Gott humör av glada.

Nu och de senaste dagarna har jag varit på gott humör. Kanske för att jag är så fullt uppbokad. Kanske för att jag ska träffa min nyvunna vän. Kanske för att jag har koll på läget. Det blev inte heller någon fortsättning trots konstig känsla. Hur det går med J vet jag inte, hon var bortrest denna vecka. Mitt detektivarbete går inte alltid så bra. Hur stor är sannolikheten att en person har en dubbelgångare i samma stadsdel, med samma förnamn, med samma ålder och väldigt lik. Nu vet jag inte vem hon är. Det ska jag snart veta.

I helgen; göra klart solcellsanläggningen och ställa ned temperaturen till enbart underhållsvärme. Jag har pga översvämningen i somras gjort av med för mycket el till uppvärmning och avfuktning. Numera har jag bara tre vindkraftsandelar och att elen nu är rekordbillig får jag inte ta del av förrän i vinter om den fortfarande är billig då. Pellets ska beställas till nästa gång. Åter fullt i källaren. I vår säljer jag vindandelarna och betalar av billånet. Enligt planen tecknar jag istället avtal med Telge för att sälja överskottet på solel och köper elen av dem för dyrt marknadspris. Kommer aldrig komma under målet på 1000 kr i månadskostnad för fritidshuset. 1150 kr per månad är inte illa pinkat ändå.

Kommande månad har jag ingen ledig dag. Allt uppbokat. Jobb, jobb, skola, exkursioner, konferensresa till Skottland för andra gången i år. Sedan börjar mitt nya schema på kvällsjobbet. En omställning som heter duga. Hur jag kommer trivas återstår att se.

Dagens ölbryggning

Som jag bestämde för någon vecka sedan så drog jag igång ölbryggningen igen idag. Måste erkänna att det inte längre är så roligt. Inte längre nyhetens behag, hade hellre gått på Tom Tits experiment i Södertälje. Men inträdet kostar lika mycket som denna brygd på 23 liter veteöl.

Bryggprotokoll Höstvete:

Gjorde förkultur i torsdags kväll, har nu stått 2,5 dygn och bubblar inte mycket längre.

Värmt vatten under natten, lågan slocknat, men 82 grader.

kl 9:15 – påbörjat. Värmt mer och hällt över till Glüweinkärlet. Vägt upp ½ - ½ Wiener- och vetemalt, påbörjat krossning. 2 x2,5 kg.

Improviserar recept vart efter, men straxt under 50 Öschle, proteinrast 50 grader C i 15 min, försockring 66 grader en timme blir nog bra. Hallertauer tradition ekologiska pellets-humle lite 60 min och lite 5 min.

kl 10:20 – proteinrast – blev för varmt fick späda med kallvatten. Nu 52 grader. Proteinrast 10 min 54 grader C. Mellanrast dekoktion uttagen 62 grader – 67 grader. Lätt blaskig, höjde temp med små dekoktioner till 67 grader.

kl 11:45 En timme försockringsrast 64 grader. Hetvatten till 72 grader, överfört till lakkärl.

kl 12:00 Lakstart efter recirkulationslakning

kl 12:35 Lakning klar. Disk av lakkärl som är samma som kokkärl.

kl 12:50 Uppkoksstart. Vörtstyrkan på hela vörten mättes till 47 Öschle.

kl 13:20 Kokstart, i med 11 g Humle. Diskar, bloggar och läser boken jag fick.

kl 14:13 i med 11 g humle.

kl 14:20 Kokslut, kylning med plattvärmeväxlare till jäskärl.
 

kl 14:45 Färdigkylt, jästen tillsatt och ställt på jäsning. Nu mer diskning. Det blev 24,5 liter nu, med OG 45, märkligt att det blev lägre. En mellanöl om det jäser ut bra.

