Mitt handikapp

Jag har ett handikapp som jag inte sett tidigare hur stort det egentligen är. Jag är tystlåten. Jag uppfattas därför som blyg, vilket jag inte är. Jag har inte svårt att hålla tal inför flera hundra personer bara jag vet vad jag ska säga. Mitt rekord är nog att tala inför 700 personer. Bara en halv minut men ändå. Rösten räcker oftast till. Jag har inte social fobi utan problemet är att hålla en konversation. Jag har aldrig fått den stimulans som krävts under min uppväxt. Att vara tyst uppskattades. Jag har sällan umgåtts med en kompis. Det har varit i kompisgäng och då har jag inte behövt prata. Dessutom har jag haft och har fortfarande ofta problem med halsen. Att jag inte med lätthet får fram ljud utan att ta i. Då känns det lättare att vara tyst istället.

Under hela min barn- och ungdom hade jag järnskrot i munnen för att få finare tänder. Hade ständigt blåsor i munnen och på tungan. Det kan ha gjort att jag pratade grötigt och fick gå till en talpedagog. Vet inte om det hjälpt någonting.

Sen finns det den psykologiska grejen att man har fått en stämpel som tystlåten. Då förväntar sig omgivningen sig att jag också ska vara det. Vid nya bekantskaper kan de låta mig prata, men senare så kör de bara över mig så att jag inte får en syl i vädret. Det bästa är med okända där man kan ta på sig en mask och låtsas vara pratsam. Jag har gjort det. Inför en universitetskurs bestämde jag mig för att var pratsam och ta för mig vid diskussioner och det fungerade och höll i åtminstone 2/3 av kursen. Jag fick en ny stämpel.

Nu har jag som mål att bli mer konversationsduglig. De råd jag hittat på internet verkar vara:

-Falskhet. Visa intresse trots att man egentligen inte har det.

-Uppskattning. Visa att man uppskattar personen man talar med. Få hen till centrum, jag har inget värde. Jag talar bara om mig själv om jag blir tillfrågad. Den jag pratar med är den betydelsefulle. Inte säga emot eller argumentera men möjligen fråga varför.

-Ha självförtroende. Man ska spela nöjd med sig själv och allt omkring. Ingen pessimistisk bitter gammal gubbe som bara pratar gnäll och problem.

Mål som jag har under februari är att prata med i genomsnitt en ny person om dagen. Nu när jag tänker att jag ska prata med någon så tänker jag automatiskt att det ska vara en tjej. Då är syftet att indirekt ragga. Nej. Syftet nu är att bli pratsammare. Killar som tjejer ska vara objekten. Praktisera på extrajobbet bland 100-tals kunder eller på kvällskursen med dem jag ska umgås med nu och i sommar. Samtalsämnen finns ju. Ingen tycker att jag är konstig om jag går fram och fråga vad de pluggade innan. På festen på lördag kan jag se till att lära känna vissa nya kompisar bättre. Allt för att bättra min sociala kompetens och min förmåga at föra en konversation och bli en bättre människa. Ytterst handlar det om att lyckas på nästa dejt och resten av livet.