.comment-link {margin-left:.6em;}

Alla vill ha en bättre framtid

Jag är en nyfiken person som är intresserad av allting omkring mig. Jag vill ständigt uppleva nya saker och nya platser. Allt ska vara effektivt och gå framåt. Annars blir jag rastlös. Alla intryck har gjort mig erfaren. Det var vad jag svarade på en anställningsintervju en gång: att min ambition i livet var att bli en erfaren pensionär.

30 januari 2008

Ur led är tiden

Min livsstil är ju lite udda. De senaste 10 åren har jag studerat till och från stor del av tiden samtidigt som jag har arbetat minst heltid. Det har blivit en livsstil så det är vad jag är van med. Jag är en högpresterarande person. När jag började plugga på komvux var det för att få behörighet till universitetet. Jag har aldrig haft något mål med mina studier utan bara valt sådana kurser som jag tyckt varit roliga. Intressant ämne eller att man fått resa iväg på någon trevlig exkursion en vecka. Spanien, Grekland, Skottland, Abisko eller Värmland.

Det jag presterar gör jag enbart mest för mig själv, som ett självförverkligande inför mig själv. Visst tycker jag om uppskattning från andra men det är inte det jag studerar för. Ibland kräver också skolan resultat, men är jag missnöjd har jag inte tagit poängen som ger institutionen anslag. Allt har tagit en väldans tid och ibland har jag inte ens tid med vänner annat än på arbete eller i skolan.

Gud sätter en ibland inför distinkta vägskäl, antingen väljer man själv eller så får man vägen utstakad framför sig. När jag var klar med studierna fick jag ett sådant val, i somras fick jag ett åter igen ett sådant val. Jag tror jag båda gångerna bara har följt med på Guds stig. Det är spännande att se vart den leder. Den här gången blev jag satt på prov. Jag mår bra, men all denna förändring gör att jag tappar greppet. Att jag inser att vad jag gjort inte har betytt någonting att jag inte får någon uppskattning.

Trots att jag just nu har hur mycket som helst att göra både i skolan, privat och arbetar väldigt mycket så känner jag mig inte pressad. Jag har lärt mig att förtränga framtiden. Jag kommer alltid 3 minuter för sent varje morgon och är ständigt trött. Tack att jag kan sova ut bra varje natt i alla fall !

För två år sedan kände jag en väldig inre harmoni, jag hade en god grund att stå på och hade en god framtidstro nära inpå. Idag är jag inte oharmonisk men för mycket som känns osäkert. Jag har ingen ekonomisk grund, då jag måste ta vartenda ledigt arbetspass för att få ihop till de löpande utgifterna så känns det osäkert. Om ett par veckor ska jag betala in 72 000 kr i skatt och dessutom en del investeringar på fritidshuset. Det är väldigt skönt att få gjort om det inte hade varit att världsbörsrna gått ned så att jag får ut ca 20 000 kr mindre jämfört med årsskiftet.

Hur ska jag själv göra för att få en tryggare och mer harmonisk framtid - en bra framtid ? Att bryta mönstret gör jag inte bara utan vidare. Nu kommer jag fortsätta att plugga i 1,5 år. Arbeta måste jag göra då jag inte överlever på ett studiemedel. Det enda är nog om någon tog tag i mig, typ en flickvän, för trots allt så har jag hur mycket tid som helst och ekonomisk trygghet har jag i grunden. Projektet med fritidshuset som tagit mycket tid och pengar är jag klar med till sommaren och redan om en månad har jag full koll på ekonomin igen. Hur det ser ut med arbetet vet jag inte.

Eftersom jag för att känna mig trygg rutar in livet med rutiner så tar det en tid innan jag åter kommit in i nya rutiner innan dess känner jag mig väldigt vilsen. Snart bör jag ha kommit in i de nya rutinerna och min nya tid. Suck ! Har inte tid !

Etiketter: , , , , , ,

0 Påpekanden:

Skicka en kommentar

<< Home

eXTReMe Tracker