Nu igen

Det här var ju inte så roligt. Plötsligt börjar jag få sådana där nervositetsattacker. Det är en form av stressyttring som egentligen inte ger Ménière-känning utan i längden gör mig dålig i magen. Rännskita. Det kan vara att jag helt plötsligt har en massa att stå i. Det är väl mest för dagen. Massa saker att hämta ut på olika postanstalter, Coop, Pressbyrån och Videobutiken och imorgon kommer det två leveranser. Hem och till jobbet. Sedan är det en massa som ska sås som jag inte hunnit. Bilen står i Tumba och om en vecka ska jag till Italien. Det är ju kul, men väldigt stressande att förlora en hel helg när jag dessutom måste till fritidshuset när det är en massa annat som jag håller på och fixar på huset. Vill få klart radonsug och så mycket rör som möjligt innan det är dags för utomhusarbete och köksrenovering.

 

Det som känns väldigt bra är ekonomin. Att jag för första gången på säkert 2,5 år, dvs sedan jag slutade extrajobbet, kommer jag få pengar över. Bara för att löste jag alla kreditkortsskulder. Även den med 12 månader gratis uppdelning. Väntade med köp till efter brytdatum så nästa månad kommer jag få pengar kvar på kontot då ingen korträkning kommer. De pengarna har givetvis redan gått åt då jag köpt en massa redan på krita.

 

Jag gjorde en ny utredning för Ménière. Det har känts bättre på sistone. Jag slutade med de vätskedrivande som jag åt i tre månader utan någon som helst effekt. Det var bara biverkningar som gav obehag, ingen effekt på tryckkänsla eller hörsel. Efter åt jag SPC-flakes i 2,5 veckor och kände fort en lindring. Nästan att den hängde kvar ett tag efter att jag slutat äta eller om det bara var mindre stress med ekonomin som slog igenom. Nu ska jag i vare fall få prova att äta SPC-flakes med subvention från landstinget. Vet inte om jag kommer betala 300 eller 900 (300 kr per månad). Det senare är ju inte direkt någon subvention då jag nu köpte lite extra på postorder och betalade själv lika mycket, alltså 77 kr per paket.

 

Läskigt är hur mycket hörsel jag förlorat på 14 år. Det mesta successivt utan att man märkt det. För ett år sedan gick det fort då jag tappade mer än 17 dB på höger öra från det att jag redan insjuknat fram till sommaren då det legat konstant på -54 dB. Hoppas att jag kan få tillbaka lite, men det är nog mindre troligt.

Vilken flax...

Det här är ganska otroligt. Jag ska väl inte ropa hej före jag hoppat över ån efter vatten, men det verkar grönare på andra sidan.

Efter att återigen fått Ménière-känning eller endolymfatisk hydrops så började jag äta vätskedrivande och få kontroll på tryckkänslan. Efter fick jag en zulveol i örat halva dagen. Finns det inget bättre sätt att få kontroll på detta ? Satt på pendeln och surfade runt och någon nämnde specialbehandlat havre. Svårt att hitta information men sedan fick jag fram ett namn: SPC-flakes och sedan hittade jag en massa information. Det är till och med så att man i vissa landsting kan få det på recept. Det är dyrt 98-118 kr per paket som räcker ca en vecka. Det var ändå värt ett försök.

Nu har jag ätit det i lite drygt två veckor och efter ca 10 dagar började jag känna mig bättre. Jag har fortfarande tinnitus och hörselnedsättning men tryckkänslan är mycket mindre än vanligt. Jag påverkas inte alls så mycket psykofysiskt genom att få tryckkänsla vid stress. Kan hörseln återhämta sig vore det också helt underbart. Man hoppas att Stockholms läns landsting kan subventionera denna funktionella mat som är medicin. Proteinkoncentratet Salovum är inte på tanke då det kostar 2179 kr för 25 portioner.

Funktional food – funktionell mat. SPC-flakes är nog bara havremalt som processats med lite mer omsorg. Det får kroppen att producera proteinet Antisekretorisk Faktor som, jag vet inte exakt, får kroppen att antingen inte utsöndra vatten i örat eller så förstärks den skadade funktionen att ta tillbaka det utsöndrade vätskan. Tror nog på det senare. Det tar en tid för kroppen att börja producera proteinet så det är ingen idé att börja med full dos direkt. Jag trappade upp ett par dagar till dosen på 1 g/kg kroppsvikt fördelat över dagen. Nu har jag börjat ta tre mål om dagen, tidigare två. Det är lite trist att äta flingorna. Flingor med mjölk och kanel, flingor med mjölk och plommonsylt, blåbärssylt, flingor och kesella/kvarg osv. Igår gjorde jag negerbollar med SPC flingor istället för vanligt havregryn. Blir bra på jobbet.

Det är något som jag rekommenderar. Återkommer om fortsatta resultat. Om hörseln bättrar sig så ska jag ta ett hörseltest när prövodieten är slut efter en månad.

Förra veckan var jag väldigt mycket piggare än vanligt, jag var upp tidigt, slutade med kaffe och hann en massa. Var det tack vare flingorna, zink-tabletterna, inget kaffe eller att chefen var bortrest och ett stressmoment mindre ?

