Nu igen

Det här var ju inte så roligt. Plötsligt börjar jag få sådana där nervositetsattacker. Det är en form av stressyttring som egentligen inte ger Ménière-känning utan i längden gör mig dålig i magen. Rännskita. Det kan vara att jag helt plötsligt har en massa att stå i. Det är väl mest för dagen. Massa saker att hämta ut på olika postanstalter, Coop, Pressbyrån och Videobutiken och imorgon kommer det två leveranser. Hem och till jobbet. Sedan är det en massa som ska sås som jag inte hunnit. Bilen står i Tumba och om en vecka ska jag till Italien. Det är ju kul, men väldigt stressande att förlora en hel helg när jag dessutom måste till fritidshuset när det är en massa annat som jag håller på och fixar på huset. Vill få klart radonsug och så mycket rör som möjligt innan det är dags för utomhusarbete och köksrenovering.

 

Det som känns väldigt bra är ekonomin. Att jag för första gången på säkert 2,5 år, dvs sedan jag slutade extrajobbet, kommer jag få pengar över. Bara för att löste jag alla kreditkortsskulder. Även den med 12 månader gratis uppdelning. Väntade med köp till efter brytdatum så nästa månad kommer jag få pengar kvar på kontot då ingen korträkning kommer. De pengarna har givetvis redan gått åt då jag köpt en massa redan på krita.

 

Jag gjorde en ny utredning för Ménière. Det har känts bättre på sistone. Jag slutade med de vätskedrivande som jag åt i tre månader utan någon som helst effekt. Det var bara biverkningar som gav obehag, ingen effekt på tryckkänsla eller hörsel. Efter åt jag SPC-flakes i 2,5 veckor och kände fort en lindring. Nästan att den hängde kvar ett tag efter att jag slutat äta eller om det bara var mindre stress med ekonomin som slog igenom. Nu ska jag i vare fall få prova att äta SPC-flakes med subvention från landstinget. Vet inte om jag kommer betala 300 eller 900 (300 kr per månad). Det senare är ju inte direkt någon subvention då jag nu köpte lite extra på postorder och betalade själv lika mycket, alltså 77 kr per paket.

 

Läskigt är hur mycket hörsel jag förlorat på 14 år. Det mesta successivt utan att man märkt det. För ett år sedan gick det fort då jag tappade mer än 17 dB på höger öra från det att jag redan insjuknat fram till sommaren då det legat konstant på -54 dB. Hoppas att jag kan få tillbaka lite, men det är nog mindre troligt.

Vilken flax...

Det här är ganska otroligt. Jag ska väl inte ropa hej före jag hoppat över ån efter vatten, men det verkar grönare på andra sidan.

Efter att återigen fått Ménière-känning eller endolymfatisk hydrops så började jag äta vätskedrivande och få kontroll på tryckkänslan. Efter fick jag en zulveol i örat halva dagen. Finns det inget bättre sätt att få kontroll på detta ? Satt på pendeln och surfade runt och någon nämnde specialbehandlat havre. Svårt att hitta information men sedan fick jag fram ett namn: SPC-flakes och sedan hittade jag en massa information. Det är till och med så att man i vissa landsting kan få det på recept. Det är dyrt 98-118 kr per paket som räcker ca en vecka. Det var ändå värt ett försök.

Nu har jag ätit det i lite drygt två veckor och efter ca 10 dagar började jag känna mig bättre. Jag har fortfarande tinnitus och hörselnedsättning men tryckkänslan är mycket mindre än vanligt. Jag påverkas inte alls så mycket psykofysiskt genom att få tryckkänsla vid stress. Kan hörseln återhämta sig vore det också helt underbart. Man hoppas att Stockholms läns landsting kan subventionera denna funktionella mat som är medicin. Proteinkoncentratet Salovum är inte på tanke då det kostar 2179 kr för 25 portioner.

Funktional food – funktionell mat. SPC-flakes är nog bara havremalt som processats med lite mer omsorg. Det får kroppen att producera proteinet Antisekretorisk Faktor som, jag vet inte exakt, får kroppen att antingen inte utsöndra vatten i örat eller så förstärks den skadade funktionen att ta tillbaka det utsöndrade vätskan. Tror nog på det senare. Det tar en tid för kroppen att börja producera proteinet så det är ingen idé att börja med full dos direkt. Jag trappade upp ett par dagar till dosen på 1 g/kg kroppsvikt fördelat över dagen. Nu har jag börjat ta tre mål om dagen, tidigare två. Det är lite trist att äta flingorna. Flingor med mjölk och kanel, flingor med mjölk och plommonsylt, blåbärssylt, flingor och kesella/kvarg osv. Igår gjorde jag negerbollar med SPC flingor istället för vanligt havregryn. Blir bra på jobbet.

Det är något som jag rekommenderar. Återkommer om fortsatta resultat. Om hörseln bättrar sig så ska jag ta ett hörseltest när prövodieten är slut efter en månad.

Förra veckan var jag väldigt mycket piggare än vanligt, jag var upp tidigt, slutade med kaffe och hann en massa. Var det tack vare flingorna, zink-tabletterna, inget kaffe eller att chefen var bortrest och ett stressmoment mindre ?

