Världens alla hörn lockar.

Nu har jag suttit några timmar och surfat runt på www.resedagboken.com och blivit mycket frestad (och inspirerad) att åka. Jag har läst om resenärer på transibiriska, dyk i Bajkal och sett bilder från Sydostasien. Jag vill ut igen...

Resor jag vill göra är självklart: Indien, Nya Zeeland, norra USA/Kanada och självklart Ryssland. Afrika lockar inte alls, Sydamerika till viss del. Det lär nog bli en resa redan i höst eller vinter (svensk vinter). Jag vill veta vad som döljer sig bakom nästa krök!

Det är jätteroligt att resa, men det är så förbannat tråkigt att göra långa resor ensam. Inte det att det är jobbigt att resa själv, det är smidigt och trevligt, men det är så tråkigt när man inte har någon att dela upplevelserna med och vissa saker kan man inte göra själv. Kanske en viss bloggläsare vill hänga med? Jag kan väl betala åtminstone en liten del av resekostnaden.

Jag har inte dykt på snart 3 år. Jag skulle vilja göra några dyk. Kanske Thailand eller om jag åker tillbaka till Norra Australien en del av en vecka och sedan ett par veckor i Nya Zeeland. Trevligt. Transibiriska får bli något annat år. Då vill jag kunna ryska mycket bättre än nu, för den resan ska inte göras på bara en vecka. En lös plan som jag har är att redan nu i sommar åka tillbaka till Ryssland (Moskva) och åka till Kiev, Polen, Tyskland och hem igen. Praktisera ännu mer Ryska. Tyska kan jag fortfarande bättre än något annat språk förutom modersmål och Engelska. Jag har 13 000 kr kvar från semesterersättningen och lite betald semester att ta ut. Det räcker inte så jag lär få ta från andra besparingar, men jag ska köpa en villa också.

Att gå upp i vikt

När jag var i Ryssland promenerade jag väldigt mycket och åt för lite, eller rättare sagt jag åt nog ganska normalt. Det resulterade i att jag gick ned minst 1 kg. När jag kom hem vägde jag bara straxt över 70 kg. Tror att jag till och med brännde muskler. Jag har länge haft som mål att gå upp mot 75 kg. Så mycket vägde jag i lumpen. Då var jag visserligen lite pluffsig i
ansiktet.

Hur bär man sig åt för att gå upp i vikt? Jag har alltid varit noga med att äta så mycket kalorier som möjligt. Mycket smör på mackorna. Förra veckan åt jag i mig ett halvt paket bregott på två dagar. Det känns inte bara att äta så mycket fett, inte bra för hjärta och kärl.

Efter lite surfande på fitnessajter så har man fått lite olika bud. Gemensamt är att man ska äta många mål om dagen. Tre större mål. Frukost, lunch och middag och 2-3 mellanmål. Jag brukar ofta äta frukost och sedan en riktigt rejäl middag vid 7-9 på kvällen. En sajt rekommenderade att man skulle äta mycket på kvällen för att ämnesomsättningen går ned under natten och man ger kroppen en chans att lagra upp energin. När det gäller intaget av kolhydrater fick man olika uppgifter. IFORM säger att man ska skära ned på framför allt de långsamma kolhydraterna då de inte ger energi utan bara fyller ut maten. Andra sajter säger att man ska äta mycket kolhydrater. Idag äter jag mycket kolhydrater, främst ris och pasta.

Träningen är en orsak till att folk inte kan gå upp så lätt i vikt. Man ska inte dra ned på träning, men man kan omfördela träningen. Jag är själv lite rädd att ge mig ut att jogga med tanke på vikthållningen. För att gå upp i vikt är styrketräning ett bra alternativ. Då ska man arbeta med tunga vikter som bryter ned muskler och återuppbygger dem med större volym.

Hopskrivet på angett publiceringsdatum, men publicerat 2006-07-02

Alkohol, trafik, sammanstötning

Svenskens syn på alkohol är något förvriden. Vad får ungdomar för uppfattning om alkohol när det är strängt förbjudet för de under 18 år att köpa 2,8%-ig öl. Näst intill alkoholfri. De tror att det är något väldigt speciellt att bli full och vill själva prova på.

De flesta andra nationaliteter, däribland ryssarna, har en mycket sundare syn på alkohol. Vin och öl är som vilken annan dryck som helst. De kan hantera drickandet och dricker inte mer än de kan hantera. Det finns självklart missbrukare av allt och självklart också av alkohol, men i Sverige tycks de flesta bruka alkohol för att missbruka det. I S:t Petersburg såg jag till min förskräckelse tre grabbar i yngre tonåren med varsin halvdrucken flaska (stark)öl. De var bara inne i stan och strosade runt. Skulle samma syn möta mig i Stockholm hade nog syftet varit ett helt annat, supa och röja på stan ! Ställa till elände. Det skulle nog inte stanna vid en flaska heller ?

En annan sak som slog mig i Moskva var hur ryssarna skötte sig i trafiken. Det fanns inga som behövde hävda sig mot andra. Inga som tävlade i rödlysena, inga som körde utan ljuddämpare. Kanske det räcker med att köra en nyare bil i Ryssland, när man i Sverige måste ha en SUV eller en motorcykel utan ljuddämpare och om man inte har det så måste man spinna loss vid rödlysena eller köra med musik på högsta volym. Men mer troligt är att svenska män har ett större behov av att hävda sig gentemot andra ?