Brännande

Det var ett tag sedan jag bloggade. Tänkte på det i morse att jag mår bättre. Då syftar jag på min stress, att jag var eller var oerhört nära att bli utbränd. För ett år sedan eller mindre än så kunde jag inte tänka mig tanken att engagera mig i någonting. Att vid ett nytt jobb vara ”tvungen” att arbeta. Alltså engagera mig till 100% i någonting. Nu är den tanken inte främmande. Så kanske ännu mer dags att byta jobb. Det är inte så att jag är någon som det satsas på på arbetsplatsen som jag har nu.

Examen har blivit försenad. De sa att de hade 8-10 veckor handläggningstid, men det har gått nu. Efter det borde jag ta tag i det hela…

Ekonomin är som vanligt körd i botten efter några månader av pengar att disponera. Det var skatteåterbäring och lån. Taket på huset är bytt till 50%. Målet var 75% men med tanke på semesterns väder så är jag ändå nöjd. Dessutom installerade jag en solcellsanläggning. Den producerar rejält med el trots att det ska till fyra paneler till innan den är färdig.

Ekonomin ska balanseras upp och jag har satt ett mål som kommer ge mig en drägligare tillvaro och kanske ha råd med mat och nöjen. Nästa år vill jag nämligen cykla cykelvasan och vandra lita av Kungsleden i form av Fjällräven classic. Bilen ska jag sälja under den kommande månaden. Jag ska inte lösa något lån direkt utan först när jag har gjort det som är kvar.

Det som är kvar som jag anser vara överprioriterat är installation av radonsugar för att få ner radonhalten definitivt. Nu ligger den runt 1000 Bq/kbm i källaren (det rum som tidigare visade de högsta värdena). Fiberbredband ska betalas, tak ska slutföras genom att köpa och montera nockpannor och köket ska renoveras vart efter jag får tid och råd.

Ljus plan

Gårdagens depression över att än en gång ha blivit dissad var av den kreativa sorten. Ingen självdestruktiv depression utan självrannsakande och uppbyggande. Jag vädrar mina självinsikter. Insikten om att jag måste ta tag i saker för att komma vidare. Trivs inte med min vardag. Nr ett på listan för att må och trivas bättre är att byta jobb. Jag måste bort härifrån. Därför kontaktade jag igår studievägledaren för att ta ut examen. Idag kontaktade jag min förra dejt för att bevaka kompisskapet då hon kan få in mig på hennes arbetsplats. För att få bukt på min usla ekonomi, som ju också är ett hinder för att spontant byta jobb, så spikade jag att sälja bilen. Det börjar förhoppningsvis hända saker. Sen får man ju fortfarande hoppas på MiljöALternatIvtjejeN. I bästa fall behöver hon bara lång betänketid.

Var lite inne på att träffa min psykolog igen, men tror inte han kan tillföra så mycket. Kan lika gärna använda kompisar som psykolog. Klart det belastar dem och de ska man vara rädda om. Så om jag inte kommer vidare får jag väl söka motivation från honom.

Glasögon är ju också något som jag skulle behöva. Tror inte att jag längre skulle klara av att läsa en bok utan att bli sjukt trött i ögonen. Ska prova, för böcker finns det, och tid att läsa på tåget. Får bli när jag får råd. Har ju levt på kontokrediter sedan före jul. Mirakulöst nog har jag alltid "lyckats" betala räkningar och minsta avbetalning i slutet av månaden. Lyckades också få en ny hyresgäst av lägenheten. Hade inte haft råd att ha den outhyrd. Ljusare tider och en bättre framtid !

Förhoppningsfullt nervös i pessimism

Det här är inget roligt. Jag är sådär fruktansvärt nervös igen. Så att jag blir dålig i magen, rännskita två gånger i morse bara för nervositet. Det är ovissheten. Ovissheten om jag kommer bli dissad eller om jag får träffa denna extremt härliga tjej igen. Trots att jag träffat henne förut så blev jag så enormt överraskad när jag träffade henne över en dejt. Hoppas verkligen på oss då vi är som gjorda för varandra. Förstår hon det ? Men dissar hon mig är det förståligt, för vad kan jag tillföra henne ? Hon som har allt av värde i sitt liv och sin bekantskapskrets. För materiella ting är inte allt av värde. Ja, hon är en alternativare. Jag vågar inte kolla om hon mejlat mig. Hon har mitt telefonnummer, men har inte använt det. Hon vet inte att jag vet vem hon är. Det är inte så svårt att hitta folk på internett om man är finurlig som jag.

åter för tillfället

Jag mår skit, jag mår precis som för ett år sedan. Ångestattacker, nervositet och magen krånglar. Skillnaden är att jag nu både vet varför och hur jag fungerar. Det är simpel nervositet inför tillträdet av villan. Magproblemen är rent stressrelaterade. Inte som jag trodde tidigare gluten eller någon annan allergi. Magen har varit normal och jag har mått jättebra senaste halvåret. Att ekonomin är körd i botten, till följd av villaköpet och att jag ännu inte hittat någon hyresgäst, gör ju saken värre. Har köpt en massa icke helt nödvändiga saker och en del nödvändiga. Vill ju köpa utemöbler, gardiner och porslin mm, det får jag på något sätt krita. Bävar för lantmäteriets stämpelskatt på över 30000 kr för lagfarten. Hoppas jag kan låna på fritidshuset för renovering och allt annat.