Brännande

Det var ett tag sedan jag bloggade. Tänkte på det i morse att jag mår bättre. Då syftar jag på min stress, att jag var eller var oerhört nära att bli utbränd. För ett år sedan eller mindre än så kunde jag inte tänka mig tanken att engagera mig i någonting. Att vid ett nytt jobb vara ”tvungen” att arbeta. Alltså engagera mig till 100% i någonting. Nu är den tanken inte främmande. Så kanske ännu mer dags att byta jobb. Det är inte så att jag är någon som det satsas på på arbetsplatsen som jag har nu.

Examen har blivit försenad. De sa att de hade 8-10 veckor handläggningstid, men det har gått nu. Efter det borde jag ta tag i det hela…

Ekonomin är som vanligt körd i botten efter några månader av pengar att disponera. Det var skatteåterbäring och lån. Taket på huset är bytt till 50%. Målet var 75% men med tanke på semesterns väder så är jag ändå nöjd. Dessutom installerade jag en solcellsanläggning. Den producerar rejält med el trots att det ska till fyra paneler till innan den är färdig.

Ekonomin ska balanseras upp och jag har satt ett mål som kommer ge mig en drägligare tillvaro och kanske ha råd med mat och nöjen. Nästa år vill jag nämligen cykla cykelvasan och vandra lita av Kungsleden i form av Fjällräven classic. Bilen ska jag sälja under den kommande månaden. Jag ska inte lösa något lån direkt utan först när jag har gjort det som är kvar.

Det som är kvar som jag anser vara överprioriterat är installation av radonsugar för att få ner radonhalten definitivt. Nu ligger den runt 1000 Bq/kbm i källaren (det rum som tidigare visade de högsta värdena). Fiberbredband ska betalas, tak ska slutföras genom att köpa och montera nockpannor och köket ska renoveras vart efter jag får tid och råd.

Förhoppningsfullt nervös i pessimism

Det här är inget roligt. Jag är sådär fruktansvärt nervös igen. Så att jag blir dålig i magen, rännskita två gånger i morse bara för nervositet. Det är ovissheten. Ovissheten om jag kommer bli dissad eller om jag får träffa denna extremt härliga tjej igen. Trots att jag träffat henne förut så blev jag så enormt överraskad när jag träffade henne över en dejt. Hoppas verkligen på oss då vi är som gjorda för varandra. Förstår hon det ? Men dissar hon mig är det förståligt, för vad kan jag tillföra henne ? Hon som har allt av värde i sitt liv och sin bekantskapskrets. För materiella ting är inte allt av värde. Ja, hon är en alternativare. Jag vågar inte kolla om hon mejlat mig. Hon har mitt telefonnummer, men har inte använt det. Hon vet inte att jag vet vem hon är. Det är inte så svårt att hitta folk på internett om man är finurlig som jag.

Ständig trötthet

Jag tror att min konstanta, kroniska trötthet har gett med sig. Har de senaste åren experimenterat lite för att få bukt med det. Det har egentligen inte varit så att jag sovit mer. Har givetvis försökt. Tror att den mest betydande faktorn har varit att jag flyttade till villa, landet. Lugnt och skönt. Har minskat min sömn med mer än en halvtimme per natt. Senaste tiden ligger jag på nedåt 6 timmar per natt och är hyffsat utvilad.

 

Experimenterade också med att under ett par år inte dricka kaffe. Det sägs att koffeinet blockerar tröttreceptorerna i hjärnan. Att när man slutar dricka kaffe blir tröttare i början innan hjärnan har ”läkt”. Vet inte om det inverkar, men nu har jag börjat med kaffe igen.

Nu borde jag sova mer för att bli ännu piggare.

 

En stor del av tröttheten som jag haft är givetvis psykisk – att jag nu har ett välbefinnande. Tristess, att uttråkandet gjort mig trött. Senaste tiden har jag kunnat fixa med huset vilket är stimulerande och uppiggande. Får se hur jag kommer känna mig när de arbetena är klara och jag saknar pengar till andra grejer. Bieffekten är att jag kan sova istället för att renovera om kvällarna.

 

Trots min nu extremt dåliga ekonomi så oroar jag mig inte. Räknade att jag ligger back 75000 kr i krediter och avbetalningar som ska betalas på ett halvår. I nödfall kan jag alltid sälja bilen. Med 1500 kr till mat och drivmedel till bilen varje månad så bör jag nog klara det. Kruxet är februari då jag saknar ca 5000 kr. Kanske kan låna eller sälja någonting. Har en kapitalförsäkring som dock har väldigt hög uttagsavgift. Surt var att jag råkade utnyttja krediten på ett VISA-kort en månad för tidigt, 200 kr i onödig avgift. Ingen överblick med e-faktura. Skaffade ett nytt kreditkort för att det blir billigare än att ta avbetalning på stadsnätet. När det nu kommer installeras ?

