Tuggar grus och sniffar spya = VÅR

Min årstid, Tuiles är här =)

Att tugga grus är ett tydligt vårtecken som cyklist i Stockholm. Man vill ju inte gärna tänka på vad mer än grus som man andas in… Denna spylukt från allt som gömts i snö och kommer upp i tö är irriterande, man kan knappt ha köksfönstret öppet.

Idag åkte jag hem från Datjan (=fritidshuset). Där var det verkligen vinter, med en decimeter nysnö. Jag valde varierande vägar som syns av bilderna nedan skilde sig väglaget en hel del. Det är mycket roligare att köra på snötäckta vägar än moddiga vägar. Närmare Stockholm blev det helt torra vägbanor.

Märkligt att man blir omkörd av Swebus bussar när man själv ligger och kör 100 på en 90-väg och så vitt jag vet så får bussarna bara köra i 90.

Nu betedde sig luftvärmepumpen lite märkligt. Det var antagligen så fuktigt ute att den fick avfrosta så ofta att då det gick fick den arbeta hårt. Hårt arbete ger sämre verkningsgrad och det i kombination med att huset var kallt gjorde att energiförbrukningen blev hög, ca 25 kWh (+ direktverkande el) första dygnet mot knappt 16 kWh sista dygnet när huset blivit varmt. Det är lika mycket som när det var -7 grader, nu var det runt 0 grader och således mycket mindre utstrålning.

Jag tog med mig min pulsmätare och loggade några timmars sömn där den är i lugn och ro utan störande trafik. Pulsen var mycket jämn utan direkta pikar beroende på adrenalinchocker till följd av störande inslag. Pulsen var 54 vid båda mättillfällena, natt två var den så jämn att den blev 54 även med de små uppåtvariationerna. Min Ménière försvann helt och hållet, men är nu åter tillbaka.