En rivstart eller ett återtåg

Den senaste tiden har jag haft en understödd långsemester, kanske välbehövligt efter 12 år av mer än heltidsarbete och dessutom runt 7 år av minst heltidsstudier. Trevligt initiativ. Snart är det formellt slut på detta. Jag har tjuvstartat och har börjat jobba igen, än så länge bara två arbetsgivare och mindre än heltid. Dessvärre mindre än vad jag behöver för att överleva. Min dygnsrytm har återgått till det normala: lägga sig vid 1 men upp tidigt.

Denna vecka har varit som det ska vara – alla dagar helt olika från varandra. Fritidshuset, två tentor (prov), föredrag i Katrineholm. Reseaseparty och dessutom en annan spelning samma kväll, arbetat tre dagar på tre arbetsplatser och två arbetsgivare. Nu återigen till Fritidshuset.

Här har projektet med vattenburen värme blivit 99% klart, systemet är trycksatt och cirkulationspumpen arbetar, dock kallt då elpatronen inte är inkopplad.

Läste runt på bekantas bloggar och fick lite uppslag. Visst gläder man sig åt vänners framgångar, det gör väl alla om det inte utgör konkurrens, jag är i det närmaste omusikalisk och då är det bara av glädje när en vän gör stor framgång. När däremot en likvärdig kamrat får ett välbetalt jobb som ingenjör och ”försvinner” försvann också en motpol att konkurrera mot. Jag blev väl lite passificerad, men är åter igång.

När jag de senaste månaderna varit mycket ledig kvällar och kunnat laga mat hemma trodde jag att jag skulle laga bättre mat. På något konstigt sätt så har jag inte gjort särskilt avancerad mat. Trista halvfabrikat och grytor. Skafferiet är halvfyllt med råvaror för vegetarisk mat och även i frysen. Jag lägger inget löfte man jag har som mål att äta nästan bara vegetariskt under november, förutom det jag redan har i frysen...

Min klädgarderob har totalkollapsat, jag köpte kläder för ca 800 kr på ett år och nu verkar ALLT gå sönder och bli oanvänbart. En köpa-kläder-kampanj har inletts. Kanske jag får beskyllningen igen om att vara en klädsnobb !!! En ny frisyr blir det däremot inte, men visst var det något som blev avvikande :)

Nyaste jobbet känns trevligt, små arbetsplatser och litet företag. Skillnad mot mitt tidigare och mitt kommande (som jag börjar om ett par veckor) som jag ännu inte vet något om...

Sjukligt och friskare

Idag var jag och såg Michael Mores nya film "Sicko" - en helt sjuk film. Jag blir sällan berörd av filmer, jag är ju en man av stål så det hör inte till vanligheten att jag sitter tårögd på bio. Det var ju så sjukt allting, det var av glädje som jag konstaterade hur bra sjukvård stor del av i-världen har och hur idiotiskt u-landet USA har det. Den svenska sjukvården är ju nästan som USAs med tanke på att vi har en massa avgifter. I USA är det ju bara pengar som räknas och inte medmänsklighet, invånarna är ju trots allt ättlingar till de som struntat i Europa och byggt sin egen framtid i ett nytt land. Se filmen och du får en bekräftelse om USA som ett sjukt land. Jag tror att landet inom en snar framtid kommer splittras upp i 3 olika länder, utan krig, trots att det är världens mest krigsbenägna nation. Inte som engelsmännen resonerade under 2:a världskriget: "har man råd att döda i krig så har man råd att ge sjukvård till befolkningen.

Mitt nya liv som heltidsstudent gör mig gott. Att inte behöva jobba och ha en förhållandevis regelbunden dygnsrytm har gjort att min stressåkomma Ménière har bättrats. Jag har tom fått tillbaka hörsel som jag trodde var borta permanent ! Visserligen har jag arbetat åt mig själv på helgerna 10-15 timmar/dag men det är med kroppen inte psykiskt. Det jobb som jag har haft de senaste åren har varit väldigt lite kropp, men väldigt stressigt. När man är uppe i det märks det inte, men när jag hade varit ledig 6 veckor i somras och kom tillbaka var det uppenbart. Det visade sig att jag till 96% har ett typ A-beteende och det är de som får Ménièreåkomma.