 

Ett bombnedslag blev när min hyresgäst av lägenheten sa upp kontraktet i förtid, 5000 kr mer i utgift varje månad – urk. Som tur var så ångrade hon sig och bor kvar. Får se till sommaren. En tanke var att byta till en mindre lägenhet som övernattningslägenhet. Saken är att jag är inte 100% på att jag ska bo kvar i villan tills vidare. Två år har jag sagt sen får man se om jag säljer eller om jag trivs så bra. Vem vet, kanske jag har en sambo som delar kostnader. Köper in sig, för boendekostnaden är inte hög, ca 8000 kr för ett jättehus och fin tomt. Det är min vilja att renovera och höja standarden som är dyr.

åter för tillfället

Jag mår skit, jag mår precis som för ett år sedan. Ångestattacker, nervositet och magen krånglar. Skillnaden är att jag nu både vet varför och hur jag fungerar. Det är simpel nervositet inför tillträdet av villan. Magproblemen är rent stressrelaterade. Inte som jag trodde tidigare gluten eller någon annan allergi. Magen har varit normal och jag har mått jättebra senaste halvåret. Att ekonomin är körd i botten, till följd av villaköpet och att jag ännu inte hittat någon hyresgäst, gör ju saken värre. Har köpt en massa icke helt nödvändiga saker och en del nödvändiga. Vill ju köpa utemöbler, gardiner och porslin mm, det får jag på något sätt krita. Bävar för lantmäteriets stämpelskatt på över 30000 kr för lagfarten. Hoppas jag kan låna på fritidshuset för renovering och allt annat.

Ångestattacker

Ja efter att ha lyst med sin frånvaro i flera månader har de kommit tillbaka. Jag är ganska stressad över skolarbetet. Lite nervös för utvecklingssamtal med chefen senare i veckan. Framför allt så är det för att jag är på väg att köpa en villa. Jag har inte hört om något höjt bud så jag håller tummarna, men budgivningen sätter väl fart och priset skjuter iväg…

 

Även magen har varit bra. Det tyder på att jag hade stressmage.

 

Jag var på magnetröntgen av knät för några dagar sedan. Får se om det måste opereras eller om det går att vänta ut. Dessutom är jag ju för dålig på att träna som sjukgymnasten sagt.

Sönderstressad

Helt sönderstressad. Från att jobbet de senaste 2,5 åren har varit ganska lugnt, stundom dött så har det blivit för mycket att göra. Jag är helt sönderstressad. Det är på ett sätt värre än i våras när jag slutade på extrajobbet för att jag var totalt sönderstressad och gick i psykoterapi för att hantera stressen.

Nu skulle jag egentligen behöva sjukskriva mig för att varva ner. På extrajobbet kunde man på den gamla goda tiden lätt jobba ihop en vecka på 3 dagar utan stress. Det var varken psykiskt eller fysiskt krävande. Nu har jag jobbat ihop en halv vecka på två dagar och är helt förstörd. Min hjärna fungerar inte. Sirap och minnesbortfall, tiden har jag ibland inte grepp om. Däremot har jag varken ångestattacker eller Ménière. Det är en hel del som jag dock har försummat också. Inte bara diskberget och kvällskursen. Tillhör inte dem som sjukskriver sig.

 

Ett annat tecken på att jag är stressad är att jag snusar. Förr köpte jag en dosa när det var tentadags för att varva ner lite. Nu har jag inte heller någon sprit hemma så att varva ned med en whiskey blir det inte.

Får se de närmaste dagarna. Jävligt trött är jag ju på jobbet men nu på ett annat sätt. Har till och med funderat på att börja plugga och så såg jag att jag inte kan bli behörig kemilärare, vilket jag trott. Biologi, naturkunskap och möjligen geografi skulle gå om jag läser in 1,5 år på lärarhögskolan, men jag vet inte… Blir nog hellre lokförare!

 

Ekonomin är också ur balans. Gav mig en 1000-lapp extra och ändå har jag nu bara 700 kr kvar. Knät är pajj så jag inte kunnat ställa upp i tävlingar jag anmält mig till. Ljusglimtar finns ändå. Kompisar och trevliga middagar och spelkvällar med dem. Extrainkomst som stödperson åt trevlig kursare. Gjort nytta åt äldre släkting mestadels ideellt. Däremot inga potentiella dejter.

Synvilla till lågt pris

Fi satan vad sur jag blir. En söndag i försommras var det två villavisningar. Jag gick bara på ena. Ett riktigt renoveringsobjekt. Den var populär och många var där. Inte lika många budade. Jag la första bud och efter en seg och förhoppningsfull budgivning tog den fart. Jag hoppade av och villan gick för ca 2,5 milj. Den villan som jag inte kollade på låg kvar länge. Jag förväntade mig ett nytt visningstillfälle. Tillslut plockades annonsen bort och jag frågade mäklarinnan om den sålts. Nej, den har tagits bort från Hemnet på säljarens begäran. OK, tänkte jag. Han har säkert massa spekulanter som åker förbi och kanske går in och det ser väl illa  ut om den ligger ute. Jag förväntade mig att den snart skulle komma till försäljning igen. När jag googlade såg jag att den sålts de 12:e augusti. För 2,1 milj, dvs 50 000 kr under acceptpris. Man undrar ju vad det är för kass mäklarinna som inte vill försöka sälja till rätt pris. Hon visste ju att jag kunde vara intresserad. I vintras kollade jag en villa i samma område, den såldes för över 2,4 milj så det var ett lågt pris gubben fick.