Vila…


-------------------------------------
komplettering kl 16:00 när det mesta diskats klart och återställts:
Gasförbrukning: 3,028 kbm = 16,6 kWh
Elförbrukning: 0,3 kWh
Vattenförbrukning, varmt vatten i kök och bad: 109 liter
kallt vatten i kök och bad: 170 liter, varav för kylningen 65 liter. Totalt 279 liter vatten.
Som vanligt får jag anmärka på att mitt varmvatten bara är omkring 40-45 grader varmt.

Höststress.

Hösten börjar komma. Min vår-sommar-förhöst-jacka hade surnat Usch. Tvättad. Idag åkte höstjackan på då det bara var 6 grader ute. Inne börjar temperaturen närma sig 15 grader i köket. Stängde till fönstret lite mer. Det är öppet snudd på halva året.

Igår gjorde jag en meningslös biltur till och från fritidshuset kväll och tidig morgon. 50 mil. Dumt att bränna gas bara för en sådan sak. Men jag vill få solcellsanläggningen klar, vill inte ha det hängande hela vintern. Till på köpet var det inte ens mitt fel att den felaktiga panelen gick sönder. På morgonen kl 05:30 var det årets första frost och jag fick köra igång bensinbrännren och skrapa rutorna.

 
Jag tycker ju om när varje vecka och gärna dag är olika, att det händer saker hela tiden. Nu börjar det nästan gå till överdrift. Jag vill stanna till, vila lite , reflektera och göra val. Jag har inte ens slagit på TVn på minst 4 veckor, troligen är det närmare 5 veckor nu.
 
Nu när jag de senaste månaderna har haft en väldigt tajt ekonomi. Inte dålig, men för att jag har haft så extremt mycket utgifter så börjar man se till alla dyra grejer. Bilen som är väldigt dyr. Den symboliserar inte mig och vänner blev förvånade att jag köpte en sån fin. Jag är ju ganska anspråkslös, men sjukt miljömedveten och biogas är Mig ! Att sälja den är ren penningförstöring då största värdeminskningen redan är avklarad. Istället ska jag försöka lösa lånet så fort som möjligt. Rent teoretiskt skulle jag kunna lösa den till maj och då få bara en månadskostnad på 1500 kr. Idag ligger det på runt 5000 kr (och då har jag redan löst del av lånet i förtid). Mitt långsiktiga mål är att kunna klara mig på 130 timmar lön från det lågbetalda (extra)jobbet, dvs ca 13000 kr/månad vid normal skatt. Nu vet jag ju inte ens om jag kommer trivas att jobba kvar där. Så att sluta dagjobbet och återgå till gamla tider går inte. Då de gamla tiderna inte längre finns.

Hur jag ska göra i helgen velar jag över. Tog ett extrapass lördagen men inte söndagen. Har planerat ölbryggning på söndag och har gjort förkultur. Jag skulle lika gärna kunna göra annat trevligt, men om jag inte säger nått så har hon inte något vetat och jag kan göra vad jag planerat men egentligen inte är vad jag vill ?

Lukt, doft eller stank.

Jag får så sjuka luktassociationer ibland. Idag när jag kom till jobbet höll dom på och tömde fettavskiljaren på en restaurang. Usch vilken stank. Den luktförnimmelsen har hoppat upp titt som tätt idag. Jag är ju lätt hyperreaktiv och är väldigt känslig för lukter. Känner direkt lukten av rök, parfym eller avgaser. Oftast tycker jag det bara är negativt. Vissa parfymer (kärring dito) gör att det fysiskt skrynklar sig i näsan och jag måste söka ny plats med renare luft.

Snart iväg på ett 4 timmar arbetspass - varför tog jag det ?

Lunchpromenix

På mina lunchpromenader har jag den senaste tiden undvikit att gå åt ett håll. Idag valde jag dock att gå ned mot Karlbergskanalen längs xxxxxxxgatan för att se var KK2 bor och var scener som denna utspelats. Vägen har jag gått några gånger förut men den är ganska trist så för det mesta går jag andra vägar. Betydligt mysigare vid höjden kring S:t Görans sjukhus. Det är skönt att sträcka på benen i en rask promenad upp för kullarna i Kronobergsparken, men oftast blir det bara att handla lunch på Daglivs.

