Nu igen
Det här var ju inte så roligt. Plötsligt börjar jag få sådana
där nervositetsattacker. Det är en form av stressyttring som egentligen inte ger
Ménière-känning utan i längden gör mig dålig i magen. Rännskita. Det kan vara
att jag helt plötsligt har en massa att stå i. Det är väl mest för dagen. Massa
saker att hämta ut på olika postanstalter, Coop, Pressbyrån och Videobutiken och
imorgon kommer det två leveranser. Hem och till jobbet. Sedan är det en massa
som ska sås som jag inte hunnit. Bilen står i Tumba och om en vecka ska jag till
Italien. Det är ju kul, men väldigt stressande att förlora en hel helg när jag
dessutom måste till fritidshuset när det är en massa annat som jag håller på och
fixar på huset. Vill få klart radonsug och så mycket rör som möjligt innan det
är dags för utomhusarbete och köksrenovering.
Det som känns väldigt bra är ekonomin. Att jag för första
gången på säkert 2,5 år, dvs sedan jag slutade extrajobbet, kommer jag få pengar
över. Bara för att löste jag alla kreditkortsskulder. Även den med 12 månader
gratis uppdelning. Väntade med köp till efter brytdatum så nästa månad kommer
jag få pengar kvar på kontot då ingen korträkning kommer. De pengarna har
givetvis redan gått åt då jag köpt en massa redan på krita.
Jag gjorde en ny utredning för Ménière. Det har känts bättre
på sistone. Jag slutade med de vätskedrivande som jag åt i tre månader utan
någon som helst effekt. Det var bara biverkningar som gav obehag, ingen effekt
på tryckkänsla eller hörsel. Efter åt jag SPC-flakes i 2,5 veckor och kände fort
en lindring. Nästan att den hängde kvar ett tag efter att jag slutat äta eller
om det bara var mindre stress med ekonomin som slog igenom. Nu ska jag i vare
fall få prova att äta SPC-flakes med subvention från landstinget. Vet inte om
jag kommer betala 300 eller 900 (300 kr per månad). Det senare är ju inte direkt
någon subvention då jag nu köpte lite extra på postorder och betalade själv lika
mycket, alltså 77 kr per paket.
Läskigt är hur mycket hörsel jag förlorat på 14 år. Det mesta successivt utan att man märkt det. För ett år sedan gick det fort då jag tappade mer än 17 dB på höger öra från det att jag redan insjuknat fram till sommaren då det legat konstant på -54 dB. Hoppas att jag kan få tillbaka lite, men det är nog mindre troligt.
Etiketter: medicinskt, psykiskt