Jag hade börjat planera för energieffektiviseringar som vanligt. Det var väl inte meningen att jag skulle ha den… det dyker väl upp något bättre. Den var ju ändå inte så att jag fattade direkt tycke för den. Ganska murrigt 70-tal, men det är ändå bara yta.

Vet inte hur det blir med de tjänster som jag sökt. Urvalet på en av tjänsterna som jag sökte i somras med omgående tillträde har precis börjat. Den kan jag verkligen tänka mig. De andra tre har jag inte hört något om.

Börjar undra om min extrema trötthet beror på att min syn blir sämre och sämre och jag snart borde skaffa glasögon. Antingen det eller som jag mer tror på att jag blir så fruktansvärt uttråkad av jobbet. Igår var jag dödstrött efter jobbet, nu efter en kvällskurs är jag det inte. Inspirerad över intressanta ämnen.

Sommar och semester

Är hemma sista dagarna av semestern. Mår riktigt bra. Förutom att jag vill ha en annan tillvaro med jobb, villa, vovve och flickvän men det får jag ta senare. Jag är inte stressad och har ingen känning av Ménière, minimal tinnitus. Inte heller när jag för någon dag sedan tog ett väldigt stressigt extrapass på gamla jobbet så blev det några problem. Min mage var väldigt bra i nära en månad men senaste veckan har jag varit konstant dålig. Börjar undra om det kan vara så att jag är känslig för kött, men det är bara bacon jag åt i förrgår. Däremot har jag ätit massor av pasta, bröd och sådant som verkligen är gluten. Men ja är ju inte glutenintollerant. Det värsta är dock att ja fått ont i knät. Som knivhugg när jag går. Verkar bli bättre nu, en vecka senare.

Har inte hunnit med så mycket den här semesterperioden och bävar verkligen att återgå till jobbet. Det finns inget att göra mer än att strösurfa. Hoppas på ett nytt jobb. Har sökt tre tjänster. Två på en myndighet. Ena är stor konkurrans på och andra tror jag inte att jag vill ha. Sedan sökte jag ett konsultjobb inom miljö. Kan vara bra och givande. Jobbet som jag sökte i våras är omformulerat och har gått ut igen. Tror inte jag behöver söka om det. Det är väl fortfarande intressant men inte helt vad jag vill ha. Erbjudandet som jag fått inom samma bransch vill jag nog inte heller ha. Ska jag bara byta arbetsgivare inom samma bransch så kan jag kontakta bekanta. Hoppas verkligen på att få ett nytt jobb snarast. Det är inte så att jag vantrivs, det går an. Det är bara det att jag utvecklas inte, firman går inte så bra och det är inget givande vare sig socialt eller i personlig utveckling. Dessutom är inte lönen så bra. Jag fick symbolisk löneförhöjning men då firman gått dåligt blev det ingen återdelning till anställda i form av bonus.

Jag hoppas på att kunna köpa en villa under hösten. Sannolikheten att jag ska kunna köpa något till ett vettigt pris är väldigt liten. Jag kan inte betala så mycket och konkurrensen är stor. Mitt lånelöfte är förnyat.

När det gäller flickvän så går det lika trögt som vanligt. De objekt som jag träffat IRL har jag lagt på is när jag lärt känna dem bättre. På dejtingsajterna är det som vanligt omöjligt att få kontakt. Antingen har de inte prenumeration så att de kan läsa brev eller så är det så arroganta att de inte läser. De jag fått kontakt med har antingen jag eller hon brutit kontakten av bristande intresse. Får hoppas på att träffa någon via kompisar någon gång.

Mina vänner är ute och reser, men är åter i stan nästa vecka. SeN har jag ingen kontakt med. Hon har fullt upp med sin kille. Hon har plockat ned bloggen. Kanske var det så att killen hade fått nys om den. Hon vill ju nu leva i det fördolda, men vad är det för värde på killen om han inte kan klara av hennes historia. Det som jag gjorde redan innan jag träffade henne.

Fick lustigt nog kontakt med en kvinna av samma typ och nästan samma bakgrund som SeN, försökte tala (skriva) henne till bättre liv och vanor. Kanske det hjälpte eftersom jag inte hört något av henne. Är mitt kall att vara psykologisk stödperson åt borderline-patienter ?

Isigt med värme

En vecka i friheten på resande fot utan stora krav.

 

Jag börjar med att skriva lite om min mage. Den har ju strulat till och från bra länge. Kanske inte varje dag men flera dagar i veckan. Helt plötsligt de senaste 1,5 veckorna har magen varit i toppform nästan varje dag. Inte mycket gas, inte ont, inte lös. Kanon helt enkelt. Varför kan man fråga sig. Jag tror att det var att jag inte hade några krav att tänka på, ingen psykisk stress, rörde på mig dagarna till ända, satt inte vid något skrivbord på en arbetsplats jag helst vill byta. Jag var ute och reste. En morgon var jag riktigt lös, men jag tror att det berodde på att jag åt rött kött. Jag är lite känslig mot kött också har jag tidigare märkt. Tilläggas kan också att jag trots att jag bara sovit runt 6 timmar har varit pigg som en mört. Det tyder på att det bara är trött för att jag är uttråkad, psykiskt trött.