Sönderstressad

Helt sönderstressad. Från att jobbet de senaste 2,5 åren har varit ganska lugnt, stundom dött så har det blivit för mycket att göra. Jag är helt sönderstressad. Det är på ett sätt värre än i våras när jag slutade på extrajobbet för att jag var totalt sönderstressad och gick i psykoterapi för att hantera stressen.

Nu skulle jag egentligen behöva sjukskriva mig för att varva ner. På extrajobbet kunde man på den gamla goda tiden lätt jobba ihop en vecka på 3 dagar utan stress. Det var varken psykiskt eller fysiskt krävande. Nu har jag jobbat ihop en halv vecka på två dagar och är helt förstörd. Min hjärna fungerar inte. Sirap och minnesbortfall, tiden har jag ibland inte grepp om. Däremot har jag varken ångestattacker eller Ménière. Det är en hel del som jag dock har försummat också. Inte bara diskberget och kvällskursen. Tillhör inte dem som sjukskriver sig.

 

Ett annat tecken på att jag är stressad är att jag snusar. Förr köpte jag en dosa när det var tentadags för att varva ner lite. Nu har jag inte heller någon sprit hemma så att varva ned med en whiskey blir det inte.

Får se de närmaste dagarna. Jävligt trött är jag ju på jobbet men nu på ett annat sätt. Har till och med funderat på att börja plugga och så såg jag att jag inte kan bli behörig kemilärare, vilket jag trott. Biologi, naturkunskap och möjligen geografi skulle gå om jag läser in 1,5 år på lärarhögskolan, men jag vet inte… Blir nog hellre lokförare!

 

Ekonomin är också ur balans. Gav mig en 1000-lapp extra och ändå har jag nu bara 700 kr kvar. Knät är pajj så jag inte kunnat ställa upp i tävlingar jag anmält mig till. Ljusglimtar finns ändå. Kompisar och trevliga middagar och spelkvällar med dem. Extrainkomst som stödperson åt trevlig kursare. Gjort nytta åt äldre släkting mestadels ideellt. Däremot inga potentiella dejter.

Mina pengar

Undrar var alla pengar tar vägen. Den här månaden har jag varit väldigt mycket pankare än vanligt.

Efter en genomgång kan jag konstatera att jag har många konton men inte mycket på dem:

ICA 1:            3,46 kr

ICA 2:          48,04 kr
GE:              31,10 kr
SEB 1:           0,29 kr
SEB 2:           0,77 kr
SEB 3:           1,70 kr
NB:           148,56 kr
OKQ8:      433,32 kr
Skandia 2: 15,30 kr
Skandia 4:   5,24 kr
Skandia 6: 87,53 kr
Coop MM:   3,79 kr
Lför 1:        86,31 kr
Lför 2:          5,00 kr

Anledningen till att jag har enormt mycket pengar på OKQ8 är att jag var tvungen att låna lite av mig själv för att kunna tanka, dessutom gick telefonen sönder så att jag fick betala reparation 495 kr. Jag har bara ett kreditkort som jag inte brukar använda, nu har jag minus ca 1250 kr där för utlägg åt morfar.

Vid genomgången upptäckte jag att jag har nästan 150 kr på Nordbanken, ett konto som jag inte använt på mer än 5 år. Bra att veta. Snart lön igen men bara ett kort extrapass så ingen storkova.

Jag har ju vanan att lägga ur kontokort som jag inte kan använda så det är lite mer tomt i plånboken just nu.

På buffertkontot har jag relativt mycket nu (23 483,82 kr), men den här månaden går nästan 9000 kr till försäkringar.

 

Förutom att jag känner mig lite nere för att jag inte har några pengar att disponera så är jag helt utarbetad. Har varit tvungen att jobba helg och har kommit hem dödstrött varje dag den här veckan. 56 timmar trots att jag var ledig en halv dag. Ingen OB ingen övertidsersättning, inte ens extra semesterdagar då företaget saknar kollektivavtal.

 

Jag har inte haft tid att träna knät som jag ska. Kommer bli lite pinsamt när jag ska på återbesök hos sjukgymnasten för min konstaterade spricka i menisken. Tror nog den skadade menisken är mer än en spricka om man skulle undersöka mer. Meningen är att jag ska stärka knäna för att inte få ont. Det blir spännande att se om jag kommer springa något av de två lopp som jag är anmäld till om två respektive tre veckor.

 

Min vardag är med andra ord inte på topp. Vill sluta jobbet mer än någonsin. De jobb jag sökt har jag inte hört så mycket ifrån mer än ett som hade väldigt bra återkoppling i processen. Det var nästan 100 ansökningar och jag blev inte kallad på intervju. Jag har börjat på tre kvällskurser, varav en är distans som jag inte har haft råd att köpa kursmaterial till. Får se om jag fullföljer den som går ända borta på KTH i Kista. Cykeln har pajjat igen. Den här gången däcket. Ingen kvalitet på en cykel köpt för 1200 kr för 8 år sedan. Dessutom mitt i allt så hjälper jag morfar med att dra rör och projektleda för att få en brunn borrad.