I Moskva rådde djungelns lag. Det var så mycket folk överallt, framförallt i tunnelbanan, att folk var vana vid att hela tiden stöta emot varandra och trängas för att hinna med. Ingen säger ursäkta, då skulle man inte göra annat. Annat i Paris och London. Ett annat roligt fenomen var i köer. Trots att man stod klart och tydligt och köade så kom folk och frågade om man köade och om de fick ställa sig före. Första gången bevakade jag inte min plats och släppte före en. Även vanan att ha högertrafik även för gående var effektiv. I Sverige finns ingen som helst vana hur man ska gå på trotoarer. I helgen promenerade jag på stan och mötte vid ett tillfälle tre personer i brädd med en hund. Jag håller mig till höger och får trängas med hunden som motvilligt lämnar plats, men hussen är inte så tillmötesgående och jag får kollidera med hans axel. Antingen hade han solsting eller så var han en dum svensk ?

Rabarberkräm

Rabarberkräm har jag alltid älskat. Mormor gjorde det någon gång då och då. När jag hade ett "eget" rabarberland som nästan aldrig gödslades hade vi massor av korta väldigt klena rabarber. Det var inte mycket att koka på. För en dryg månad sedan köpte jag rabarber för 40 kr/kg. De var väldigt röda och om man inte vill ha en röd kräm så får man skala bort mycket. Nu köpte jag ett kilo för 13 kr. Billigt för något så gott och nyttigt. De var inte heller så röda, men grova.

1 kg rabarber
8 dl vatten
2 dl strösocker
8 msk potatismjöl

Mät upp vatten och koka upp tillsammans med drygt 2 dl strösocker i en relativt stor kastrull. Skala rabarberna, skölj och skär dem i ca 5 cm långa bitar. Vitsen med rabarberkräm är att den ska vara trådig. Tycker man inte om det så kan man säkert skära i kortare bitar.

Tillsätt rabarberbitarna och koka lugnt tills de mjuknat upp. Blanda ut potatismjölet i kallt vatten. Vrid ned på sparlåga så att det slutar koka och rör ut potatismjölet under omrörning låt sedan det bara koka upp stäng sedan av och låt krämen svalna. Krämen ska vara ljummen eller kall när den äts. Idag var det så varmt i köket att jag kyler i vattenbad.

Hetta hetare än i rusernas land !

Nu har jag varit hemma i Stockholm några dagar. Skönt, samtidigt som det var väldigt trevligt i Ryssland. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska åka på språkresa i början av augusti eller om jag ska spara det till tex nästa år. Så långt tycker jag inte om att planera !

Jag har inte jobbat på snart en månad och det dröjer ytterligare en vecka tills jag ska jobba. Det kommer kännas ovant, jag lär säkert bli jättetrött så det är tur att det blir mjukstart med två halvpass och sedan ledig två dagar igen !

Idag har jag mestadels varit inne. Jag gick ut en stund och storknade, det är vansinnigt hett. Jag gick in och slog på luftkonditioneringen igen. Den kyler dock bara i rummet. Här vid datorn är det 27 grader. På kvällen hälsade jag på en god vän och lämnade böcker, sedan gick jag och såg en film. Good night and good luck, tycker den var lite seg. Dessutom retas mina ögon av sololja.

Nedan ett kort referat av Ryssland och min resa:

Det var inte så att jag längtade hem. Landet var mycket trevligt, älskar det. Folket var också dem enormt trevliga. Serviceviljan var inte alltid den bästa, men jag måste ändå påstå att det mer är en myt. Jag fick själv erfara hur griniga sevicepersoner kan vara. Men, troligen pga att jag bemötte dem med ryska så gick det bättre än de som bräker på med engelska. Många andra turister (som inte kan någon ryska) hade en annan uppfattning. Jag har som vana att jämföra hur folk man möter på gatan beter sig i olika delar av världen. Ryssarna, särskillt kvinnorna, är observanta, man får ofta ögonkontakt, ofta på långt avstånd. Raka motsatsen är Paris, där ALLA går och stirrar i gatstenen eller åt sidan, aldrig ögonkontakt. London ligger någonstans mittemellan. Stockholm varierar en hel del. De ryska tjejerna är väldigt fint klädda, ofta långa och väldigt smala och dessutom högklackat. Det var det trevliga när man kom hem till Stockholm, här har kvinnorna i vare fall kropp. Jag smälte ganska bra in bland folket. Jag reste ensam och inte i en grupp av gaggiga turister - såsom jappsarna tex. Det var väldigt ofta, flera gånger om dagen, som folk ville fråga mig om saker. Att man smälter in och reser så som jag, dvs försöker att leva som en lokalinvånare gör att man lär känna det lokala livet. Det är mycket intressant. Det är också en av fördelarna med vandrarhem där man kan laga sin egen mat.

Miljön i de båda storstäderna är givetvis sämre än Stockholm. Moskva hade väldigt mycket trafik och en hel del gamla Lada och chjigoli från 1980-talet som går på 80-oktanig bensin. Gaterna var väldigt breda och väl ventilerade. Andelen dieselfordon var väldigt låg tack vare att alla bussar var elektriskt drivna trådbussar. Moskva var deffinitivt mycket renare än Sydney i det hänseendet. S:t Petersburg har tyvärr börjat köpa in nya dieselbussar.

I S:t Petersburg upptäckte jag ett nytt sätt att se solbränd ut: Man smörjer in sig med solskyddsfaktor och går runt i staden. I den kladdiga oljan fastnar sot och annat damm och man blir mörk. Skiten märks också på att snorkråkor blir kolsvarta.

Om jag inte åker tillbakaganska snart kommer jag inte känna igen mig. Det är ett land i förändring - i uppbyggnation. Det renoveras och repareras överallt. Tyvärr blir det nog också mer och mer kapitalistiskt. Eller som någon på vandrarhemmet i Moskva sa: någonting stil med att "snart är USA kommunistiskt i jämförelse".

Tyvärr går det inte att publicera bilder på bogspot längre, så några bilder blir det inte här.