.comment-link {margin-left:.6em;}

Alla vill ha en bättre framtid

Jag är en nyfiken person som är intresserad av allting omkring mig. Jag vill ständigt uppleva nya saker och nya platser. Allt ska vara effektivt och gå framåt. Annars blir jag rastlös. Alla intryck har gjort mig erfaren. Det var vad jag svarade på en anställningsintervju en gång: att min ambition i livet var att bli en erfaren pensionär.

09 mars 2016

Nu igen

Det här var ju inte så roligt. Plötsligt börjar jag få sådana där nervositetsattacker. Det är en form av stressyttring som egentligen inte ger Ménière-känning utan i längden gör mig dålig i magen. Rännskita. Det kan vara att jag helt plötsligt har en massa att stå i. Det är väl mest för dagen. Massa saker att hämta ut på olika postanstalter, Coop, Pressbyrån och Videobutiken och imorgon kommer det två leveranser. Hem och till jobbet. Sedan är det en massa som ska sås som jag inte hunnit. Bilen står i Tumba och om en vecka ska jag till Italien. Det är ju kul, men väldigt stressande att förlora en hel helg när jag dessutom måste till fritidshuset när det är en massa annat som jag håller på och fixar på huset. Vill få klart radonsug och så mycket rör som möjligt innan det är dags för utomhusarbete och köksrenovering.
 
Det som känns väldigt bra är ekonomin. Att jag för första gången på säkert 2,5 år, dvs sedan jag slutade extrajobbet, kommer jag få pengar över. Bara för att löste jag alla kreditkortsskulder. Även den med 12 månader gratis uppdelning. Väntade med köp till efter brytdatum så nästa månad kommer jag få pengar kvar på kontot då ingen korträkning kommer. De pengarna har givetvis redan gått åt då jag köpt en massa redan på krita.
 
Jag gjorde en ny utredning för Ménière. Det har känts bättre på sistone. Jag slutade med de vätskedrivande som jag åt i tre månader utan någon som helst effekt. Det var bara biverkningar som gav obehag, ingen effekt på tryckkänsla eller hörsel. Efter åt jag SPC-flakes i 2,5 veckor och kände fort en lindring. Nästan att den hängde kvar ett tag efter att jag slutat äta eller om det bara var mindre stress med ekonomin som slog igenom. Nu ska jag i vare fall få prova att äta SPC-flakes med subvention från landstinget. Vet inte om jag kommer betala 300 eller 900 (300 kr per månad). Det senare är ju inte direkt någon subvention då jag nu köpte lite extra på postorder och betalade själv lika mycket, alltså 77 kr per paket.
 
Läskigt är hur mycket hörsel jag förlorat på 14 år. Det mesta successivt utan att man märkt det. För ett år sedan gick det fort då jag tappade mer än 17 dB på höger öra från det att jag redan insjuknat fram till sommaren då det legat konstant på -54 dB. Hoppas att jag kan få tillbaka lite, men det är nog mindre troligt.

Etiketter: ,

0 Påpekanden:

Skicka en kommentar

<< Home

eXTReMe Tracker