Pengar - men om inte villa ?

Nu har jag fått låneutbetalning. Jag har i storleksordningen tre årsnettolöner på banken. Allt i väntan på ett eventuellt villaköp. Jag har ännu inte hört något från Handelsbanken om lånelöfte. Imorgon ska jag kolla på en villa i Tallkrogen / Gubbängen. Av annonsen att döma verkar den intressant. Problemet är självklart priset. Jag har bara räknat med att den får stiga 250´-300´. Risken är att den stiger över en halv miljon. Det vore sjyst med en villa i sommar.

Jag kan knappast påstå att jag är husvill, jag känner inte för att flytta. Jag känner inte för att bo kvar särskilt länge i min lägenhet heller. Jag älskar lägenheten, jag älskar läget, jag tycker om bokostnaden, men jag hatar trafikbullret och jag hatar boformen hyresrätt. Om jag av bankerna inte får köpa en villa för ett i Stockholm realistiskt pris (Att de tycker det är bättre att konsumera pengarna istället för att investera dem.) vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag har ingen större lust att köpa någon lägenhet i stan, men det är nog så det får bli. Möjligen skulle jag kunna köpa ett renoveringsobjekt. De lär ju vara vansinnigt dyra de också. Förra gången jag skulle flytta hade jag kriterierna: Minst 2:a, minst 50 kvadrat, balkong, gasspis, uppfräshningsbehov/billig. Det blev bara två punkter som uppfylldes, gasspis och billig. Då letade jag bara utanför tullarna för jag ville absolut ut från stan. Det vill jag nu också. Jag har inte tänkt så mycket på det, eftersom det med villa automatiskt blir utanför tullarna. Om jag ska styra om till större bostadsrätt så vill jag nog vara kvar i stan. Men. Det blir rejält dyrt. Säkert lika dyrt som med villa, men jag tror bankerna är mer villiga med en bostadsrätt. Det är mer accepterat att man som ensamstående köper en lägenhet än en villa. Med en lägenhet i stan kan jag inte hyra ut ett rum lika smidigt som i en villa. I praktiken blir det mycket dyrare.