 

Tristan

Fi fan vad jag är uttråkad just nu. Dagjobbet trist, kvällsjobbet trist, allt annat trist. Vad ska jag göra egentligen. Problemlösningen på dagjobbet är ju klart roligt. Hur ska jag få upp rören utan att gå genom skyddsrumstaket ? Längtar dock ut i naturen. Kvällsjobbet brukar vara socialt, men nu är det bara hets. Tar man en 3-minutersfika så kommer någon rabiat kollega och gnäller på ’har du rast nu eller’. Man kan inte längre gå omkring och skrota ensam i mörkret utan det är bara att stå, stå, stå, möjligen sitta lite och stå i uppåt 13 timmar. När det dessutom är en man kort pga sjukdom och personalbrist och två på rast så blir det körigt. Ne-ej hur ser min framtid ut, vad ska jag göra ?

Dissad - Puh !

Jag väntade på att hon skulle skriva något i bloggen om när hon träffade mig förra veckan mer än att hon gjorde mat. Nu kom slutligen bekännelsen över hennes känslor. Det blev blandat från min sida. En pust över att hon inte blivit seriöst intresserad av mig, men hon verkar tro att jag blivit kär i henne, vilket jag inte har. Jag fick lite känslor för henne efter andra dejten och intalade mig om att hon kunde vara rätt då vi har samma drömmar om framtiden. Efter tredje dejten var jag väldigt tom på känslor. Efter det har jag engagerat mig väldigt mycket i hennes historia och önskar bara att hon ska må bra och vara lycklig. I det har jag försökt pussla in mig själv, med mycket vånda.

Hon beskriver hur dålig jag var i sängen – och det kan jag förstå för jag kände egentligen inte för det och hon är ju inte direkt dynamisk… men fortsättning kan följa…

Hon beskriver mig som smart, rolig och ser helt okej ut. Hon vill gärna fortsätta att vara kompis och det är klart att jag också vill. Vi kan nog bli bra stöd för varandra. På samma sätt som Kvinnan blev en väldigt god kompis, omän att vi aldrig träffas längre.

Jag ska skriva en kommentar på hennes blogginlägg om några dagar så kan hon hitta hit. Väntar bara på fortsättningen.

Skrev för några inlägg sedan att jag sysselsätter mig till 100% och det var inte sant, denna månad blir det drygt 220% - jobbar 100% + ca 70% + pluggar 50% dessutom allt annat. Nej, jag bränner mig inte, jag är van. Har kört såhär i hela mitt vuxna liv. Det är en livsstil. Där är svaret varför jag inte träffar någon så lätt. Har helt enkelt inte tid. Vill ändra på det. För det är inte längre så att jag behöver det av ekonomiska skäl. Men av sociala skäl. Och psykiska skäl. Hatar att var ofrivilligt ensam.

men jag då ?

Nu känner jag sådan där malande nervositet igen, men jag tror mig veta att det beror på att SeN är barnfri och om hon känner för att träffa mig så kan hon det. Jag är helt enkelt rädd att hon ska höra av sig till mig. Visst vill jag träffa henne, men inte nu. I helgen kan jag inte ens. Helt enkelt rädd för hur jag ska förklara för henne. Jag vet inte ens vad hon känner för mig. Hon har väl förstått att jag hittat hennes blogg och därför inte nämnt mig mer än att hon ”lagade god mat igår till dejten” i inläggen. Upptäckte att jag är allt annat än anonym här på jobbet, därför gör jag som tidigare. Skriver inlägget som ett mejl till ”min dotters” e-post och publicerar när jag kommer hem. Samma sak så kan jag inte surfa in någonstans anonymt. Kanske borde fixa proxyserver.