 

En ljusglimt i stressen var i vare fall gårdagens minikräftskiva med vännerna. Så hör man kommentaren: "Det var länge sedan man träffade dig". En liten tankeställare när jag inte tyckte det var så länge sedan och träffade dem första gången jag hade tid. Nu när jag kollar efter så inser jag att det var 3,5 veckor sedan.

 

Och nu när jag är lite lätt nere så kommer känslor tillbaka från skräcken för ett år sedan när jag träffat SeN och försökte förstå mig på hennes beteende.

Suuuuuck!!!
Vill träffa en flickvän. På dejtingsajten är det stenkört, i verkligheten är jag som jag är. Doktoranden som var i passande ålder är väldigt fin. Trodde hon var så där fem år yngre än hon är. Kursaren som var 14 år yngre var ju också fin, men lite ung.

 

Synvilla till lågt pris

Fi satan vad sur jag blir. En söndag i försommras var det två villavisningar. Jag gick bara på ena. Ett riktigt renoveringsobjekt. Den var populär och många var där. Inte lika många budade. Jag la första bud och efter en seg och förhoppningsfull budgivning tog den fart. Jag hoppade av och villan gick för ca 2,5 milj. Den villan som jag inte kollade på låg kvar länge. Jag förväntade mig ett nytt visningstillfälle. Tillslut plockades annonsen bort och jag frågade mäklarinnan om den sålts. Nej, den har tagits bort från Hemnet på säljarens begäran. OK, tänkte jag. Han har säkert massa spekulanter som åker förbi och kanske går in och det ser väl illa  ut om den ligger ute. Jag förväntade mig att den snart skulle komma till försäljning igen. När jag googlade såg jag att den sålts de 12:e augusti. För 2,1 milj, dvs 50 000 kr under acceptpris. Man undrar ju vad det är för kass mäklarinna som inte vill försöka sälja till rätt pris. Hon visste ju att jag kunde vara intresserad. I vintras kollade jag en villa i samma område, den såldes för över 2,4 milj så det var ett lågt pris gubben fick.

Jag hade börjat planera för energieffektiviseringar som vanligt. Det var väl inte meningen att jag skulle ha den… det dyker väl upp något bättre. Den var ju ändå inte så att jag fattade direkt tycke för den. Ganska murrigt 70-tal, men det är ändå bara yta.

Vet inte hur det blir med de tjänster som jag sökt. Urvalet på en av tjänsterna som jag sökte i somras med omgående tillträde har precis börjat. Den kan jag verkligen tänka mig. De andra tre har jag inte hört något om.

Börjar undra om min extrema trötthet beror på att min syn blir sämre och sämre och jag snart borde skaffa glasögon. Antingen det eller som jag mer tror på att jag blir så fruktansvärt uttråkad av jobbet. Igår var jag dödstrött efter jobbet, nu efter en kvällskurs är jag det inte. Inspirerad över intressanta ämnen.

Isigt med värme

En vecka i friheten på resande fot utan stora krav.

 

Jag börjar med att skriva lite om min mage. Den har ju strulat till och från bra länge. Kanske inte varje dag men flera dagar i veckan. Helt plötsligt de senaste 1,5 veckorna har magen varit i toppform nästan varje dag. Inte mycket gas, inte ont, inte lös. Kanon helt enkelt. Varför kan man fråga sig. Jag tror att det var att jag inte hade några krav att tänka på, ingen psykisk stress, rörde på mig dagarna till ända, satt inte vid något skrivbord på en arbetsplats jag helst vill byta. Jag var ute och reste. En morgon var jag riktigt lös, men jag tror att det berodde på att jag åt rött kött. Jag är lite känslig mot kött också har jag tidigare märkt. Tilläggas kan också att jag trots att jag bara sovit runt 6 timmar har varit pigg som en mört. Det tyder på att det bara är trött för att jag är uttråkad, psykiskt trött.

  

Dessutom fick jag under resans gång många nya bekantskaper. Allt från en väldigt söt 22-åring till jämnåriga intelligenta killar, men framför allt två underbara systrar som jag hade svårt för att komma fram till vilken jag var intresserad av. Det är nog E-Ain som jag fastnade för, dessutom kan det vara så att J-imo har en kille, inte säker dock.

  

Det är att umgås med akademiker som jag saknar, som får mig att vantrivas. Att bara träffa urblåsta inskränkta människor som man inte kan föra en vettig diskussion med tär. Mina vänner är inte av den typen men mina kollegor. Här fick jag träffa allt från sjuksköterskor till ekonomer men alla med miljöintresset. Att få vara ute in naturen är också helt underbart, oavsett väder.

  

Börjar känna mig lite desperat, måste träffa någon. Gärna E-Ain.

Till slut

I januari fick jag kontakt med L på en dejtingsida. Jag var aldrig särskilt intresserad av henne. Hon bröt kontakten när hon träffat en dejt. Hon tröttnade på honom då hon inte fick den uppmärksamhet som hon behövde. Hon återupptog kontakten med mig. Jag var ju nyfiken på att se vad hon var för någon i verkligheten. Hon är extremt underlig när man pratar telefon med henne. Hon kan inte bestämma något och är extremt velig. I onsdags bestämde vi i alla fall att vi skulle ses igår lördag. På torsdagen skickar hon mer än 50 SMS till mig och berättar allt hon håller på med. På kvällen skickar hon ett SMS om vad jag uppfattar att hon vill ställa in dejten. Att det skulle bli för tajt efter en stressig vecka och att hon skulle till stallet.Vi försöker hitta en ny tid, men det rinner ut i sanden. Detta är inte första gången. Vi har försökt träffas flera gånger men utan resultat. På fredagen blir hon förvånad över att jag bokat annat på lördagen för hon ”trodde vi skulle umgås hela dagen”. Öh, ja ! Det gick bra att ses överenskommen tid ändå då den utflykt jag bokat med kompisar inte behövde ta så lång tid. Det blev stressigt men jag mötte L på avtalad plats.

