Uselt - nytt krävs!

Jag blir lite svimfärdig när jag läser lägsta lön för handels. 18 åringar med någon branchvana tjänar mer 5 kr mer i timmen än mig i en annan branch, minst lika mycket handel och mer slit. Jag har 18 års erfarenhet. Dessutom har de 100% OB-tillägg, jag har 17 kr. Att jag säger upp mig är helt klart.

Igår tog det mig 7,5 timmar att tjäna ihop det jag bränt på en fredagkväll. Om jag ska jobba extra blir det någonannanstans. :

Ingen bil mycket lön

Jag ska f-n inte ha bil. Jag kör för det mesta ingenting. I mars körde jag ca 6 mil, nu de senaste fyra veckorna har jag kört mindre än 10 mil men har samtidigt betalat 18500 kr på bilen. Borde verkligen överväga att istället hyra bil eller bara samåka. För enda gången jag använder bil är när jag åker till fritidshuset.

Igår var det lönehelg och jag var ute med massa nya bekantskaper. J gick tidigt då hon var sjuk, men jag följde med hennes kompisar och kompisarnas kompisar. Trevligt, Roligt. Dyrt. Jag bränner ju inte mycket pengar ute och har aldrig haft råd till det heller. Samtidigt inser jag hur mycket jag ligger efter på lönestegen. En i sällskapet nämnde att han en gång haft 45000 kr i lön när han jobbat övertid 20 timmar helg. Shit, det var vad jag hade denna lön när jag jobbat 120 timmar extra ! Känns ändå skönt att jag nu löst skulder och har nästa lön ”kvar”. Den blir dock inte SÅ stor, ca 60 timmar extra. Men att de tjänar så bra som statsanställda och flera av dem har inte så mycket utbildning heller. Kollektivavtal ! Dessutom kan de sitta och softa på arbetstid (göra privata grejer för att tjäna in flextid) medan jag måste redovisa varenda minut för att få betalt, hatar att hora. För horor och konsulter är världens äldsta yrken. Jag har alltid haft minutlön. På myndigheten var det ganska bra med timlön och inget krav, men trist för att jag hade så lite att göra och ganska låg lön. Det enda som jag trivs med på mitt nuvarande dagjobb är ändå lönen, men om den inte är så hög så får man en funderare till. Att också ha en massa jämnåriga arbetskamrater som är något sånär normala vore ju också en önskan. Jämnåriga - jag menar yngre som man kan umgås med utanför jobbet.

Jag har ju ganska mycket tankar på att jag borde byta jobb. Inte bara arbetsgivare, utan helt. Gå in i miljö igen eller något helt annat. Nu har dock konjunkturen gått ned och extrajobbet förändras så mycket. I vilket fall gör jag inget före årsskiftet. Har alltid haft läraryrket som en sista utväg och om jag omskolar mig igen blir det väl ett år på lärarhögskolan. Ohh, jag är dålig på att ta tag i mitt mål om att ta ut två examina före årsskiftet också…

Surfade runt en del på lönestatistik.se och fick fram att jag har rätt lön på dagjobbet. För kvällsyrket är det dåligt med statistik. Min timlön har ökat 1 kr senaste fem året utöver det generella som varit väldigt dåligt. Total löneökning ca 1,9 % per år, dvs negativ reallöneökning. Judarna vill ju hellre ha billiga 18-åringar som inte vågar eller bryr sig att gnälla. Humankapitalet existerar inte utan kan ersättas av vem som helst. Nu är det jobbet inte längre så socialt som det varit. Rasterna har man ofta ensam och inte ens på arbetstid finns det tid till att vara social.

Nervöst inte pengars fel

När jag var liten var jag jättenervös inför första skoldagen varje termin. Idag är jag jättenervös att gå till ”skolan”, men lite av en annan anledning. Det är att jag ska träffa min tjejkompis J. Det blev inte att vi sågs häromdagen som vi bestämt då hon var för trött efter att ha jobbat över. Jag börjar mer och mer tro att det inte var frågan om kompisträff. Så mycket flirtar och kramar som hon skickar i sina SMS och tjatter så undrar man. Jag är inte inställd på något och ser henne i första hand som ytterligare en tjejkompis. Vi ska bestämma ett nytt tillfälle för en privat träff ikväll. I tisdags tog jag istället det andra erbjudandet och åkte ut för att träffa SeNs och hennes son. Gu´ vad mysigt det var att sitta å se barnfilm med en unge som lutade sig mot en eller låg på knät. Underbart.

