trötta sjuklingar vägrar

Nu känner jag en fruktansvärd stress, nervositet – ÅNGEST. Vet inte riktigt varför. Det kan vara för att jag ska åka till fritidshuset i helgen. Det kan vara för att jag egentligen skulle ha gått på dejt i helgen med den ena eller den andra. Snackade en halvtimme med i telefon med L i onsdags. Blev inte så mycket klokare mer än att ensamstående mammor i regel är väldigt trötta. Så med SeN så med L. Det kan också vara så att det är efterdyningar efter min plötsliga sjukskrivning i söndags. Arbetsgivaren tog det som arbetsvägran och jag fick en skriftlig varning. Jag tog det med ro. Har bokat in ett läkarbesök. Ska driva igenom en rehabiliteringsplan eller sjukskrivning. Har bestämt att vara kvar på extrajobbet till sommaren eller då jag lyckats betala av billånet från lön, vilket borde bli i juni, dvs jag kan lämna in uppsägningen 1 maj. Det som hände i söndags var att jag blivit flyttad från en relativt lugn arbetsstation till en väldigt stressig. Jag hade jobbat två dagar i den stationen och var utarbetad, att slita i 12 timmar gick jag inte med på. Sjukskrev mig för psykiska problem, men arbetsledaren tog det som arbetsvägran, trots att jag erbjöd mig att arbeta till en avtalad tid.

Slag i ansiktet

Det kändes som ett slag i ansiktet när jag kontaktade min tidigare bäste vän SeN. Frågade om hon fortfarande svävade uppe på rosa moln. Hon svarade mig kort bara att hon var glad. På bloggen skrev hon desto mer som fick mig att läsa mellan raderna. Att Mr M fått bra betyg bland syskonen och det lär ju späda på hans goda stycke självgodhet. BFL-mamman visar fortfarande mycket av borderline-tendenser. Hon skrev mellan raderna att jag inte fått gott betyg av hennes nära. Jag skulle inte få ut något av att träffa henne och trots att jag vet att jag betytt mycket för henne både socialt och ekonomiskt så värdesätter hon inte mig. Jag har halkat ner från tredjehandskompis till typ 10:e plats. Nu är det inte någon KK som kommer före utan han och all släkt och så.

Det är egentligen inte henne jag saknar utan det mysiga familjelivet med sällskap barn och hund i en mysig lägenhet i förorten. Nu när jag ser mer objektivt på henne och den hon är så hoppas jag att hon inte skaffar fler barn. Hon kommer falla tillbaka i sjukligare beteende och kommer förr eller senare tröttna på Mr M och vara otrogen eller bara söka sig till sadistisk sex för självskadesyfte.

 

Nu är jag så sjukt trött. Just nu känner jag bara hur jag hatar extrajobbet. Det var det enda som SeN frågade när vi hördes av för en vecka sedan - om jag slutat på extrajobbet. Sur man blir att det är det enda hon tänker på om mig. Visst jag mår dåligt av jobbet. Har dock lyckats hålla ångestatacker borta. Lönen är låg men det är den som får mig att stanna några månader för jag vill lösa mitt lån på bilen snarast. Slänger in 20 000 kr denna månad.

Lågskor

Kunde gå till jobbet utan vare sig glappande knä eller större känning av falsk ischias. Senaste veckorna har det till och från varit hemskt. Knät glappar första biten så att jag får hoppa i trappan ned till Långholmen så att de hamnar i rätt läge. Sedan tar min korta lårmuskel till orda och bränner – falsk ischias. Inte äkta då den inte ligger i kläm. Har stretchat lite mer på sistone och det kanske har hjälpt. Tror dock att det är tack vare att jag tog lågskor idag. De bra kängorna har gått sönder. m/90-kängor som jag haft över 15 år. De gick inte att laga. De kängor jag använder nu har stått i garderoben 9 år för att jag fick ont i knäna av dem. Alldeles för hård sula. Spontanköpte dem i Skottland. Måste köpa nya och skänka bort dessa till någon som inte går 5-15 km per dag som jag.

På relationsfronten har det inte hänt så mycket, men ändå ganska mycket. L som jag har kontakt med verkar ha kontaktsvårigheter. Hon vågar inte ringa, skriver bara korta meddelanden. Antingen har hon en dejt och vill ha mig på stand by eller så är hon verkligen sådär trött och upptagen. Vill i vare fall träffa henne en gång. Den andra J kan jag inte kalla henne JL kan har nog också använts så jag får kalla henne N-J. Vi ska försöka att ses nästa vecka. Hon har inte berättat så mycket om sig själv. Lite orolig för vad hon har för historia. Den kan ju knappast vara som BFL-mammans. Henne har jag brutit med. Har snart klarat av en karensvecka från henne och efter det får jag ta kontakt med henne igen. Tänker mer objektivt om henne nu. Känner egentligen inte för att träffa henne men vill tjatta med henne. Mellan L och N-J är det stor skillnad. L är ganska etablerad och har barn. N-J är sötare och nog mer min typ, men hon har varken jobb eller bakgrund och vill inte ha familj. L verkar vara lite av en översminkad bimbo men vad vet jag. Har inte träffat någon av dem. Båda bor också på nästan en timmes resväg från mig åt olika håll. Jag vill i alla fall komma på dejt. Allra helst att det ska fungera också.

