En månad mer än vanligt

Mycket har hänt senaste månaden. Jag har varit vegetarian, börjat på riktigt på mitt nya jobb och på min praktik. Insett hur mycket jag tycker om mitt ordinarie jobb när det utgör en utmaning, hur man får arbeta och träffa nytt folk. En snabb retning av mina kärlekskänslor då jag under månaden bekantade mig med en intressant personlighet, men så var hon borta igen. När nästa gång ? Ett år ? Praktiken var till en början lärorik och intressant, men nu när fyra veckor gått känns det bara dumt att jobba gratis. Såsom denna vecka när man stått i grå luft och världens buller. Att gå upp före 06:00 klarar jag inte. Jag börjar 07:00 men kommer i regel 07:30 - 07:45. Slitigt. Tröstar mig med att det bara är meningen att jag ska få en insikt i verkligheten. Jag ska ju trots allt vara den som indirekt och direkt bestämmer över arbetarna.

För en dryg månad sedan var jag ledig varje kväll, hade lugna lektioner dagtid. Nu är det helt tvärt om. Visst jag älskar när det händer mycket, träffa mycket folk och stilla min rastlöshet. Men... 80-timmarsveckor med taktiken att sova när man får några timmars ledighet tär. Senaste veckan blev ganska extrem när jag dessutom har blivit snuvig. 40 timmar betalt arbete och 40 timmar obetald praktik och dessutom åkt upp till fritidshuset och slitit under begränsad tid - max 24 h från Stockholm. Men bara två veckor kvar nu. Jag har inte jagat något jobb i jul så jag lär väl vara arbetslös :(

Nya jobbet är sådär. Delvis samma arbetsplats som tidigare (20-30 timmar mindre/ vecka i snitt) och en filial som jag jobbade väldigt mycket på för 5-10 år sedan, mer gemytlig. Arbetsgivaren är störande snål och otaktisk. För att få något så när med timmar har jag även tagit på mig andra arbetsuppgifter, vilket jag inte är rutinerad på. Ekonomiskt sett klarar jag mig precis plus minus noll. Tror jag...