  

Dessutom fick jag under resans gång många nya bekantskaper. Allt från en väldigt söt 22-åring till jämnåriga intelligenta killar, men framför allt två underbara systrar som jag hade svårt för att komma fram till vilken jag var intresserad av. Det är nog E-Ain som jag fastnade för, dessutom kan det vara så att J-imo har en kille, inte säker dock.

  

Det är att umgås med akademiker som jag saknar, som får mig att vantrivas. Att bara träffa urblåsta inskränkta människor som man inte kan föra en vettig diskussion med tär. Mina vänner är inte av den typen men mina kollegor. Här fick jag träffa allt från sjuksköterskor till ekonomer men alla med miljöintresset. Att få vara ute in naturen är också helt underbart, oavsett väder.

  

Börjar känna mig lite desperat, måste träffa någon. Gärna E-Ain.

Inget fel

Fick provsvar från förra veckans provtagning. Trots att jag mådde uselt så visade proven ingenting om gluten. Jag är inte celiakier utan bara känslig för gluten. Surfar man runt så finns det många på internet som säger sig vara känsliga för gluten utan att visa tecken på att vara intoleranta. Jag är väl en av dem. Sköldkörteln däremot visade på vad jag trodde utan att värdena var onormala. Min ämnesomsättning är hög. Låga värden för S-TSH(ModE) och höga för fritt S-T4 (ModE) tyder på hög ämnesomsättning. Provet låg i lägre respektive övre delen av referensintervallet. I övrigt såg mina blodvärden verkligen bra ut. Jag borde lämna blod så att jag får ner Hb-värde och andelen blodkroppar av blodvolymen. Hur vitamin- och mineralnivåer såg ut testade de inte.

Senaste dagarna har jag ätit väldigt lite gluten och jag känner mig bra, men sjukt trött som vanligt. Nu har jag ätit en hel del gluten på kvällen så vi får se. Ska fortsätta att vara sparsam med pasta, bröd osv. Orkar dock inte ställa mig och laga mat för matlådor…

färgat lakan shoppat loss

Jag vet inte om jag ska hoppas på att jag har celiaki – glutenintolerans, men det vore så enkelt att veta varför jag mår kasst. Igår var jag på provtagning för att kolla sköldkörtel, gluten och allmänna blodvärden. Inför testet såg jag till att äta gluten några dagar för att producera eventuella antikroppar. Idag var jag tvungen att stanna hemma från jobbet. Magen var totalt förstörd. Jag sket på mig i sängen. Rännaskita och magknip. När jag gick till posten kändes det precis som när jag var i fjällen och hoppade på stenar samtidigt som man åt ett kilo knäckebröd om dagen. Nu känner jag mig bättre men känner att jag har en mage som är emot mig. Det blir hädan efter låg-gluten-diet.

Igår träffade jag också SeN för första gången på över 4 månader. Kan inte påstå att jag längtar tillbaka till henne. Hon får vara ett avslutat kapitel. Vi hade gemensamma drömmar som varken hon eller jag kan uppnå omän att hon har förutsättningarna. Men jag saknar henne. Hennes liv. Hoppas på någon annan som jag kan bli en del av i dennes liv och hon i mitt.

Igår var också sista gången att träffa J naturligt, men vi umgås mycket som vänner så vi kommer fortsätta att ses. Det var sista gången vi hade kvällskurs tillsammans. Alla andra är svårare att umgås med och då syftar jag på Ååh. Henne mejlade jag på Facebook idag. Vet inte om hon använder facebook så flitigt. Får se om hon hör av sig. Det var ingen flirt, men om hon hör av sig så kan man fortsätta konversationen.

Äntligen har jag köpt både kängor och nya skor, något jag borde gjort för väldigt länge sedan.

Liten värld - bra ?

Jag hittade en platsannons på ett jobb som jag skulle kunna tänka mig. I första anblicken var det perfekt, men när man funderar lite så kanske det är lite krävande och jag har dåligt med erfarenhet. Det sjuka i sammanhanget är alla sammanträffanden. En tidigare flirt jobbar på samma avdelning. En dejts lillasyster jobbar nära, kanske också på samma avdelning. Oj! Jag pratade (via facebook) med YV (flirten) och hon tyckte inte att det var så krävande, men givetvis var det bra med erfarenhet och det har jag ju någon e klart. Har inte bestämt mig för att söka. Troligen inte. Men hör hon av sig så kan jag absolut tänka mig tjänsten. Den täcker två av mina intressen energi och miljö, men jag är inte den person som är socialt överkompetent, men det kanske bara är en standardfras som de slänger in.

Såg att någon hittat mitt recept på blinier så jag gör en repris. Glutenfritt, laktosfritt.

Jag har slutat köra glutenfritt då jag som förväntat troligen inte är så känslig. Konstigt är att jag mådde bättre utan gluten men nu åter är knasig i magen. Blev inte dålig av mjölk när jag drog ned på gluten. Ska testa lite utan laktos istället nu. Kanske bara är allmän stress som ställer till det med min mage. Har börjat föra mat- och toalettdagbok för att se några trender.