Till fritidshuset trilskas jag med elbolag och tjänstemän för att få till ett elhandelsavtal för solelen. Det var tur att jag driftsatte dem i höstas och fick en hel vinter emellan. Hade jag varit ute i god tid hade jag fått skänka bort ett helt års elproduktion då de inte hunnit få mätare på plats (tog 5 månader) och elavtalet (ej klart har tagit snart 8 månader). Hoppas på att allt är klart när snön försvinner.

man skola inte deppa

En sorts deppighet igen. Sorgligt. Jag har inte tagit det lika hårt som brorsan som berättade att han fallit i gråt av alla gamla minnen som svallat upp. Visst man har ju hur mycket minnen som helst från sin barndom. Jo, jag känner nu att tårarna finns där någon stans, men jag sitt…

*Här blev det två timmars spontant jobb ute*

…er på jobbet. Det är så mycket som förändras och det är 25 år sedan. Det är nog inget ovanligt att man får distans från uppväxten. Till följd av flytt och nytt liv. Längtar inte tillbaka. Längtar efter en bra framtid. En att älska och dela nya minnen med.

sorglig synvilla

Jorå – visst åkte jag ut och gick på villavisning.

Javisst – jag ville ha den. Riktigt renoveringsobjekt. Jättestor tomt. Billig med min ekonomi idag. Även om man inte gör annat än ytskiktsuppfräschning. 8500-9500 kr/mån.

Ojojoj – jag får låna en hel del utan att ha mycket i kontantinsats.

Såklart – Det är många som vill göra klipp. Inga barnfamiljer utan de som ser det som en möjlighet att renovera och sälja vidare. Det som jag hade som utväg eller ursäkt ifall det inte skulle vara roligt att bo i en stor villa ensam. Lätt kan man tjäna ca 400 000 kr efter skatt på ett år.

Sorg – jag känner ju en viss sorg för att inte kunna köpa huset. Det var så mysigt. Började räkna på storleken på utjämningskärlet för en eventuell bergvärmeanläggning.

Ringde och pratade i 40 min med föräldrarna och de diskuterade men utan att jag frågade tog de upp frågan om att låna ut. Men det skulle vara svårt då de behöver pengarna själva relativt snart.

Samma sorg som jag känner på annat håll. Huset blir någon annan förunnat och jag går miste om det. På samma sätt som andra blir andra förunnade och jag lämnas bakom ryggen. Det kanske blir del i min nästas villa istället, vem vet, men nybyggt är inte riktigt min grej. Jag är anspråkslös och tycker om det genuina.

 

nya plus o minus

Jag tror att det kan vara så att folk som inte träffar så många och är desperata lätt faller för första bästa. För mig som träffar så enormt mycket folk och tjejer och som byggt upp ett immunförsvar mot olycklig kärlek har svårt att bli kär. Jag är egentligen också desperat men väljer knappast första bästa. Har blivit lite kräsen också. Som kille är utseendet viktigt. Tycker dock inte det är så viktigt men det är det första man ser. Insidan ser man först efter ett tag.

Festade 9 timmar i lördags. Trevligt men nya vännerna. Gjorde en ny bekantskap i lördags. Kanske kan bli något, men troligen inte, ska på bio och öl med henne senare i veckan tillsammans med andra vänner. Det kan vara så att jag såg L, tjejen jag mejlat och pratat i telefon med i söndags. Hur stor är sannolikheten ? Låg, men jag är nojig och tror på slumpen. Det sannolika är att det inte är hon. Hon har dessutom barnvecka nu.

Som jag trodde så skulle veckan bli bra. Arbetar på min positiva inställning och försök till att bli mer socialt kompetent. Tyvärr har jag tappat mycket av min bästa vän då hennes nya bekantskap utvecklats till ett förhållande. Känner inte för att träffa henne men vill samtidigt träffa henne och blir jätteglad när jag hör av henne. Något hon gjort väldigt lite denna vecka. Ledsen och avundsjuk. Jag vill också träffa någon att spendera 100% tid tillsammans med.

Jag kommer inte åka ut till hennes grannskap och gå på villavisning. Jag kommer bara vilja ha den och kan ännu inte köpa en villa, kontantinsatsen saknas. Det får ligga på is ett år till. För övrigt så kanske hon jag träffar bor i villa… Å andra sidan kan man tjäna rejält på att renovera en äldre villa med bra läge som denna.