Den dejten var en upplevelse. Hon var lite kortare än jag föreställt mig. Hon var inte så översminkad som jag var rädd för och lite sötare än jag trott. Hon mötte dock aldrig min blick och gav mig ingen kram. Hon verkar inte vara den bimbo jag nästan trott. Det är dock något fel på tjejen. Hon borde ha någon form av diagnos. Aspberger eller Andisocial eller vad som helst. Vi bara började gå åt ett håll. Hon stannade till några gånger och micklade med mobiltelefonen, mumlade något första gången om att stänga av den. Sedan helt plötsligt sa hon att hon behövde köpa nya gympaskor och undrade var närmaste T-bana låg. Jag tänkte om hon planerade för vad hon skulle göra efter en fika eller vad vi skulle hitta på. Nej, vi skildes åt vid tunnelbanestationen. Väldigt udda. Jag kan inte påstå att jag blir förvånad över hennes beteende för med henne förväntade jag mig vad som helst. Hon kom i varefall så att jag fick se henne IRL och stillade min nyfikenhet. Hon sa dessutom en gång att vissa hade svårt för henne och det förstår jag. Den dejten varade 10 minuter efter nära fyra månaders kontakt. Får se om hon hör av sig för det var vad jag sa av artighet att hon fick göra. Ska nog gratta henne när hon fyller år för att se hennes reaktion.

Liten värld - bra ?

Jag hittade en platsannons på ett jobb som jag skulle kunna tänka mig. I första anblicken var det perfekt, men när man funderar lite så kanske det är lite krävande och jag har dåligt med erfarenhet. Det sjuka i sammanhanget är alla sammanträffanden. En tidigare flirt jobbar på samma avdelning. En dejts lillasyster jobbar nära, kanske också på samma avdelning. Oj! Jag pratade (via facebook) med YV (flirten) och hon tyckte inte att det var så krävande, men givetvis var det bra med erfarenhet och det har jag ju någon e klart. Har inte bestämt mig för att söka. Troligen inte. Men hör hon av sig så kan jag absolut tänka mig tjänsten. Den täcker två av mina intressen energi och miljö, men jag är inte den person som är socialt överkompetent, men det kanske bara är en standardfras som de slänger in.

Såg att någon hittat mitt recept på blinier så jag gör en repris. Glutenfritt, laktosfritt.

Jag har slutat köra glutenfritt då jag som förväntat troligen inte är så känslig. Konstigt är att jag mådde bättre utan gluten men nu åter är knasig i magen. Blev inte dålig av mjölk när jag drog ned på gluten. Ska testa lite utan laktos istället nu. Kanske bara är allmän stress som ställer till det med min mage. Har börjat föra mat- och toalettdagbok för att se några trender.

Nu har jag varit hos psykologen för sista (?) gången. Vet inte om det har hjälpt mig så mycket att få bukt med stressen. Det har däremot gett mig en ny insikt i livet och hur ångesten fungerar. Han poängterar att prioritera är viktigt (utan att ha använt ordet prioritering). Att man borde hitta en livspartner. Det är ju det jag söker. Vill träffa L, åtminstonen en gång, hon kan ju vara någon. Vet inte om jag inte träffar henne IRL. Saknar SeN.

Tränar men vete, vete-17

Senaste 10 dagarna har jag:

- Gått på dejt igen med NicL

- Blivit dissad av NicL

- Blivit dissad av min tidigare bästa vän. Men som min nuvarande bästa vän, J, sa; losten är på hennes sida. Sant, jag förlorar inget av större värde, det är hon som går miste om mig. J blev så skärrad när hon läste SeNs SMS att hon föll i dialekt. Vad hon tänkte vet jag inte.

- Tränat 5 gånger – två joggingturer och tre gånger på Friskis. Oj, vad dålig koordination jag har och oj, vad svaga magmuskler jag har.

- Min falska ischias försvann när jag joggade och tränade, men kom dessvärre tillbaka idag med jympaträning och promenerande.

- Jag jobbar nu sista helgen på extrajobbet. Kommer jobba någon enstaka gång extra.

- Börjat cykla.

- Varit på fågelskådning.

- Bryggt öl med en kompis.

- Dragit ned på glutenintaget.

- Storhandlat för 700 kr (har normalt mat- o hushållskostnader på runt 1200 kr/mån)

- Tvättat 5 maskiner med lakan och handdukar, ca ett halvår sedan senast.

- Återfått kontakten med L. 
 

Jag förstod ju att NicL inte var intresserad av mig, men skickade ett SMS där jag föreslog att vi skulle göra någon aktivitet. Jag hade inte byggt upp några känslor för henne så förlusten blev inte så stor. Men hon var ju värd att bygga något på. Att det bara är så svårt att träffa någon!

