300 - Dån och tryck

Mitt 300-ade inlägg:

Hatar Ménière. Att helt plötsligt få tryck för örat, sus och dån och en rädsla att det ska bli värre. Att det ska bli som när jag första gången fick det. Ganska snart tio år sedan. Stendöv. It´s all gone Pete Tong. Jag får vara tacksam att jag väldigt sällan blir illamående eller yrslig.

Landstinget i Östergötland säger ”Olika faktorer kan samverka till att sjukdomen bryter ut: stress, oro, sömnbrist, felaktig kost mm.” Stressad är jag inte – uttråkad, orolig är jag definitivt, sover har jag gjort bra senaste dagarna. Äter gör jag bra. Det står vidare att man blir bra långa tider av att inte salta maten alls. Så gjorde jag länge när det bröt ut och det kanske var det som räddade mig från att få det att förvärras. Självmedicinering då jag förstod orsaken eftersom jag precis studerat anatomi, biokemi, molekylärbiologi osv. Det är inte gott att äta gröt utan salt. Jag tar rejält med salt i pastavattnet. Inte mycket per kg mat, men jag äter stora portioner så totalt blir det mycket. Får lägga om saltgrejen på samma sätt som jag nu faktiskt slutat dricka kaffe.

Är det så att jag är orolig för att jag är alldeles för engagerad i en person jag egentligen inte borde tänka mer på än vem som helst ? Fungerar inte normalt.