Mitt handikapp

Jag har ett handikapp som jag inte sett tidigare hur stort det egentligen är. Jag är tystlåten. Jag uppfattas därför som blyg, vilket jag inte är. Jag har inte svårt att hålla tal inför flera hundra personer bara jag vet vad jag ska säga. Mitt rekord är nog att tala inför 700 personer. Bara en halv minut men ändå. Rösten räcker oftast till. Jag har inte social fobi utan problemet är att hålla en konversation. Jag har aldrig fått den stimulans som krävts under min uppväxt. Att vara tyst uppskattades. Jag har sällan umgåtts med en kompis. Det har varit i kompisgäng och då har jag inte behövt prata. Dessutom har jag haft och har fortfarande ofta problem med halsen. Att jag inte med lätthet får fram ljud utan att ta i. Då känns det lättare att vara tyst istället.

Under hela min barn- och ungdom hade jag järnskrot i munnen för att få finare tänder. Hade ständigt blåsor i munnen och på tungan. Det kan ha gjort att jag pratade grötigt och fick gå till en talpedagog. Vet inte om det hjälpt någonting.

Sen finns det den psykologiska grejen att man har fått en stämpel som tystlåten. Då förväntar sig omgivningen sig att jag också ska vara det. Vid nya bekantskaper kan de låta mig prata, men senare så kör de bara över mig så att jag inte får en syl i vädret. Det bästa är med okända där man kan ta på sig en mask och låtsas vara pratsam. Jag har gjort det. Inför en universitetskurs bestämde jag mig för att var pratsam och ta för mig vid diskussioner och det fungerade och höll i åtminstone 2/3 av kursen. Jag fick en ny stämpel.

Nu har jag som mål att bli mer konversationsduglig. De råd jag hittat på internet verkar vara:

-Falskhet. Visa intresse trots att man egentligen inte har det.

-Uppskattning. Visa att man uppskattar personen man talar med. Få hen till centrum, jag har inget värde. Jag talar bara om mig själv om jag blir tillfrågad. Den jag pratar med är den betydelsefulle. Inte säga emot eller argumentera men möjligen fråga varför.

-Ha självförtroende. Man ska spela nöjd med sig själv och allt omkring. Ingen pessimistisk bitter gammal gubbe som bara pratar gnäll och problem.

Mål som jag har under februari är att prata med i genomsnitt en ny person om dagen. Nu när jag tänker att jag ska prata med någon så tänker jag automatiskt att det ska vara en tjej. Då är syftet att indirekt ragga. Nej. Syftet nu är att bli pratsammare. Killar som tjejer ska vara objekten. Praktisera på extrajobbet bland 100-tals kunder eller på kvällskursen med dem jag ska umgås med nu och i sommar. Samtalsämnen finns ju. Ingen tycker att jag är konstig om jag går fram och fråga vad de pluggade innan. På festen på lördag kan jag se till att lära känna vissa nya kompisar bättre. Allt för att bättra min sociala kompetens och min förmåga at föra en konversation och bli en bättre människa. Ytterst handlar det om att lyckas på nästa dejt och resten av livet.

Vit månad

Jag känner mig inte alls bra. I natt sov jag dåligt. Drömde om allt från hur de hade sex till täcknamnet för avsugning och mycket annat. Jag är allmänt känslotom. Negativ känslostorm. Ville så mycket men det blir inget. Har varit lite seriösare med att försöka få kontakt på dejtingsiten. Mejlade här om dagen med en tjej. När jag igår skulle fortsätta så hade hon blockat mig. Utan förvarning. Ja-ja. I tisdags ringde jag upp en annan som jag fått kontakt med. Det blev helt förvirrat då hon tydligen slumrat till framför TVn. Tror att hon redan var uppbokad med något, dejt ? Så att vi inte kunde ses. Får se om hon hör av sig. Jag mejlade henne igår. För övrigt verkar hon inte så intressant, men jag vill på dejt och öva på vinst eller förlust.

Jag har druckit väldigt mycket under januari. Vid årsskiftet vägde jag alla spritflaskor. Hemma har jag druckit mer än 1737 g starksprit. Jag dricker mig inte påverkad utan dricker lite varje dag. Dessutom har jag druckit hos andra och lite öl och vin. I genomsnitt ca 7,5 cl starksprit per dag. Nu ska jag försöka ta en vit månad från starkspriten. Åtminstone hemma. En hel del har varit relativt dyr whisky så det kostar ju också. Det är visserligen inget som säger att jag ska ersätta det jag konsumerat. Det hjälper en att varva ned när man är lätt deppig eller ångestfylld.

Jag har börjat längta efter villa igen. Såg en annons på ett renoveringsobjekt. Vill. Kan låna men behöver till kontantinsatsen. Där saknas 200 000 kr. Mamma har men vill inte låna ut. Brorsan fick låna. Men inte jag. Ja, jag anser att brorsan alltid har fått det bättre från föräldrarna än mig. Jag har fått en massa utgifter från dem, han har fått en massa värdefulla tillgångar och rena skatteavdrag. Men-men var och en ska klara sig själv.