davnlodat

En gång i tiden hörde jag av vänner att man genom olika program kunde ladda ned musik. Jag tänkte göra ett försök. Som fullständigt okunnig om musik funderade jag länge på vilka artister och låtar det fanns. Någon skulle jag väl ändå komma på. Ja...den. Jo den fanns. Det tog väl ett par tre timmar att ladda ned musiksnutten som man säkert hade sedan tidigare. Nej, med ett K56 modem var det här inte framtiden.

Jag fick kabel-TV och kunde skaffa Chello, med den otroliga hastigheten av 256 kbit/s kunde man börja ladda ned och bygga en samlig. Napster och AG-sattelit. Sakta men säkert började jag lära mig nya artister och musikstilar. Ju fortare bredbanden blev ju mer kunde man prova på.

Sedan tvärt blev det förbjudet att ladda ned (uppladdningen har jag i regel begränsat) och jag mer eller mindre slutade. När jag slutade ladda ned slutade jag också lyssna på musik. En kompis som är musiker tyckte det bara var bra. Jag tog mig en funderare och insåg att jag höll på att tappa all känsla för musik så jag började ladda ned igen. Nu behöver man inte ens dela med sig som DC++ för att få tillgång, med torrent, tex Pirate Bay eller Torrentz. På så sätt har jag åter upptäckt musiken, nu lyssnar jag på The Killers, hade aldrig hört det för ett par dagar sedan...

I Metro kunde man läsa en skön krönika om hur upphovsrätten återgått till Medeltiden då det var kopierandet som var det svåra. Munkar fick skriva av förhand. Med tryckpressens inträde kunde den som ägde originalet ta betalt för det. Nu är orginalet tillgängligt för alla, men tidigare ägare vill ändå ta betalt. Tillverkare av nya original sprider medvetet sina allster.