Harmoni i höstrusk

Nu har den riktiga ruggiga hösten börjat. I Uppsala var det enormt vackert och stan var fylld av en angenäm kaffedoft från Lindvalls. De måste ha haft någon speciell rostningskampanj. På bussen kände jag mig ovanligt harmonisk och när jag vaknade upp och såg att det regnade tog jag det med ro. Jag hade regnbyxor i ryggsäcken.

Jag tar det med ro att jag nu och ca 7 veckor framöver kommer att arbeta minst 130% och plugga 125%. Men jag är stresstålig, dock ej presstålig. Känner jag mig väldigt pressad, medvetet eller omedvetet, känner jag det direkt i höger öra - Ménière !

Jag redogör för denna vecka när den gått…

Det är en sak som förbryllar mig. Jag har en känsla som jag inte kan minnas att jag haft. Jag är enormt förälskad - men inte kär. Det är en kvinna (Kvinnan den Fina - fortfarande) som jag verkligen älskar, men jag kan inte bli kär i henne då jag vet att det inte är någon mening. Och jag vet att jag skulle må dåligt om jag blev, såvida det inte är på hennes initiativ… Stämningen är väldigt go' mellan oss, precis som en gång för sådär 7-8 år sedan då det var en kvinna som var intresserad utav mig, men som jag var lite osäker på. Såhär efteråt vet jag att jag gjorde fel, trots att hon kunde vara väldigt Bitchig.

Jag vill åka till Ryssland i vinter. Det går ingen gruppresa, men resebyrån kan fixa enskild. Bättre men samtidigt lite mer krävande. Kanske jag skulle ta en tvåveckors språkkurs på jullovet. Men jag kan så lite.

Lönen var slut redan före jag fick den…