Friskis & Svettis-träningen är spännande. Suttit och läst igenom alla gruppträningspassen och längtar till att jag får bättre kondition och styrka så att jag kan gå på fler. Nu går jag på enkla och mindre krävande då jag fått träningsvärk. Jag är verkligen underrepresenterad som kille på de jag gått på. Nästa vecka blir det styrketräning och kanske en utomhusträning. Meningen är att jag ska lämna blod också.

Jag har ätit havregrynsgröt istället för bröd. Gjort glutenfri pannkaka och ätit rödbetssallad, potatis, bovete eller ris istället för pasta. Jag känner definitivt en skillnad. Om det beror på gluten eller något annat återstår att se. Min mage är mindre orolig än tidigare, mindre gasig men fortfarande ganska lös. Kör på ett tag till. Kan ju vara laktos också, men vad vet jag. Får experimentera lite. Kommer jag på något får jag återgå till det normala och gå på utredning. Mitt allmäntillstånd är bättre, jag är glad trots alla motgångar. Ménière ger sig till känna till och från men i stort mindre än tidigare. Jag hade en ångestattack som jag med problem kunde hantera när jag blev satt i den arbetsstation på extrajobbet som jag avskyr. Första gången sedan jag sa upp mig som jag jobbar där. Det händer dock att jag är dödstrött, men senaste veckan har det varit ganska lite. Att dra ned på gluten samtidigt som jag börjar träna rejält blev lite problem. Får jag i mig tillräckligt med kalorier ? Bränner väl i snitt 3-400 kcal extra som jag måste få i mig. Men hypotetiskt om jag inte får i mig allt pga lindrig glutenintolerans, men nu lyckas tillgodogöra mig mer så borde det bli ett plus i energiintag ?

Idag när jag var och letade skor bland 100-tals andra med samma idé sprang jag på BFLmammas KK2. När han började prata med expediten drog han genast till sig uppmärksamheten. Märklig människa. Han var med sin son. Jag kände igen honom direkt och blev lite förskräckt. Lotsades som ingenting och gick vidare.  Vet inte om han såg mig och kände igen mig.

Nästa vecka blir väldigt luftig från jobbet. Kvar i stan i veckan. Psykologbesöket blev flyttat till en för mig bättre tid. Då ska jag ta upp mina motgångar som trots allt inte sänkt mig. I helgen ska jag till fritidshuset och vara där lite mer än bara över natten. Ställa om lite för att tjäna på timdebitering av el. Det var inte avsikten att jag skulle bli debiterad för elförbrukningen per timme när jag fick timavläsning. Det var för att kunna sälja solelen. Nu ska jag ställa in värmepumpen så att den ackumulerar värme på natten när elen är som billigast. Till vintern ska jag koppla in ett tidur så att kompressorn inte går på morgon och kvällstimmarna då elen är som dyrast.

Redigerade om detta inlägg när det fortfarande gäller för 10 dagar. Under kvällen återfick jag kontakten med L. Hon som jag haft kontakt med i nu nära 3,5 månader. Inte träffat men pratat två gånger i telefon med. SMSat ett 30-tal gånger och mejlat en massa gånger med. Jag blev bjuden hem till henne en gång men kunde inte då. Hon träffade en kille som hon nu tröttnat på. Får se hur det utvecklar sig. Som jag sagt så är jag inte helt säker om hon är min typ. Man kan inte veta något innan man träffats IRL.

Ursprungligen publicerat 21:31

Ny, nyttigare, nyfiknast.

Det är vår, min årstid. Solen skiner, cykeln är framme och jag fortsätter mitt nya liv.

Idag var jag och tränade gruppträning för första gången i historien. Satt och drömde och planerade långt in på småtimmarna om vilka träningspass jag vill gå på. Idag tog jag ett lugnare pass då min kondition är körd i botten och jag har lite lätt träningsvärk efter årets första joggingrunda i fredags. Jag har en känsla av att jag kommer fortsätta att vara lika uppbokad i fortsättningen trots att jag om en vecka slutar på extrajobbet. Kommer kännas sjukt konstigt att vara ledig och kunna disponera varje helg. Det är ju så att jag jobbat helg de senaste 17,5 åren och jag har knappt vant mig med att arbeta vareviga vardag dagtid. Aldrig ledig på dagarna. I veckan blir det minst ett träningspass.

Vet inte riktigt hur det går med NicL, det tog nästan tre veckor tills vi sågs en andra gång. Det var väldigt trevligt. Lite abrupt slut. Vet inte om hon hade tänkt att vi skulle göra något mer, jag skulle åt andra hållet. Tror ändå att det finns stor möjlighet att vi kommer ses igen, då måste det bli någon form av aktivitet. Hon är bortrest några dagar nu och jag jobbar som sagt sista helgen. Hon verkar lite rädd att gå in i ett förhållande, lite bränd kanske (såsom jag). Långt ifrån desperat såsom SeN och normal. Risken är att om vi blir ett par att det bara blir ett distansförhållande. Det problemet tar jag när det kommer och löser då. Så säger min psykolog att jag ska tänka. Man ska inte oroa sig över problem som inte finns.

I veckan ska jag ut på fågelskådning. Typ 10 år sedan senast.

