Fullt upp i våren.

Gud har lett mig in på en snirklig stig just nu. Den senaste tiden har varit väldigt händelserik. Händelserika tider är jag van med, men då brukar det vara planerade grejer och tidsscheman ger nästan alltid stress. Någon stress har jag inte känt av nu. Snarare tvärt om. Ménière har nästan slutat att ge sig till känna sedan jag sålde bilen. Jag håller med dem som säger att bilen är en frihetssymbol. När man inte har någon bil känner man sig FRI ! Så var det även förra gången som jag sålde min bil. Det var samma dag som jag åkte upp till Abisko 1,5 vecka.

Den senaste veckan har jag jobbat en massa. Planerat min resa till Ryssland (som jag ännu inte har bokat). Det får bli runt 10 dagar i Moskva, Novgorod och S:t Petersburg.

Någonting som jag tänkt på ända sedan gymnasiet för 12-13 år sedan blev av för första gången. Jag har blivit blodgivare. Jag var på väg för några veckor sedan, men då blev jag snuvig så det kändes dumt. Att jag spontangick i torsdags berodde på att jag ville lämna mitt första prov före jag vaccinerade mig. Igår fredag cyklade jag iväg och vaccinerade mig. Tre sprutor mot Hepatit A & B, Polo och stelkramp och började om vaccineringen för TBE som jag inte förnyade för 15 år sedan när Nynäshamn hade sin gratiskampanj för oss skärgårdsbor. Alla dessa vaccin är egentligen inte nödvändiga för den rysslandresa som jag planerar in nu. Polo rekommenderas, de andra först om man ska göra en "rundresa kortare än 4 veckor", men det är ju en bra investering för framtida resor. Lite annat har också hänt som jag inte tar upp här...

Idag gick jag upp 05:40 för att åka buss till Uppsala. Den underbara cykelstaden. Strömmande Fyriså, solsken och tenta…
Jag hoppas att det gick bra denna gång. Det var lite småsaker som jag inte kunde och man vet ju aldrig hur hårt hon rättar, men tror att det ska gå denna gång. Annars har jag ytterligare två tillfällen före höstterminen.

Många konstigheter finns. Den här bilden kommer naturligtvis också från Uppsala som till skillnad från Stockholm är utrustad med många cykelställ, här till och med ett cykelställ med texten "Cykelparkering förbjuden". Det verkar inte råda någon brist på parkering eftersom inga cyklar står där eller har de hamnat i Fyrisån ?

Strömmande vatten är ju inget ovanligt, man jag har ingen vana av det. Det känns för mig främmande, lätt obehagligt, sådan hastighet sådan kraft sådan kyla. Brist på energi, brist på värme, kort sagt rått. Jag är uppvuxen med lugnt, klart bräckt vatten, inte ens en bäck. På sin höjd kunde det strömma lite i det 150 m långa diket under vårfloden. Men över 50 kubikmeter per sekund i Fyrisån är minst sagt mycket när storleken är så liten.

Sökare som jag är har jag undersökt mer av tro. Tro är ju trots allt en tro, hade det varit sanning hade det varit en naturvetenskap så inget är rätt eller fel. Allt utgår från ens sunda förnuft och det sunda förnuftet utifrån egna erfarenheter och inlärda värderingar. Att folk startar krig för en tro som hotas är orimligt - det kan lika gärna vara en missuppfattning. Det får man erfara först i livet efter detta. Vad som inte är en missuppfattning är att man skall vårda jorden som vi lever på nu, för om man blir dömd att återfödas hit får man det än hårdare detta liv ?