Oj oj oj

Idag är jag så nere, deppig igen. Andra dagen den här veckan som jag är en levande zoombi vaknade 07:30 och kunde inte somna om. Jag har inte ens börjat mitt 13-timmarspass. Varför skulle jag sitta uppe till 03:30 och läsa denna fullständigt deprimerande blogg om en sjuk tjej som "med" sin vilja låter sig våldtas om och om igen, strypas, drogas ned och sedan undrar hon varför hon fortsätter att må dåligt. Grina sig till sömns och trösta sig återigen med droger och sex. Det kan jag läsa någon annan gång. Jag har ju trots allt bestämt att jag inte ska träffa henne. Såvida hon inte tjatar om det, men då bara som stöd. Inte potentiell pojkvän. Det jag är lite orolig över är att hon skulle ha fått känslor för mig, det märkliga är att hon la till mig på facebook. Något jag aldrig trodde hon skulle göra.

I friskt tillstånd, eller åtminstone utan att andra hjälper henne med destruktionen, skulle jag kunna tänka mig henne. Hon är trots allt en enormt fin personlighet.

Nej, nu ska jag jobba. Veckan: 75 timmar, dejt allt, utemiddag, kvällskurs, depp och vad händer idag? Nu känner jag mig lite bättre av att skriva av mig.