Sol i kort frihet

För ovanlighetens skull fick jag frigång från kontoret, jag blev frisläppt på ett jobb utanför väggarna och kunde dagtid röra mig på stan.Soligt och frihetskänsla på cykel. När jobbet var slut smet jag in på stadsbiblioteket. Det var länge sedan som man kunde vara på stan en normal dag.

Idag är jag trött men inte deppig än, eller – jo, lite, men inte såfarligt. Satt och kollade på bilder inatt på SeN och inser hur fin hon är men sorgligt att hon är så förstörd både fysiskt och psykiskt. Det fysiska är ju inget större problem och de psykiska handlar huvudsakligen om dåliga vanor och impulsivitet och dålig motivation om något hon inte vet att hon vill. Dålig på att aktivera sig själv, men hon blir bättre och det gör mig glad.

Det är redan torsdag och jag har kvällskurs ikväll. Mycket cyklande och nya hastighetsmätaren fungerar inte. Ska skaffa en ny eller byta. Jag har ivare fall ny lampa.

I helgen ska jag göra klart solcellsanläggningen, nästan i vare fall.Den betalas slutligt först med oktoberlönen sedan ska jag följa min ekonomiskaplan. Såhär efteråt ser jag att jag mycket väl skulle ha kunnat spara 85 000 krför en långresa till Sydostasien. Ändå glad att jag inte bestämde mig för det. Jag vill annat.

Igår fick jag en bok av två underbara främmande människor som spontant börjat prata med mig på jobbet. Två timmar senare fick jag boken som skulle vara bra. Får väl skriva en recension här.

Jag följer som sagt bara Guds stig och just nu är den väldigt uppdelad och utan skyltar, tråden är uppflikad. Är det månne en väg till huvudstigen eller är det återvändsgränder som jag väljer ? Gör jag några val ens ?

Nej, nu ska jag jobba vidare och snart blir det gratislunch.

Visst dagligen.

Börjar visst blogga dagligen. Idag har jag sovit bra, 7 timmar. Satte på datorn för räkningar men inget bloggsurf. Inte mycketdepptendenser. Skickade dock ett anonymt mejl till en kompis om herr KK2. Igårskickade jag en bloggkomentar till bflmamman för att få henne att tänka framåtoch inte bara repetera sådant som sänker henne. Hon förstod inte kopplingen hit.

Idag börjar jag istället känna den där malande oron,nervositeten som jag under så många år känt utan att veta varför, den som görmig fysiskt sjuk. Jag får finnar, ménière och känner mig allmänt konstig. Detär någon form av stress, prestationsångest eller dyligt. Kanske en efterdyningfrån gårdagen då jag var ”Ny på jobbet” efter 17-18 år och kände mig allmänt obekväm och uttråkad.

Dagjobbet: Så ojämnt att göra. Ibland rulla tummarna (strösurfa, blogga) eller sju saker samtidigt och dessutom chef som står och stammar och svamlar om saker som ska göras. Ja, gå härifrån då, så kan jag göradet då eller gör det själv. Men det kan jag ju inte säga. Tyvärr är det så attjag bara jobbar för lönen. - Hur kunde det bli så?

Jobbar hellre för 60 % av lönen på något som ger mig mer. Men vad ?

Går dessutom en kvällskurs och blev nästan uppraggad av enjättefin tjej första tillfället, men hon är ju upptagen – byte ? Som vanligt har jag lyckats boka upp min tid 100%. Som CaO-n. sa en gång i tiden att alla istan mår dåligt och bl a jobbar för att dämpa det. Han är idag psykolog och visste vad han pratade om.

Jag har dessutom upptäckt att jag reagerar väldigt sunt. Vissa skulle säkert ta till droger om de blir deprimerade. Jag har inte druckit alkohol på en vecka och dricker knappt kaffe längre. Nästa lördag drar jag däremot igång ölbryggningen. Får se vad det kommer att bli.

Vrak igen ?

