Ny fas

Redan nu är jag fruktansvärt nervös. Så som jag brukar bli om jag ska prestera något psykiskt. Problemet är att jag vet inte ens om det är en dejt jag ska på. Jag ska ut med J. Jättetrevligt. Jag tror och får räkna med att det bara är som kompisar, men vill och hoppas givetvis att det är mer än så.

Det händer så mycket i mitt liv just nu och jag blir så lycklig. Jag är ju rädd att sluta kvällsjobbet då jag är rädd att jag bara ska sitta ensam hemma och bli helt lappsjuk och socialt missanpassad. Nu har jag tagit steg att ställa om det. Jag har fått nya kompisar som jag umgås med. Jag tar kontakt med gamla kompisar och hittar nya fritidsaktiviteter. Förr var jag uppbokad varje dag. Det är jag nu också men det är inte bara jobb. Den här veckan var jag tvungen att tacka nej till en kompisträff pga en annan kompisträff. Har det någonsin hänt? Men det är jobbet som blockerar och än vill jag inte ta ledigt för en kompisträff. Däremot börjar jag känna mer och mer att det börjar bli dags att säga upp tjänsten och bara jobba extra. Nya schemat börjar 1 november och jag ska känna hur det fungerar en månad eller så. Kanske från årsskiftet… Mycket av denna utveckling har jag nog SeN att tacka, hon stärker trots allt mitt självförtroende och har fått mig att längta.