 

En dröm jag har som jag avser bygga på är att byta jobb. Har varit trött på dagjobbet nästan sedan jag började. Lönen har varit drivkraften att vara kvar. Nu har jag snart nått mina ekonomiska mål och det blir överdrivet mycket pengar över varje månad. Jag läste om förmånerna med att vara statsanställd. 6-10 dagar extra semester, friskvårdstimme, förmåner vid föräldraledighet osv. Räknade att jag kan gå ned 2000 kr i månadslön och ändå ha samma timlön. Har börjat hålla utkik på lediga tjänster på fem olika myndigheter. Jag i min förvirring visste inte ens att naturvårdsverket fanns kvar i Stockholm. När jag slutar kommer firman jag arbetar på få lite problem, men det är inte mitt problem. Hoppas på något redan före hösten. Ser också fram emot att arbeta på en större arbetsplats med många kollegor och öppnare atmosfär. Nu är det bara ett pack inskränkta gubbar/killar som inte sett mer av världen än vad man ser genom botten på ett ölglas.

Fick även lite inspiration om att ta upp dykningen igen, men är aningen tveksam att dyka i Sverige. Hade en gammal vän hemma på ölbryggning. Troligen säsongens sista. Kommer troligen ha en fest när jag fyller år om en månad för att samla lite vänner och bekanta.

Ljuset i tunneln

Det känns redan ljusare. Har börjat se framåt på ett annat sätt. Samtidigt är jag lite vilsen och osäker om framtiden, men spännande ska det bli.

Vad är det som händer ?

Jo, massor. Den senaste veckan har jag varit till psykologen för första gången och fått en annan att säga det som jag länge vetat men inte litat på mina egna ord. Samma dag började jag en ny kvällskurs tillsammans med bästa vännen. Det kommer bli mycket ute i naturen. Gud vad jag saknar sådana kurser. Det ser jag fram emot.

En annan sak som jag ser fram emot är lediga helger och kvällar. Det är så att jag i morgon bitti kommer skicka in uppsägningen från extrajobbet. Det gjorde jag före jul men fick ju inte. Nu slutar jag helt och det kan dom inte neka mig till. Kommer fortsätta som timanställd för att kunna ta del av en del förmåner som man har om man jobbar några timmar per månad. Det var psykologen som får mig att sluta ett par månader tidigare än jag tänkt. Samtidigt löser det en massa problem med ledigheter och semester som jag måste ta. Längtar samtidigt är jag kluven för när det är bra trivs jag oerhört bra, såsom idag. Jobbade med en kollega som är nästan hälften så gammal som mig. Enormt fin och det är tur att folk inte kan läsa mina tankar för det var nästan att jag fick stånd av mina egna fantasier när jag stod en meter ifrån henne och dröööömde. En dröm är hon. När det inte är stressigt så är det ett väldigt socialt jobb både med kollegor och kunder. Tyvärr är det ju så att det numera är stressigt och jag har börjat bränna ut mig och klarar inte stressen. Det är kostnaden som för mig blir större än förtjänsten från extrajobbet. Psykologen ställde den frågan och pekade också på att man blir äldre och tjejer i passande ålder blir äldre.

Mitt nya liv började i torsdags. Jag är pånyttfödd. Om en dryg månad börjar min årstid VÅREN, mitt alias. Inspirerat av fröken Höst. Växter jag kryssat i gula Kroken ska jag kryssa i nya Kroken :)

Veckan som kommer blir fulltecknad, men hoppas på att slutligen få gå på dejt med L. Tror inte det. Det verkar som om hon spelar med mig och jag börjar tröttna, borde ringa henne i veckan. N-Ja är nog ändå inte aktuell, väntar med henne. Hon har dessutom sagt att hon satt mig på stand by-listan, rättare sagt hela dejtandet. Varför är man då på en dejtingsajt ? Det blir att hjälpa att flytta, lite administrativt för solcellsstöd. Förhoppningsvis får jag i år. Har snart tenta på kvällskurs 1 och måste börja plugga. Sedan ska jag också på hörselundersökning för att kolla upp Ménière. Opålitlig som kommer och går väldigt mycket senaste tiden.

SeN vet jag ingenting om. Vet inte ens om jag vill träffa henne någonting. Inser bara hur sjuk hon är, numera latent, historiskt enormt mycket. Litar inte på henne och mår inte bra av henne, men saknar vad vi hade för ett par månader sedan. Vilket inte är samma längre.

Jag kommer nog klara mitt mål om att betala av billånet till sista juni, förhoppningsvis redan till sista maj. Det blir 15 000 kr in på lånet denna månad. Man kan ju inte förneka att jag har marginaler. Tänk de som tjänar så med ETT jobb på bara heltid. Sjukt...