Denna nervositet, det känns som det pulserar ut magsyra som fräter sönder hela magen och inkråmet. Det är ungefär som den konstanta oro som jag har ibland men mycket värre.

Som vanligt tömmer jag kontot direkt när lönen kommer. Ska ut med mer än 26000 kr utöver fasta kostnader. Nu slutbetalar jag solcellerna, inkl den onödiga extrakostnaden av en trasig panel som jag inte kunde bevisa fabrikationsfelet på. Totalt gick solcellsanläggningen på drygt 60 000 kr plus elgrejer och elektriker som inte bara var för solelen. Totalt över 70 000 kr. Säg 23 700 kr/kWt (kW toppeffekt) och då gjorde jag arbetet själv. Ganska mycket ändå. Det blir nog aldrig någon ekonomisk lönsamhet i det, såvida jag inte får solcellsbidrag utbetalt. Dessutom betalar jag in 11 000 kr på bilen men avsätter inte de 5000 kr för extra skatt som jag borde. Nu har jag inga kortfristiga skulder mer än kreditkortet ett par tusen. Nej, jag har inget kvar till mat och annat från denna lön. Det får jag betala från det jag har kvar, kredit och panta flaskor. Flaskpantningen senaste månaden var extrem – kanske just för att jag jobbade så mycket. Då blir det också pant. Kretsloppsadministrationen har gett 5-10 000 kr på årsbasis senaste åren. Ren nettolön. Jag lever ganska kapitalintensivt, men är samtidigt väldigt sparsam, särskilt om jag måste. Har dock inte mycket ekonomisk buffert längre, knappt någon. Målet förut var fasta kostnader för fyra månader, nu har jag en.

Ny fas

Redan nu är jag fruktansvärt nervös. Så som jag brukar bli om jag ska prestera något psykiskt. Problemet är att jag vet inte ens om det är en dejt jag ska på. Jag ska ut med J. Jättetrevligt. Jag tror och får räkna med att det bara är som kompisar, men vill och hoppas givetvis att det är mer än så.

Det händer så mycket i mitt liv just nu och jag blir så lycklig. Jag är ju rädd att sluta kvällsjobbet då jag är rädd att jag bara ska sitta ensam hemma och bli helt lappsjuk och socialt missanpassad. Nu har jag tagit steg att ställa om det. Jag har fått nya kompisar som jag umgås med. Jag tar kontakt med gamla kompisar och hittar nya fritidsaktiviteter. Förr var jag uppbokad varje dag. Det är jag nu också men det är inte bara jobb. Den här veckan var jag tvungen att tacka nej till en kompisträff pga en annan kompisträff. Har det någonsin hänt? Men det är jobbet som blockerar och än vill jag inte ta ledigt för en kompisträff. Däremot börjar jag känna mer och mer att det börjar bli dags att säga upp tjänsten och bara jobba extra. Nya schemat börjar 1 november och jag ska känna hur det fungerar en månad eller så. Kanske från årsskiftet… Mycket av denna utveckling har jag nog SeN att tacka, hon stärker trots allt mitt självförtroende och har fått mig att längta.

Veckans längtan

Den här veckan har jag, precis som jag längtade efter, träffat mina båda tjejkompisar.

Jag förstår mig inte riktigt på J. J har pojkvän men ändå är hon så enormt på mig. Det var självklart att vi skulle sitta bredvid varandra, vi gick alltid tillsammans, vi tog en promenad bara vi i regnet när de andra fikade under tak. Hon ville ta en öl med mig någon dag. Jag blir bara så förvirrad för hon har ju tom pojkvännen som bakgrundsbild på telefonen. OK, jag har varit med om liknande med tjejer som inte förstår vad de sänder ut för signaler. De har ju trots allt varit singlar så då är det lättare att missförstå. Hur ska jag tolka detta? Jag är inte kär i henne men naturligtvis väldigt intresserad, annars hade det ju bara passerat. Så länge jag kan hantera distansen så låter jag det fortgå. Det kan ju trots allt vara så att hon är intresserad av mig mer än bara som kompis och vill byta ut den yngre pojkvännen till en äldre !

