allt är föränderligt

En arbetsplats präglas till största delen av dem som jobbar där. När jag började jobba mer frekvent på den avdelning som skulle bli min huvudsakliga arbetsplats var den mycket olik den som den sett ut den senaste tiden. Jag drog mig för att ta pass där, jag till och med bestämde mig för att aldrig mer jobba där. Det var osocialt slitigt, stressigt och alltid problem. Det var arbetskamrater som hade psykiska problem och alkoholproblem. Andra struntade i jobbet och kunde försvinna en timme utan att meddela och såg det som en självklar rättighet. Runt år 2000 hade vi (tre kollegor) bestämt hur vi skulle dela upp arbetet, vem som skulle arbeta var. Den dåvarande chefen härskade genom att söndra och ingen av oss fick de tjänster vi ville. Kanske var det mitt tekniskt kunnande och förmåga att lösa problem som gjorde att jag fick denna illa omtyckta arbetsplats. Tiden gick och saker bättrades, mekanik reparerades och personal omsattes. Till saken hör också att fördelningen av tjänster ändrades så att man inte längre blev ensam ansvarig för driften. Företagsledningen lät oss ha frihet under ansvar och under en tid bildades en rejäl sammanhållning med traditionella fester och gemensamma pubrundor varannan torsdag. Den fria arbetsmiljön ändrades successivt till en lite hårdare miljö genom nya chefer. Chefer med inställningen "jag kan avskeda vem jag vill" eller en anställd kompis till denne med arrogansen att utan att presentera sig börja klaga på saker och ting, tex att man har belysning tänd för att kunna använda solcellsminiräknare.

Det som den senaste tiden varit en trevlig arbetsplats kan mycket väl förvandlas till en strikt tråkig plats att arbeta på. Förändringar är på gång och ingen vet än vad som kommer att hända...