Alkohol, nervositet o öppenhet

Eftersom jag lagt ned en tidigare blogg och så småningom också kommer kopiera över de inläggen hit så kommer denna blogg varvas som en seriösare miljöblogg och som en privatare blogg över min vardag och mina känslor och tankar. Etiketter finns att söka på för speciella ämnesområden.

Egentligen är det ganska meningslöst att dricka alkohol för mig. Vissa blir lätt påverkade av alkohol med allt från fnittrighet, ökad morskhet eller att dåliga egenskaper framträder, så kallat dåligt ölsinne. Jag blir inte påverkad. Jag får försämrad självkontroll, men eftersom jag har fullständigt kontrollbehov, framförallt av mig själv, så låter jag det inte ske. Jag förstärker kanske min personlighet av alkohol, jag blir helt enkelt snällare och mer nyfiken. Om nu alkohol inte har någon påverkan på mig varför dricker jag då det ? Ingen aning. Det är väl gott och det hör till själva festandet. Visst blir det hela lite trevligare om man druckit lite, men man kan ju lika gärna dricka lättöl. 75% av berusningen är ju ändå spelad berusning. Mår jag bra av alkohol? ja – det sätter ju igång cirkulationen och kroppen fungerar bättre. Mår jag dåligt av alkohol? – nej, bakfylla har jag inte förstått mig på. Den beror främst på vätskebrist. Idag hade jag överskott på vätska och fick ränna på toan i ett för att jag med min kur hållit kvar för mycket vätska i kroppen. Men visst, visserligen förestrar man ju nervbanorna och det tar ett tag innan de återställt sig så dagen efter är man inte lika allert.

Kanske det inverkar i hur jag känner mig idag. Annars förstår jag inte varför jag känner mig så fruktansvärt uppstressad, jag är inte pressad och känner av Ménière men jag får ont i magen och skakig i händerna. Jag har dålig självkontroll och det går tyvärr ut över andra. Det kan bero på att min ekonomi är körd i botten, tillvaron är hopplös, jag känner mig ensam och har dålig personlig framtidstro. Jag har allitid varit ekonomiskt hypokondrisk, men nu har jag 6000 kr mindre att röra mig på jämfört med för ett år sedan och denna månad kommer jag göra minus 2-5000 kr. Jobbet ger inte längre lättförtjänta pengar.

Jag är inte emot förändringar och är alltid nyfiken på att prova på nya saker. När det blir påtvingade förändringar har jag en tendens att vara väldigt konservativ, men anpassar mig relativt fort. Det fanns en tid då jag själv satt och rökte cigarr eller drack whiskey på arbetstid. Skulle någon göra samma sak idag så skulle jag raskt fördöma denne person. Jag har många gånger satsat flera månadslöner på spekulationer (något som är dödsstraff på i Arabvärlden) men också vunnit, nu svär jag åt folk som inte vågar satsa, men när någon satsar fördömer jag denne för dess spekulationer. Visst måste jag se på andra som mig själv och vara öppen också för andras tankar. Men när det drabbar min egna hälsa och mitt egna välbefinnande så är det svårare.

Det hänger på den sociala acceptansen snarare än den fysiska närvaron - alla lever och verkar under samma tak och är beroende av varandras handlingar. Arrogans går inte hem hos mig men jag bemöter det på samma sätt, varför inte trotsa och inte bemöta folk som de bemöter en själv ? Jag brukar behandla alla lika, men man kanske inte ska det ! Värt ett försök !!!