SeN träffade jag i början av veckan. Trevligt men jag förstår mig inte riktigt på hennes beteende heller. Hon tror att hon är på väg att bli frisk samtidigt som hon verkar vara sjukligare än vanligt. En spekulation som jag funderade på var om hon saknar sex så mycket att hon efter att ha träffat mig (som inte ger henne det) blir tvungen att uppsöka KK2 för att få det, men på ett sätt som inte är det hon ska ha för att kunna friskna till. Han skadar henne både fysiskt och psykiskt. Det har hänt båda gångerna vi träffats som kompisar. Vi har inte pratat om det. Ärligt talat så vågar jag inte prata med henne om vad som helst då jag är rädd att såra henne. Så än känner jag henne inte riktigt.

Imorgon är det ölbryggning. Den inbjudna kompisen uteblir så därför har jag förberett med maltuppvägning och krossning redan nu. Vattnet är på värmning så går det fortare imorgon. Tror inte SeN kommer förbi trots att hon är inbjuden. Det blir en ombryggning av min lyckade bryggd från förra året – Röd Höst. Nu större sats och annan malt och kanske också torrhumling med amarillo. En årgångsöl.

Rena ungdomen

Hur kommer det sig att de tjejer jag intresserat mig för fortfarande är så vackra och så oförstörda, dvs undomliga trots att de är lika gamla som mig ? Samtidigt som andra, yngre, är helt förstörda ?

Vardagsavbrott med längtan

Nu är jag hemma igen efter en fyra dagar lång utlandsvistelse med arbetskamraterna dygnet runt. Trevligt och mycket god mat. Inte mycket spenderande av mina egna pengar mer än lite snacks och sprit att ta hem. Oj, det blev visst lite mer än 5 liter (om den tullransonen fortfarande gäller), det blev 7,1 liter. Lite mer penningmässigt än vad jag tänkt mig också, men en del var pengar jag redan hade liggande i säkerhetsskåpet.

Efter flera dagar av god mat, god sömn, ingen press, stress eller krav var jag helt frisk. Jag hade ingen tendens till Ménière och det hjälpte inte att lägga vänster öra ned i kudden. Jag hörde ändå grannens snarkande (i rummet bredvid) och hade svårt att somna om då jag var så utvilad.
 

Det lustiga var att de enda jag längtade efter när jag var där var mina två tjejkompisar. Inte föräldrarna eller brorsan eller några andra jobbarkompisar. Så det är SeN och J som betyder mest för mig och mina drömmar just nu. När träffar jag dem nästa gång ? Nästa vecka så klart!  :)

10 år och kvar

Höll på och packade och hittade en tidigare känna-för-att-skriva-bok och här är vad jag skrev för 10 år sedan när jag precis hade flyttat in i den lägenhet som jag fortfarande bor i. Jag beskriver dels mina koncentrationssvårigheter som då precis börjat. Sedan bröt Ménière ut en dryg månad senare.

”14:e Oktober 2002

Nu känner jag mig i alla fall hemma, men det är fortfarande ganska provisoriskt. Jag har bara sovit sex nätter så jag har inte bott här så länge än. Jag har faktiskt bott lika mycket i stugbyn vid Branäs. Jag trivs verkligen i den form av kollektiv som det innebär vid fältkurser. Underbara miljöer – vilka skogar, vilken älv. Men varför inget timmer i denna underbara Klarälv ? Nja, flottningssäsongen är över, men i vår då ? ”…”

Sedan var vi tre dagar i Tullbotorp och lärde oss svampar. Allt detta är jätteintressant och roligt, men jag kan inte tillgodogöra mig det så som jag skulle vilja. Det är som en frostad plexiglasdörr för mig, som jag kan se lite igenom men inte komma ut genom. Det är jättetråkigt. Men det släpper väl. Jag har väl laga förfall med allt med flytten osv. I dag kände jag en enorm harmoni när jag promenerade till affären i duggregnet. Jag har löst min sista skuld och är skuldfri. Har bra lägenhet.

När jag i höstas började denna kurs i moss och lavfloristik och träffade mina kurskamrater konstaterade jag att jag i alla fall inte skulle bli kär i någon kurskamrat i alla fall. Det har jag inte blivit heller men oerhört intresserad av L, CaR. Hon är väldigt speciell och intressant. Charmig, mycket traditionell och glasögon. Det slog mig”…” glasögon på sig. Hon har kropp, lite halvrund mage, inte tjock, men kraftigare än smal. Mycket tunt (fint) hår, blont. Det är svårt att avgöra hennes ålder, hon upplevs nog som äldre än hon egentligen är, kanske 33 år, säkert yngre. Hon”…”

Jag blev så förvånad och mycket glad idag när jag var in i geohuset för att hämta kursblanketter. Jag såg en kvinna med ett litet barn på magen. Jag tyckte att det såg ut som M, men det kunde det ju inte vara. Jo – det var det. Hon har ju varit i S och läst djuphavsprovtagning och seismik. Hon berättade att hon inte visste att hon var med barn när hon åkte till S. Vilken chock för henne ?

