Dissad - Puh !

Jag väntade på att hon skulle skriva något i bloggen om när hon träffade mig förra veckan mer än att hon gjorde mat. Nu kom slutligen bekännelsen över hennes känslor. Det blev blandat från min sida. En pust över att hon inte blivit seriöst intresserad av mig, men hon verkar tro att jag blivit kär i henne, vilket jag inte har. Jag fick lite känslor för henne efter andra dejten och intalade mig om att hon kunde vara rätt då vi har samma drömmar om framtiden. Efter tredje dejten var jag väldigt tom på känslor. Efter det har jag engagerat mig väldigt mycket i hennes historia och önskar bara att hon ska må bra och vara lycklig. I det har jag försökt pussla in mig själv, med mycket vånda.

Hon beskriver hur dålig jag var i sängen – och det kan jag förstå för jag kände egentligen inte för det och hon är ju inte direkt dynamisk… men fortsättning kan följa…

Hon beskriver mig som smart, rolig och ser helt okej ut. Hon vill gärna fortsätta att vara kompis och det är klart att jag också vill. Vi kan nog bli bra stöd för varandra. På samma sätt som Kvinnan blev en väldigt god kompis, omän att vi aldrig träffas längre.

Jag ska skriva en kommentar på hennes blogginlägg om några dagar så kan hon hitta hit. Väntar bara på fortsättningen.

Skrev för några inlägg sedan att jag sysselsätter mig till 100% och det var inte sant, denna månad blir det drygt 220% - jobbar 100% + ca 70% + pluggar 50% dessutom allt annat. Nej, jag bränner mig inte, jag är van. Har kört såhär i hela mitt vuxna liv. Det är en livsstil. Där är svaret varför jag inte träffar någon så lätt. Har helt enkelt inte tid. Vill ändra på det. För det är inte längre så att jag behöver det av ekonomiska skäl. Men av sociala skäl. Och psykiska skäl. Hatar att var ofrivilligt ensam.