Nu har jag varit hos psykologen för sista (?) gången. Vet inte om det har hjälpt mig så mycket att få bukt med stressen. Det har däremot gett mig en ny insikt i livet och hur ångesten fungerar. Han poängterar att prioritera är viktigt (utan att ha använt ordet prioritering). Att man borde hitta en livspartner. Det är ju det jag söker. Vill träffa L, åtminstonen en gång, hon kan ju vara någon. Vet inte om jag inte träffar henne IRL. Saknar SeN.

Gluten eller jäst eller vad?

Det där med gluten igen. Jag har nu i en vecka lite halvseriöst ätit glutenfritt. Häromdagen fuskade jag och åt en massa kakor och drack öl med garanterat hög glutenhalt. Såg en mätning från livsmedelsverket att det kan räcka med mindre än en matsked bryggeritillverkad veteöl för att få i sig vad en celiakier tål, dvs 50 mg. Om man ska ta lite skitsnack så märktes det direkt med rännskita, men i morse var det en fröjd att gå på toa med bara normala lösa korvar. Jag dricker och äter mjölkprodukter så det verkar jag kunna utesluta. Jag ska fortsätta några dagar till, kanske en vecka sedan ska jag göra ett medvetet högt glutenintag. Ej öl då det ju kan vara öljästen också. Helt klart känner jag mig bättre. Men om jag är glutenkänslig hur kan det bara komma helt plötsligt ?

Idag gjorde jag pintobönsoppa och teriyaki- inspirerad wok på sojastrimlor. Två riktigt fina vegetariska rätter med mycket protein och näring. Naturligt fria från gluten.

Tränar men vete, vete-17

Senaste 10 dagarna har jag:

- Gått på dejt igen med NicL

- Blivit dissad av NicL

- Blivit dissad av min tidigare bästa vän. Men som min nuvarande bästa vän, J, sa; losten är på hennes sida. Sant, jag förlorar inget av större värde, det är hon som går miste om mig. J blev så skärrad när hon läste SeNs SMS att hon föll i dialekt. Vad hon tänkte vet jag inte.

- Tränat 5 gånger – två joggingturer och tre gånger på Friskis. Oj, vad dålig koordination jag har och oj, vad svaga magmuskler jag har.

- Min falska ischias försvann när jag joggade och tränade, men kom dessvärre tillbaka idag med jympaträning och promenerande.

- Jag jobbar nu sista helgen på extrajobbet. Kommer jobba någon enstaka gång extra.

- Börjat cykla.

- Varit på fågelskådning.

- Bryggt öl med en kompis.

- Dragit ned på glutenintaget.

- Storhandlat för 700 kr (har normalt mat- o hushållskostnader på runt 1200 kr/mån)

- Tvättat 5 maskiner med lakan och handdukar, ca ett halvår sedan senast.

- Återfått kontakten med L. 
 

Jag förstod ju att NicL inte var intresserad av mig, men skickade ett SMS där jag föreslog att vi skulle göra någon aktivitet. Jag hade inte byggt upp några känslor för henne så förlusten blev inte så stor. Men hon var ju värd att bygga något på. Att det bara är så svårt att träffa någon!

Friskis & Svettis-träningen är spännande. Suttit och läst igenom alla gruppträningspassen och längtar till att jag får bättre kondition och styrka så att jag kan gå på fler. Nu går jag på enkla och mindre krävande då jag fått träningsvärk. Jag är verkligen underrepresenterad som kille på de jag gått på. Nästa vecka blir det styrketräning och kanske en utomhusträning. Meningen är att jag ska lämna blod också.

Jag har ätit havregrynsgröt istället för bröd. Gjort glutenfri pannkaka och ätit rödbetssallad, potatis, bovete eller ris istället för pasta. Jag känner definitivt en skillnad. Om det beror på gluten eller något annat återstår att se. Min mage är mindre orolig än tidigare, mindre gasig men fortfarande ganska lös. Kör på ett tag till. Kan ju vara laktos också, men vad vet jag. Får experimentera lite. Kommer jag på något får jag återgå till det normala och gå på utredning. Mitt allmäntillstånd är bättre, jag är glad trots alla motgångar. Ménière ger sig till känna till och från men i stort mindre än tidigare. Jag hade en ångestattack som jag med problem kunde hantera när jag blev satt i den arbetsstation på extrajobbet som jag avskyr. Första gången sedan jag sa upp mig som jag jobbar där. Det händer dock att jag är dödstrött, men senaste veckan har det varit ganska lite. Att dra ned på gluten samtidigt som jag börjar träna rejält blev lite problem. Får jag i mig tillräckligt med kalorier ? Bränner väl i snitt 3-400 kcal extra som jag måste få i mig. Men hypotetiskt om jag inte får i mig allt pga lindrig glutenintolerans, men nu lyckas tillgodogöra mig mer så borde det bli ett plus i energiintag ?

Idag när jag var och letade skor bland 100-tals andra med samma idé sprang jag på BFLmammas KK2. När han började prata med expediten drog han genast till sig uppmärksamheten. Märklig människa. Han var med sin son. Jag kände igen honom direkt och blev lite förskräckt. Lotsades som ingenting och gick vidare.  Vet inte om han såg mig och kände igen mig.