Ja man skulle ju gärna vilja läsa på S, ”…”Usch jag bävar mig för kemin som jag ska börja med om 2-3 veckor! Att läsa zoosystematik istället fungerar ju inte det med 3 veckor på Tjärnö. Hydrogeologi verkar lite trist, men jag längtar verkligen tillbaka till geohuset, mycket trevligare atmosfär och människor. Studietakten och ämnet ska vi inte tala om. Kanske skulle gå glaciologi och periglaciologi hela terminen istället ? ”…”I sommar är det givet att jag ska gå floristiken. Det gäller att söka tjänstledigt i tid. Jag har gjort en ekonomisk plan och avsätter för att ha pengar. Eventuellt hyr jag ut den här lägenheten, om jag inte har en flickvän vill säga. 6 veckor på annan ort !

S är i kris kan man lätt få uppfattningen om, men så är inte fallet. De har bara fått för sig att spara gamla pengar istället för att tjäna nya. Nedskärning av folk. Inga b, senare öppning av kassan, en M går tidigt på BP. I kompensation skulle de ta över min service. Jag skulle i gengäld få sköta om godisautomaterna på V. I går stängde de disken. Det ska bli oerhört skönt att slippa servicen, att vareviga helg vara tvungen att gå dit och lata sig. Jag hade bestämt att säga upp det från den 11 december i vilket fall.

Som mål för den här veckan har jag att jag ska ha fixat duschdrapperihållare och duschmunstyckeshållare. Köpa lampa till hallen och köksbordet. Köpa och sätta dit tre köksskåp. Kolla på soffor – det får bli en vanlig soffa, ingen bäddsoffa. Eventuellt låter jag en låssmed sätta in ett 7- eller 9-tillhållarlås på lägenhetsdörren. Jag tycker inte om att morsan har nyckel och kan komma och snoka.

Nu har jag satt tillbaka rullgardinerna tillfälligt, så nu ska jag sova bättre + att jag har satt på gaveln så att inte kudden kan trilla ned på golvet. Ska borsta tänderna och dricka vatten och sova.”

Vänskapens vecka

En underbart annorlunda vecka. Veckan började med att jag marinerade fläskfilé före frukosten till middagen med SeN. Det var en trevlig middag. Arbetsveckan har varit lugn med allt från krypande i luftschakt till det normala med bara tidsfördriv, dvs för lite att göra. Inget kvällsjobb i veckan, bara fre o sön. Veckan fortsatte med en härlig höstdag till stor del utomhus med strålande sol i vackra landskap under lördagen. Äntligen ute i verkligheten. En del fotograferande blev det också. Läste klart en bok och började med en ny.

Veckan har mycket handlat om vänner, vilket är väldigt ovanligt när det gäller mig. SeN på måndagen, lite tjattande med henne. Lärde känna J mycket mera på to och hela Lö. Att vi skulle bli mer än vänner tror jag inte, men hoppas givetvis. Hon är trevlig och söt och man kan verkligen prata bekvämt med henne om mycket. Varför tyr hon sig så mycket till just mig? Dessutom har jag tagit kontakt med henne jag här kallar Tjejan om att ses någon gång. Vi var ju goda kompisar innan hon flyttade. Nu har hon flyttat tillbaka till Stockholm. Fyra av fem vänner som jag någonsin haft har varit tjejer om inte rent av fler.

Vet inte hur jag ska förhålla mig till kontakterna med SeN eller hennes sjuka tillstånd BFLmamman. Jag mår mest dåligt av henne. Det är ju ändå inte meningen att man i en vänskapsrelation ska oroa sig över vännen så att man mår dåligt. Samtidigt vet jag att hon mår sämre än mig och behöver det lilla stöd som jag kan ge henne.

Igår var jag så sjukt trött och efter lite vin och ölsoftande tog jag en tupplur kl 20. Jag hörde aldrig larmet och vaknade av pissnödighet kl 01. Bestämde att somna om, det tog ett tag pga oväsen, pigghet och hunger då jag inte orkat äta middag. Så i det hela sov jag omkring 11 timmar. Idag har jag inte varit fysiskt trött, mest uttråkad som vanligt.

