192.168.5.85

IP-adresser. På en vecka lyckades jag tappa bort två nätverksenheter. Växelriktaren råkade jag sätta en fast IP-adress som av någon anledning inte fungerade. Var tvungen att göra fabriksåterställning för att få det att fungera. Hemma lyckades jag haverera NASen. Var rädd att all information skulle gå åt h-e. Lyckades göra fabriksåterställning av enbart drivrutinerna och nu är den åter i nyskick så att jag ska kunna använda den att se filmer på TVn med. Dock lång väntan för att indexera.

Det var midnattsloppet igår, jag var på Miss Li-spelning på fredagen och tidigare samma dag var jag på anställningsintervju. Inte det arbete jag trott och jag kommer tacka för intresset och säga nej. Detta var det jag blivit erbjuden, headhuntad, i samma branch. Alla andra jobb som jag själv sökt har jag inte hört något ifrån. För två har ansökningstiden gått ut.

En syster till en jänta jag är intresserad av visade på hur liten världen är då hon jobbar på samma myndighet som många av mina kompisar gör. Ska bjuda med henne nästa gång det är typ AW med alla dessa kompisar. De är ju trots allt kollegor.

Sommar och semester

Är hemma sista dagarna av semestern. Mår riktigt bra. Förutom att jag vill ha en annan tillvaro med jobb, villa, vovve och flickvän men det får jag ta senare. Jag är inte stressad och har ingen känning av Ménière, minimal tinnitus. Inte heller när jag för någon dag sedan tog ett väldigt stressigt extrapass på gamla jobbet så blev det några problem. Min mage var väldigt bra i nära en månad men senaste veckan har jag varit konstant dålig. Börjar undra om det kan vara så att jag är känslig för kött, men det är bara bacon jag åt i förrgår. Däremot har jag ätit massor av pasta, bröd och sådant som verkligen är gluten. Men ja är ju inte glutenintollerant. Det värsta är dock att ja fått ont i knät. Som knivhugg när jag går. Verkar bli bättre nu, en vecka senare.

Har inte hunnit med så mycket den här semesterperioden och bävar verkligen att återgå till jobbet. Det finns inget att göra mer än att strösurfa. Hoppas på ett nytt jobb. Har sökt tre tjänster. Två på en myndighet. Ena är stor konkurrans på och andra tror jag inte att jag vill ha. Sedan sökte jag ett konsultjobb inom miljö. Kan vara bra och givande. Jobbet som jag sökte i våras är omformulerat och har gått ut igen. Tror inte jag behöver söka om det. Det är väl fortfarande intressant men inte helt vad jag vill ha. Erbjudandet som jag fått inom samma bransch vill jag nog inte heller ha. Ska jag bara byta arbetsgivare inom samma bransch så kan jag kontakta bekanta. Hoppas verkligen på att få ett nytt jobb snarast. Det är inte så att jag vantrivs, det går an. Det är bara det att jag utvecklas inte, firman går inte så bra och det är inget givande vare sig socialt eller i personlig utveckling. Dessutom är inte lönen så bra. Jag fick symbolisk löneförhöjning men då firman gått dåligt blev det ingen återdelning till anställda i form av bonus.

Jag hoppas på att kunna köpa en villa under hösten. Sannolikheten att jag ska kunna köpa något till ett vettigt pris är väldigt liten. Jag kan inte betala så mycket och konkurrensen är stor. Mitt lånelöfte är förnyat.

När det gäller flickvän så går det lika trögt som vanligt. De objekt som jag träffat IRL har jag lagt på is när jag lärt känna dem bättre. På dejtingsajterna är det som vanligt omöjligt att få kontakt. Antingen har de inte prenumeration så att de kan läsa brev eller så är det så arroganta att de inte läser. De jag fått kontakt med har antingen jag eller hon brutit kontakten av bristande intresse. Får hoppas på att träffa någon via kompisar någon gång.

Mina vänner är ute och reser, men är åter i stan nästa vecka. SeN har jag ingen kontakt med. Hon har fullt upp med sin kille. Hon har plockat ned bloggen. Kanske var det så att killen hade fått nys om den. Hon vill ju nu leva i det fördolda, men vad är det för värde på killen om han inte kan klara av hennes historia. Det som jag gjorde redan innan jag träffade henne.

Fick lustigt nog kontakt med en kvinna av samma typ och nästan samma bakgrund som SeN, försökte tala (skriva) henne till bättre liv och vanor. Kanske det hjälpte eftersom jag inte hört något av henne. Är mitt kall att vara psykologisk stödperson åt borderline-patienter ?