Nästa vecka blir väldigt luftig från jobbet. Kvar i stan i veckan. Psykologbesöket blev flyttat till en för mig bättre tid. Då ska jag ta upp mina motgångar som trots allt inte sänkt mig. I helgen ska jag till fritidshuset och vara där lite mer än bara över natten. Ställa om lite för att tjäna på timdebitering av el. Det var inte avsikten att jag skulle bli debiterad för elförbrukningen per timme när jag fick timavläsning. Det var för att kunna sälja solelen. Nu ska jag ställa in värmepumpen så att den ackumulerar värme på natten när elen är som billigast. Till vintern ska jag koppla in ett tidur så att kompressorn inte går på morgon och kvällstimmarna då elen är som dyrast.

Redigerade om detta inlägg när det fortfarande gäller för 10 dagar. Under kvällen återfick jag kontakten med L. Hon som jag haft kontakt med i nu nära 3,5 månader. Inte träffat men pratat två gånger i telefon med. SMSat ett 30-tal gånger och mejlat en massa gånger med. Jag blev bjuden hem till henne en gång men kunde inte då. Hon träffade en kille som hon nu tröttnat på. Får se hur det utvecklar sig. Som jag sagt så är jag inte helt säker om hon är min typ. Man kan inte veta något innan man träffats IRL.

Ursprungligen publicerat 21:31

Dissar vete, dissad och dissad

Har ganska länge funderat på om jag kan ha någon lindrig form av glutenintolerans. Det är verkligen inte så att jag håller någon LCHF-diet, snarar tvärt om. Jag äter väldigt mycket pasta, bröd och andra spannmålsprodukter. Jag är ofta lös i magen och blir gasig och bubblig. Framför allt så är jag ständigt dödstrött. Kan lätt ta en tupplur när som helst. Utom när det är dags att sova på riktigt. Nu har jag bestämt att jag ska trappa ned på gluten. Inte sluta helt utan bara äta mindre. Gjorde bl a ugnspannkaka på mjölmix (hade kvar sedan jag bakade och bjöd J) istället för vetemjöl. Ingen skillnad på smak. Detta är bara en tanke, jag sover mer än för ett år sedan, men känner mig tröttare. Det ligger nog på det psykiska planet. Att jag förlorat mycket av min livsglädje och framtidssyn. Nu ska det däremot bara bli bättre!

För någon vecka sedan meddelade L som jag haft kontakt med via ett par dejtingsajter att hon träffat sin drömprins. Trots att jag inte varit intresserad av henne tyckte jag det var lite trist att inte få träffa henne. Borde fortsätta att försöka få någon ny kontakt utifall det inte blir något mer med NicL.

 

Nu verkar dessutom SeN / BFLmamman dissa mig. Jag föreslog en träff som hon tidigare föreslagit men tillbaka fick jag svaret att:  MrM ”är dock inte helt bekväm med att jag träffar killar som jag haft sex med….Kram” Hon blir uppenbarligen en toffel under honom och har nu börjat tröttna på vardagen med honom. Hon är dock borderline och vill nog inte bli ensam igen. Hon är för övrigt väldigt dålig på att hålla kontakt vilket gör henne hopplöst ensam om han skulle bryta upp. Men ärligt så bryr jag mig inte. Det är i första hand hon som vinner på att träffa mig, jag vill bara vara sjyst mot henne och få ett trevligt umgänge som jag ändå inte har tid för.

trötta sjuklingar vägrar

Nu känner jag en fruktansvärd stress, nervositet – ÅNGEST. Vet inte riktigt varför. Det kan vara för att jag ska åka till fritidshuset i helgen. Det kan vara för att jag egentligen skulle ha gått på dejt i helgen med den ena eller den andra. Snackade en halvtimme med i telefon med L i onsdags. Blev inte så mycket klokare mer än att ensamstående mammor i regel är väldigt trötta. Så med SeN så med L. Det kan också vara så att det är efterdyningar efter min plötsliga sjukskrivning i söndags. Arbetsgivaren tog det som arbetsvägran och jag fick en skriftlig varning. Jag tog det med ro. Har bokat in ett läkarbesök. Ska driva igenom en rehabiliteringsplan eller sjukskrivning. Har bestämt att vara kvar på extrajobbet till sommaren eller då jag lyckats betala av billånet från lön, vilket borde bli i juni, dvs jag kan lämna in uppsägningen 1 maj. Det som hände i söndags var att jag blivit flyttad från en relativt lugn arbetsstation till en väldigt stressig. Jag hade jobbat två dagar i den stationen och var utarbetad, att slita i 12 timmar gick jag inte med på. Sjukskrev mig för psykiska problem, men arbetsledaren tog det som arbetsvägran, trots att jag erbjöd mig att arbeta till en avtalad tid.

Lågskor

Kunde gå till jobbet utan vare sig glappande knä eller större känning av falsk ischias. Senaste veckorna har det till och från varit hemskt. Knät glappar första biten så att jag får hoppa i trappan ned till Långholmen så att de hamnar i rätt läge. Sedan tar min korta lårmuskel till orda och bränner – falsk ischias. Inte äkta då den inte ligger i kläm. Har stretchat lite mer på sistone och det kanske har hjälpt. Tror dock att det är tack vare att jag tog lågskor idag. De bra kängorna har gått sönder. m/90-kängor som jag haft över 15 år. De gick inte att laga. De kängor jag använder nu har stått i garderoben 9 år för att jag fick ont i knäna av dem. Alldeles för hård sula. Spontanköpte dem i Skottland. Måste köpa nya och skänka bort dessa till någon som inte går 5-15 km per dag som jag.