Jag har redan börjat spåna på nästa nyårslöfte; att jag ska lägga mer pengar på mig själv än på materiella prylar. I det ingår också utebliven inkomst. Det nyårslöfte jag nu påminner mig om är det att jag inte ska låta min frustration och irritation gå ut över andra människor. Det påståendet fick inte medhåll från en person, men hon hade ju aldrig blivit drabbad. Kvinnan däremot fick mycket gnäll och en kompis förlorade jag mer eller mindre till följd av min spelade elakhet.

I veckan har jag också fått kontakt med två tjejer på dejtingsajten. Det är vad jag brukar lyckas med på ett halvår. Återstår att se om jag kan fortsätta. Tror att jag redan tappat kontakten med ena.

 

300 - Dån och tryck

Mitt 300-ade inlägg:

Hatar Ménière. Att helt plötsligt få tryck för örat, sus och dån och en rädsla att det ska bli värre. Att det ska bli som när jag första gången fick det. Ganska snart tio år sedan. Stendöv. It´s all gone Pete Tong. Jag får vara tacksam att jag väldigt sällan blir illamående eller yrslig.

Landstinget i Östergötland säger ”Olika faktorer kan samverka till att sjukdomen bryter ut: stress, oro, sömnbrist, felaktig kost mm.” Stressad är jag inte – uttråkad, orolig är jag definitivt, sover har jag gjort bra senaste dagarna. Äter gör jag bra. Det står vidare att man blir bra långa tider av att inte salta maten alls. Så gjorde jag länge när det bröt ut och det kanske var det som räddade mig från att få det att förvärras. Självmedicinering då jag förstod orsaken eftersom jag precis studerat anatomi, biokemi, molekylärbiologi osv. Det är inte gott att äta gröt utan salt. Jag tar rejält med salt i pastavattnet. Inte mycket per kg mat, men jag äter stora portioner så totalt blir det mycket. Får lägga om saltgrejen på samma sätt som jag nu faktiskt slutat dricka kaffe.

Är det så att jag är orolig för att jag är alldeles för engagerad i en person jag egentligen inte borde tänka mer på än vem som helst ? Fungerar inte normalt.

ventilslang för kameran

Är så fruktansvärt uttråkad. Satt en stor del av tiden på förmiddagen och surfade om fotografering. (på någon rik Lidingöbos bekostnad). Macrofoto har jag aldrig sysslat särskilt mycket med. Mina bilder har mest handlat om att dokumentera sådant som förändras. Meningen var att jag idag skulle fota bygget vid Norra station och Karolinska idag, men min provisoriskt lagade däckventil till cykeln la av igår och jag fick gå och ta T-bana ut till bilen för att göra vad jag tänkt. På lunchen köpte jag ett linsrengöringskit. I förrgår hade jag middag med SeN trevligt, men jag blir lite besviken på henne. BFLm. mår bättre och börjar med nya tankevägar, tyvärr.  

 

Jag försökte få byta bort mitt kvällspass på fredag för att gå på fest hos henne, men nu känns det inte längre så angeläget. Dessutom ska jag upp väldigt tidigt på lördagen och jag får ha som mål att träffa J på kvällen istället. Men lite skrämmande är det att hon är psykolog och man får lätt känslan att sådana genomskådar mig. Som TH en gång sa, att han gör allt för att spela normal. Då får han nog hålla mun stängd. För att vid ena meningen prata om hur långt han kan skjuta med senaste prickskyttegeväret och i nästa om hur han ska köpa en 1700-tals vas för 30000 kr är inte så normalt.

På toan.

Oj, vad trött jag är. Känner på något konstigt sätt bara för att gå på toa för att sova. Det fungerar ju inte! Visst det är ett naturbehov men det är inget man gör på tre minuter på toan och sedan är bra igen. Gick upp lite tidigare för att förbereda kvällens middag med SeN. En vänskapsmiddag med min nyvunna vän. Nära en månad senast jag träffade henne. Då var det middag hemma hos henne i härliga förorten, nu är det min tur hemma i stan. Middag och filmkväll. Får se om vi går på bio eller bara ser någon av de massa filmer som jag har liggande och ännu inte sett. Inte lika nervös över att träffa henne nu, kanske för att jag känner henne nu, kanske för att vi bara är vänner.