i väntan på sin nästa

Kände mig lite lätt deppig. De senaste gångerna har det inte varit så ömt som tidigare. Igår fick jag verkligen stjäla mig till någon ömhet i form av kram och närhet. Så det är ganska klart att vi bara är rena vänner. Sov åter över, trots att det var väldigt onödigt då jag kunnat ta sovmorgon hemma istället för att gå upp 06. Fick återigen sova ensam med bara hunden bredvid mig. Nu är hon bortrest ett par veckor och sedan får jag se hur vi ska fortsätta att träffas. Vi har ju setts mer på sistone för att jag tyckte hon behövde det när hon var deppig. Det var länge sedan hon var hem till mig, så det får bli nästa gång.

Det är mysigt just för att det är resväg, hade det varit T-banestationen bredvid så hade det inte alls varit samma sak. Hatar stan älskar förorten.