På relationsfronten har det inte hänt så mycket, men ändå ganska mycket. L som jag har kontakt med verkar ha kontaktsvårigheter. Hon vågar inte ringa, skriver bara korta meddelanden. Antingen har hon en dejt och vill ha mig på stand by eller så är hon verkligen sådär trött och upptagen. Vill i vare fall träffa henne en gång. Den andra J kan jag inte kalla henne JL kan har nog också använts så jag får kalla henne N-J. Vi ska försöka att ses nästa vecka. Hon har inte berättat så mycket om sig själv. Lite orolig för vad hon har för historia. Den kan ju knappast vara som BFL-mammans. Henne har jag brutit med. Har snart klarat av en karensvecka från henne och efter det får jag ta kontakt med henne igen. Tänker mer objektivt om henne nu. Känner egentligen inte för att träffa henne men vill tjatta med henne. Mellan L och N-J är det stor skillnad. L är ganska etablerad och har barn. N-J är sötare och nog mer min typ, men hon har varken jobb eller bakgrund och vill inte ha familj. L verkar vara lite av en översminkad bimbo men vad vet jag. Har inte träffat någon av dem. Båda bor också på nästan en timmes resväg från mig åt olika håll. Jag vill i alla fall komma på dejt. Allra helst att det ska fungera också.

Till fritidshuset trilskas jag med elbolag och tjänstemän för att få till ett elhandelsavtal för solelen. Det var tur att jag driftsatte dem i höstas och fick en hel vinter emellan. Hade jag varit ute i god tid hade jag fått skänka bort ett helt års elproduktion då de inte hunnit få mätare på plats (tog 5 månader) och elavtalet (ej klart har tagit snart 8 månader). Hoppas på att allt är klart när snön försvinner.

Mitt handikapp

Jag har ett handikapp som jag inte sett tidigare hur stort det egentligen är. Jag är tystlåten. Jag uppfattas därför som blyg, vilket jag inte är. Jag har inte svårt att hålla tal inför flera hundra personer bara jag vet vad jag ska säga. Mitt rekord är nog att tala inför 700 personer. Bara en halv minut men ändå. Rösten räcker oftast till. Jag har inte social fobi utan problemet är att hålla en konversation. Jag har aldrig fått den stimulans som krävts under min uppväxt. Att vara tyst uppskattades. Jag har sällan umgåtts med en kompis. Det har varit i kompisgäng och då har jag inte behövt prata. Dessutom har jag haft och har fortfarande ofta problem med halsen. Att jag inte med lätthet får fram ljud utan att ta i. Då känns det lättare att vara tyst istället.

Under hela min barn- och ungdom hade jag järnskrot i munnen för att få finare tänder. Hade ständigt blåsor i munnen och på tungan. Det kan ha gjort att jag pratade grötigt och fick gå till en talpedagog. Vet inte om det hjälpt någonting.

Sen finns det den psykologiska grejen att man har fått en stämpel som tystlåten. Då förväntar sig omgivningen sig att jag också ska vara det. Vid nya bekantskaper kan de låta mig prata, men senare så kör de bara över mig så att jag inte får en syl i vädret. Det bästa är med okända där man kan ta på sig en mask och låtsas vara pratsam. Jag har gjort det. Inför en universitetskurs bestämde jag mig för att var pratsam och ta för mig vid diskussioner och det fungerade och höll i åtminstone 2/3 av kursen. Jag fick en ny stämpel.

Nu har jag som mål att bli mer konversationsduglig. De råd jag hittat på internet verkar vara:

-Falskhet. Visa intresse trots att man egentligen inte har det.

-Uppskattning. Visa att man uppskattar personen man talar med. Få hen till centrum, jag har inget värde. Jag talar bara om mig själv om jag blir tillfrågad. Den jag pratar med är den betydelsefulle. Inte säga emot eller argumentera men möjligen fråga varför.

-Ha självförtroende. Man ska spela nöjd med sig själv och allt omkring. Ingen pessimistisk bitter gammal gubbe som bara pratar gnäll och problem.

Mål som jag har under februari är att prata med i genomsnitt en ny person om dagen. Nu när jag tänker att jag ska prata med någon så tänker jag automatiskt att det ska vara en tjej. Då är syftet att indirekt ragga. Nej. Syftet nu är att bli pratsammare. Killar som tjejer ska vara objekten. Praktisera på extrajobbet bland 100-tals kunder eller på kvällskursen med dem jag ska umgås med nu och i sommar. Samtalsämnen finns ju. Ingen tycker att jag är konstig om jag går fram och fråga vad de pluggade innan. På festen på lördag kan jag se till att lära känna vissa nya kompisar bättre. Allt för att bättra min sociala kompetens och min förmåga at föra en konversation och bli en bättre människa. Ytterst handlar det om att lyckas på nästa dejt och resten av livet.