Jag visste lite.

Jag visste lite ! Jag byggde ett luftruckel och det visade sig vara en villa. Andra gången var jag neutral och ville veta och hon visade sig vara lite av en lyxvilla. Nu byggde jag ett luftslott. Vad jag igår läste raserade slottet till något jag inte vet. Så deppig, så borta. Men till skillnad från henne är jag inte destruktiv utan kreativ. Inte självdestruktiv utan självkreativ. Hur ska jag göra ? Hennes historia accepterar jag så länge det är historia, men allt som inte är historia utan sitter i ? Gud alltså vad är syftet med att jag ska få denna erfarenhet ? Grubblerier. Tycker om henne men kan inte lita på henne. Jag kan inte lita på mig. Vad händer om hon sviker mig ?

Solcellerna är i full gång. Förhoppningsvis har elverket installerat en utmatningsmätare så att jag inte längre behöver skänka bort elen på dagarna. Jag har inte lyckats få webbservern att fungera så att jag kan se produktionen över internet än. Fyra paneler ska upp för att det ska bli klart. Det känns när man belastar ekonomin med över 70000 i utgifter på tre månader. Känns inte lika motiverat att jobba när man ändå inte får behålla det man får ut. För övrigt så är jag väldigt trött på mitt jobb. Det var inte riktigt detta jag hade tänkt mig. Drömmer om något roligare. Eller rättare sagt jag drömmer inte alls om någonting. Helt passiviserad.

Om jag nu mår så dåligt vid tanken på henne så bevisar det att jag känner en enorm medkänsla och att jag verkligen bryr mig om henne. Men paradoxen ligger väl i att jag inte vill ha henne som jag befarar att hon är. Jag vill att hon ska vara mer ”normal”. Därav är det inte heller några vanliga kärleksbekymmer som jag grubblar över, möjligen också att det är ovanligt för att det gått ovanligt långt jämfört med flera tidigare dejter.

Det är första gången som jag får en depression/dipp sedan jag började jobba på kontor och jag känner att det är inte den miljö man kan jobba i om man känner sig nere. Mitt traditionella jobb som man har kunnat dra sig undan alternativt träffa jättemycket folk är betydligt bättre för att få andra tankar.

Jag ska vänta ett tag och låta henne höra av sig till mig så får vi se vad som händer. Måste konfrontera henne då.

rakad utan skägg

Jag fick kontakt med en tjej för någon vecka sedan. Söt och jag känner mig väldigt bekväm i hennes sällskap och hon vill träffa mig. Men. Men hon verkar vara lite svår. Jag visste ju lite om hennes bakgrund, men nu vet jag ännu mera. Det är ju väldigt synd om henne. Hur hon blivit behandlad och hur hon utifrån det behandlat sig själv och sin kropp. Jag börjar nästan känna en ovilja om att fortsätta träffa henne. Är hon rätt ? Är det jag som kommer dra upp henne eller är den hon som kommer dra ned mig ? Förstod hon att jag också mått dåligt till och från men på ett helt annat sätt än hon själv ? Att vi hanterar depressioner på två oerhört olika sätt ?

Vad menas med att jag nu ska introduceras i denna subkultur som jag aldrig tagit till mig och helst blundat för. Något som man likt aporna håller för munnen, håller för ögonen och håller för öronen. Än mer livserfarenhet. Det är ju det jag samlar på!

Varför är de tjejer jag fastnar för inte ”normala”. Jag har bekantat mig med fundamentalt kristna, bisexuella, självdestruktiva, inåtvända och de med obefintlig självkännedom, men det har varit kreativt att lära känna dem alla. Vad har hänt med KH ? Har hon gått och blivit anorektiker ? När allt kommer om kring var EW härlig och vi är fortfarande i fas omän att hon sjangserat och inte är attraktiv. YV är däremot sjukt fin – att hon skulle vara en 35 årig tvåbarnsmor dementerar jag. Hennes barn skulle jag lugnt kunna bli plastpappa till trots att de är världens busigaste barn. Att hon dessutom stalkade mig (då jag inte visste att hon var singel) gör det hela mer spännande…

Nu var det SeN det gällde, vi ska träffas snart och gå på bio. Vart det leder är det ingen som vet men det var här det började. Hon är svår och jag vill inte såra henne heller.