trötta sjuklingar vägrar

Nu känner jag en fruktansvärd stress, nervositet – ÅNGEST. Vet inte riktigt varför. Det kan vara för att jag ska åka till fritidshuset i helgen. Det kan vara för att jag egentligen skulle ha gått på dejt i helgen med den ena eller den andra. Snackade en halvtimme med i telefon med L i onsdags. Blev inte så mycket klokare mer än att ensamstående mammor i regel är väldigt trötta. Så med SeN så med L. Det kan också vara så att det är efterdyningar efter min plötsliga sjukskrivning i söndags. Arbetsgivaren tog det som arbetsvägran och jag fick en skriftlig varning. Jag tog det med ro. Har bokat in ett läkarbesök. Ska driva igenom en rehabiliteringsplan eller sjukskrivning. Har bestämt att vara kvar på extrajobbet till sommaren eller då jag lyckats betala av billånet från lön, vilket borde bli i juni, dvs jag kan lämna in uppsägningen 1 maj. Det som hände i söndags var att jag blivit flyttad från en relativt lugn arbetsstation till en väldigt stressig. Jag hade jobbat två dagar i den stationen och var utarbetad, att slita i 12 timmar gick jag inte med på. Sjukskrev mig för psykiska problem, men arbetsledaren tog det som arbetsvägran, trots att jag erbjöd mig att arbeta till en avtalad tid.

Mitt handikapp

Jag har ett handikapp som jag inte sett tidigare hur stort det egentligen är. Jag är tystlåten. Jag uppfattas därför som blyg, vilket jag inte är. Jag har inte svårt att hålla tal inför flera hundra personer bara jag vet vad jag ska säga. Mitt rekord är nog att tala inför 700 personer. Bara en halv minut men ändå. Rösten räcker oftast till. Jag har inte social fobi utan problemet är att hålla en konversation. Jag har aldrig fått den stimulans som krävts under min uppväxt. Att vara tyst uppskattades. Jag har sällan umgåtts med en kompis. Det har varit i kompisgäng och då har jag inte behövt prata. Dessutom har jag haft och har fortfarande ofta problem med halsen. Att jag inte med lätthet får fram ljud utan att ta i. Då känns det lättare att vara tyst istället.

Under hela min barn- och ungdom hade jag järnskrot i munnen för att få finare tänder. Hade ständigt blåsor i munnen och på tungan. Det kan ha gjort att jag pratade grötigt och fick gå till en talpedagog. Vet inte om det hjälpt någonting.

Sen finns det den psykologiska grejen att man har fått en stämpel som tystlåten. Då förväntar sig omgivningen sig att jag också ska vara det. Vid nya bekantskaper kan de låta mig prata, men senare så kör de bara över mig så att jag inte får en syl i vädret. Det bästa är med okända där man kan ta på sig en mask och låtsas vara pratsam. Jag har gjort det. Inför en universitetskurs bestämde jag mig för att var pratsam och ta för mig vid diskussioner och det fungerade och höll i åtminstone 2/3 av kursen. Jag fick en ny stämpel.

Nu har jag som mål att bli mer konversationsduglig. De råd jag hittat på internet verkar vara:

-Falskhet. Visa intresse trots att man egentligen inte har det.

-Uppskattning. Visa att man uppskattar personen man talar med. Få hen till centrum, jag har inget värde. Jag talar bara om mig själv om jag blir tillfrågad. Den jag pratar med är den betydelsefulle. Inte säga emot eller argumentera men möjligen fråga varför.

-Ha självförtroende. Man ska spela nöjd med sig själv och allt omkring. Ingen pessimistisk bitter gammal gubbe som bara pratar gnäll och problem.

Mål som jag har under februari är att prata med i genomsnitt en ny person om dagen. Nu när jag tänker att jag ska prata med någon så tänker jag automatiskt att det ska vara en tjej. Då är syftet att indirekt ragga. Nej. Syftet nu är att bli pratsammare. Killar som tjejer ska vara objekten. Praktisera på extrajobbet bland 100-tals kunder eller på kvällskursen med dem jag ska umgås med nu och i sommar. Samtalsämnen finns ju. Ingen tycker att jag är konstig om jag går fram och fråga vad de pluggade innan. På festen på lördag kan jag se till att lära känna vissa nya kompisar bättre. Allt för att bättra min sociala kompetens och min förmåga at föra en konversation och bli en bättre människa. Ytterst handlar det om att lyckas på nästa dejt och resten av livet.

bubblan

Kanske har kommit fram till vad jag troligen har för diagnos. Det har varit väldigt påtagligt senaste dagarna. Jag har inte insett att jag har sådan ångest förr, då jag inte använt ordet utan bara sett det som nervositet och oro. Varit väldigt nere också. Ont i magen och nästan så att jag sjukskrev mig idag. Fortsätter det måste jag söka psykhjälp. Har provat med lite mindfulness.

På bussen till jobbet nyligen var jag bara i en bubbla helt omedveten om omvärden, känns som jag ser ut att vara väldigt ledsen med hängande ögon och min. Oattraktiv. Försökte fokusera på alla vackra människor. Det finns ju hur många söta vackra kvinnor, varför har jag fastnat för henne som är så annorlunda. Som dessutom inte värdesätter mig. Hon har nu börjat dejta andra killar. Hon hade ett uppehåll sedan hon träffade mig. Hon blir i alla fall lycklig. Jag sänks för att jag vet att vi inte kommer kunna umgås på samma sätt om hon träffar någon. Önskan om att vi så småningom ska bli ett par elimineras. Jag vill också träffa någon – en underbar kvinna.

Ikväll ska jag hjälpa min andra bästa vän och pojkvän att flytta. Får iväg de negativa tankarna, får träffa folk och vem vet kanske det indirekt leder till att jag träffar min blivande tjej ?