.comment-link {margin-left:.6em;}

Alla vill ha en bättre framtid

Jag är en nyfiken person som är intresserad av allting omkring mig. Jag vill ständigt uppleva nya saker och nya platser. Allt ska vara effektivt och gå framåt. Annars blir jag rastlös. Alla intryck har gjort mig erfaren. Det var vad jag svarade på en anställningsintervju en gång: att min ambition i livet var att bli en erfaren pensionär.

27 oktober 2012

Ingen bil mycket lön

Jag ska f-n inte ha bil. Jag kör för det mesta ingenting. I mars körde jag ca 6 mil, nu de senaste fyra veckorna har jag kört mindre än 10 mil men har samtidigt betalat 18500 kr på bilen. Borde verkligen överväga att istället hyra bil eller bara samåka. För enda gången jag använder bil är när jag åker till fritidshuset.

Igår var det lönehelg och jag var ute med massa nya bekantskaper. J gick tidigt då hon var sjuk, men jag följde med hennes kompisar och kompisarnas kompisar. Trevligt, Roligt. Dyrt. Jag bränner ju inte mycket pengar ute och har aldrig haft råd till det heller. Samtidigt inser jag hur mycket jag ligger efter på lönestegen. En i sällskapet nämnde att han en gång haft 45000 kr i lön när han jobbat övertid 20 timmar helg. Shit, det var vad jag hade denna lön när jag jobbat 120 timmar extra ! Känns ändå skönt att jag nu löst skulder och har nästa lön ”kvar”. Den blir dock inte SÅ stor, ca 60 timmar extra. Men att de tjänar så bra som statsanställda och flera av dem har inte så mycket utbildning heller. Kollektivavtal ! Dessutom kan de sitta och softa på arbetstid (göra privata grejer för att tjäna in flextid) medan jag måste redovisa varenda minut för att få betalt, hatar att hora. För horor och konsulter är världens äldsta yrken. Jag har alltid haft minutlön. På myndigheten var det ganska bra med timlön och inget krav, men trist för att jag hade så lite att göra och ganska låg lön. Det enda som jag trivs med på mitt nuvarande dagjobb är ändå lönen, men om den inte är så hög så får man en funderare till. Att också ha en massa jämnåriga arbetskamrater som är något sånär normala vore ju också en önskan. Jämnåriga - jag menar yngre som man kan umgås med utanför jobbet.

Jag har ju ganska mycket tankar på att jag borde byta jobb. Inte bara arbetsgivare, utan helt. Gå in i miljö igen eller något helt annat. Nu har dock konjunkturen gått ned och extrajobbet förändras så mycket. I vilket fall gör jag inget före årsskiftet. Har alltid haft läraryrket som en sista utväg och om jag omskolar mig igen blir det väl ett år på lärarhögskolan. Ohh, jag är dålig på att ta tag i mitt mål om att ta ut två examina före årsskiftet också…

Surfade runt en del på lönestatistik.se och fick fram att jag har rätt lön på dagjobbet. För kvällsyrket är det dåligt med statistik. Min timlön har ökat 1 kr senaste fem året utöver det generella som varit väldigt dåligt. Total löneökning ca 1,9 % per år, dvs negativ reallöneökning. Judarna vill ju hellre ha billiga 18-åringar som inte vågar eller bryr sig att gnälla. Humankapitalet existerar inte utan kan ersättas av vem som helst. Nu är det jobbet inte längre så socialt som det varit. Rasterna har man ofta ensam och inte ens på arbetstid finns det tid till att vara social.

Etiketter: , , , ,

0 Påpekanden:

Skicka en kommentar

<< Home

eXTReMe Tracker