Det gör inte saken bättre av att man inte har något att göra på jobbet. Deppen börjar, inga positiva tankar. Jo, ska till Fritidshuset med föräldrarna i helgen och mecka upp solceller. Måste sova tillräckligt, men fastnade två timmar extra, till 02, och läste fram till januari 2011 på bflmamman. Sänker mig verkligen. I sanning självdestruktivt. Till på köpet vaknade jag mitt i natten med värsta paniken, kändes som fem olika intrycksamtidigt pressade ned mitt ansikte i kudden. Ångest. Vad händer med mig! Risken är att det blir tredje gången på en vecka som jag är en levande zombi.Idag har jag dock bara 14 timmar arbetsdag. Utbildning ikväll och då borde hjärnan vara klar. Vrak misstänker jag. Vad ska jag göra? Det var bra att jag inte slog på datorn när jag kom hem i söndags. Kom i säng och sov ut på 6,5 h –riktigt pigg igår faktiskt. Ska försöka göra samma ikväll. 7 timmar vore underbart. Jag vill för mycket och dygnets timmar räcker inte.

Små 12-åringar

Jag tror det är så det ligger till - jag är så fruktansvärt ensam så jag drar mig från att lämna henne. Hon har väckt mina känslor, så enormt skönt att bara stå med benen emot varandras, så härligt att sitta emot varandra i soffan. Men varmt att ligga i samma säng, svårt att sova. Jag behöver någon igen, det var så länge sedan jag hade denna glädje. Den som nu finns finns bakom en mur av illamående.

Varje gång jag ser en tjej i tolvårsåldern kan jag inte undvika att tänka på vad en sjuk idiot gjorde med henne. Och det är tyvärr det som hon ständigt låter sig utsättas för om och om igen :''/

Oj oj oj

Idag är jag så nere, deppig igen. Andra dagen den här veckan som jag är en levande zoombi vaknade 07:30 och kunde inte somna om. Jag har inte ens börjat mitt 13-timmarspass. Varför skulle jag sitta uppe till 03:30 och läsa denna fullständigt deprimerande blogg om en sjuk tjej som "med" sin vilja låter sig våldtas om och om igen, strypas, drogas ned och sedan undrar hon varför hon fortsätter att må dåligt. Grina sig till sömns och trösta sig återigen med droger och sex. Det kan jag läsa någon annan gång. Jag har ju trots allt bestämt att jag inte ska träffa henne. Såvida hon inte tjatar om det, men då bara som stöd. Inte potentiell pojkvän. Det jag är lite orolig över är att hon skulle ha fått känslor för mig, det märkliga är att hon la till mig på facebook. Något jag aldrig trodde hon skulle göra.

I friskt tillstånd, eller åtminstone utan att andra hjälper henne med destruktionen, skulle jag kunna tänka mig henne. Hon är trots allt en enormt fin personlighet.

Nej, nu ska jag jobba. Veckan: 75 timmar, dejt allt, utemiddag, kvällskurs, depp och vad händer idag? Nu känner jag mig lite bättre av att skriva av mig.

Mycket blev det

Det jag inte visste förut vet jag nu. Det som är historia accepterade jag. Det jag vet nu är det som inte är historia utan nutid. Den var mörkare än vad jag trodde. Hon är trevlig men har ju sina problem. Hon fick en smärre chock över att jag fortfarande ville träffa henne när jag visste all hennes historia. Hon undrade vad det var för fel på mig, vad jag hade för mörk historia som var i klass med hennes.

Nu vet jag inte längre hur jag känner för henne. Det kan vara så att jag väckt sanna känslor till liv inom henne vilket skulle kunna göra henne besviken om jag skulle dissa henne ? Men aldrig har jag lärt känna någon bättre än henne på tre dagar (gånger) Vi träffades på neutral mark, hemma hos mig, hemma hos henne.

Målet med dejten överträffades. Jag konfronterade henne och kelade med henne. Fick en kyss vid avskedet.

Men nu har man fått blodad tand igen inför ett seriösare förhållande och måste smida medan järnet är varmt.

Känner mig väldigt tom och tiden får utvisa om vad som händer.