.comment-link {margin-left:.6em;}

Alla vill ha en bättre framtid

Jag är en nyfiken person som är intresserad av allting omkring mig. Jag vill ständigt uppleva nya saker och nya platser. Allt ska vara effektivt och gå framåt. Annars blir jag rastlös. Alla intryck har gjort mig erfaren. Det var vad jag svarade på en anställningsintervju en gång: att min ambition i livet var att bli en erfaren pensionär.

05 april 2008

sjuk o framåtsträvan

Veckan Usch, jag har inte varit magsjuk på länge. Senast var när jag blev bjuden på den ökända maträtten köttfärssås - dessutom från matlåda. Säkert dåligt nedkylt och inte fullständigt uppvärmd. Den här gången vet jag inte vad som orsakade det hela. Jag kände mig halvdan redan på morgonen men gick till jobbet ändå. Vid lunch gav jag upp och åkte hem. Feber och lite senare automatisk utrensning av magen. I ett dygn hade jag feber.

Nu när det har blivit ännu mer personalnedskärningar min arbetsplats och jag själv får sluta gjorde jag en jämförelse över hur det tidigare varit och hur det är nu. Eftersom det är ett lågkvalificerat yrke med onormala arbetstider så arbetar ett speciellt typ av folk där. Historiskt har det varit många konstnärer, hantverkare och musiker, många studenter. Sedan har det alltid funnits gruppen av losers, oengagerade, sådana som verkar ha kört fast i ett lågstimulerande, lågavlönat arbete utan förmåner. Till skillnad från tex McDolnads så har arbetet alltid varit väldigt fritt med ganska gott om raster.

Senaste tiden, framför allt efter ägarbyte, så har väldigt mycket inskränkts i friheten. Den personal som nu arbetar tillhör till väldigt stor del den senare nämnda. Säkert är det så att arbetsgivaren vill ha dem som kan arbeta mycket och då är det de lågutbildade, omotiverade kvar. Tidigare var det inte ovanligt att vi på "golvet" ett arbetspass hade i snitt över 100 akademiska poäng. Nu är det kanske hälften som bäst.

Det är inget statusarbete och ofta ser folk lite snett på en. Jag sa en gång till Fröken Någon att jag aldrig skulle jobba mer än 10 år i branchen och hon sa att hon också skulle sluta. Det höll jag inte - inte hon heller.

Jag förstår inte dem som saknar motivationen att se framåt att ständigt utvecklas, i vare fall det allra minsta. Jag kan förstå de som tycker att det är skönt att ha ett arbete som man inte behöver bry sig om mer än på arbetstid, men jag kan då inte förstå att man inte ens bryr sig om det på arbetstid. Det är typisk McD-personal som behöver en vakande chef (vilket normalt inte funnits) för utan förståelse för säkerhet vid penninghantering förvaras flera månadslöner oskyddat, man behåller växel på flera 10000-lappar trots att de inte funnits på 15 år. Arbetskläder bärs inte och arbetsuppgifter åsidosätts, Allt med arbetsgivarens fulla medvetenhet.

Jag har alltid gjort ett seriöst arbete och ställt upp om arbetsgivaren ställt upp för mig. Jag har alltid haft någonting annat för mig vid sidan om och arbetet bara varit på arbetstid. Fröken Någon som jämförelse gör ett seriöst arbete och arbetar kvar trots att hon mycket väl kan ta ett högavlönat ansett arbete som hon är utbildad till, liksom jag själv.

Efter så där 305 eftergymnasiala studiepoäng blir det dags att sluta. vid ca 370 byter jag till ett välbetalt arbete med flextid, förmåner och bonus ! Minimala studieskulder, mycket innestående pension och halvvägs till pension.

Etiketter: ,

1 Påpekanden:

At 27 juni, 2008 13:33, Blogger Eliuti säger...

Högavlönat kan man ju diskutera då vårdförbundet fick ur strejken lite skamligt som förlorare och att man ju inte tjänar på att läsa vidare som N gjort. Inte mer än prstigen då.

 

Skicka en kommentar

<< Home

eXTReMe Tracker