Framtiden o smarta skåningar

Ja framtiden igen. Den finns alltid där i den andra dimensionen. Dimensionen som man inte kan påverka. Inte jag i alla fall. Tiden. Vi tvingas leva längs en rät tidslinje här på jorden.

Det är snart terminsstart och jag måste klara ryskatentan i Uppsala för att bli behörig för A-kursen i Stockholm. Det käns tungt. Hur tungt ska det då inte kännas att dra igång på 100% igen. Låt tänka att jag klarar tentan och börjar A-kursen, kommer jag då klara mer än till första tentan?. Jag hörde ju min goda vän A berätta hur svårt hon tyckte det var och ändå var hon väldigt duktig på nybörjarkursen. Jag har en plats på nybörjarkursen, men jag känner inte för att börja om helt och hållet från början. Det handlar återigen om motivation.

Jag har lätta planer på att plugga något annat istället. Vad vet jag dock inte...

Andra idéer som jag fått efter att jag läste en JRR Tolkien-bok de senaste veckorna var att lajva. Jag har haft tanken om att prova på rollspel lajv sedan säkert 10 år tillbaka. Det har aldrig blivit av. Frågan är när det blir av. Jag är spontan, men jag har inte tillräckligt med tid att göra något spontant som kräver både anmälan och en några lediga dagar i rad.

Undrar om jag ska åka till Afrika i vår? Jag är egentligen inte intresserad av att resa dit, än mindre att arbeta där. Å andra sidan hade jag en gång en dröm om att vara viltvårdare i Afrika. Tankar och drömmar har varierat genom tiden. Det det handlar om är om jag ska läsa en kurs som har en ca 3 veckor lång studieresa till Tanzania. Kostar dock en hel del. Jag tänkte på denna kurs redan när jag började plugga på universitetet, men har avskräckt mig av att det är en hel termin, det är dyrt och att kursen bara går vart annat år. Men det är underbart att resa.

Det finns trådbussar i Landskrona. Varför ska Skåningarna vara så mycket smartare än Stockholmarna? Vad är det för politiker där. Kanske skulle vara samma styre i Stockholm ?

"För trådbussar var socialdemokraterna. vänstern, miljöpartiet och framstegspartiet medan moderater, folkpartister och pensionärspartiet röstade mot."

Stressande förändring

Ménière, min öronåkomma som känns som ett tryck på höger öra, har börjat spöka. Det går i princip blixtsnabbt då det är något som stressar mig eller oroar mig. En liten yttre påverkan som får mig att reagera fysiskt av en psykisk anledning. Vad som hänt denna gång vill jag inte gå in på än, men det är något som kanske påverkar min syn på framtiden. Framför allt påverkar det min syn på många goda personer som jag lärt känna. Tack Gud att Han valt ett tillfälle som jag kan hantera och att jag blivit väl förberedd. Däremot behöver det inte betyda slutet. Jag följer med spänning vad Gud kommer ställa mig inför.

Turistat på olycksvägen

Idag tog jag en turistpromenad tillsammans med min kamera. Det är intressant att turista i sin egen stad, att lyfta på blicken och se mer än man annars brukar göra. Att tänka lite annorlunda.
Skinnarviksberget, Mariaberget, en bit av Monteliusvägen, Bastugatan, Slussen, Skeppsbron, Strömbron, Norrmalmstorg, Regeringsbron och Malmskillnadsbron och sedan en cykeltur hem Vasabron - Munkbron - Söder Mälarstrand.

På Skeppsbron står en skylt som anger att det är en olycksdrabbad sträcka. En turist försökte läsa och uttala "U-sväng förbjuden". Det var ingen U-sväng som gjorde att jag blev påkörd av en taxibil för drygt fem år sedan. Tiden går fort. Taxibilen hade uppmärksamheten till vänster och bussfilen. Jag höll 25-30 km/h och flög i backen. Höger arm fick ta rörelseenergin, eller rättare sagt axeln. Muskelfästet skadades och jag fick problem till och från i tre år. Kan fortfarande känna av det vid speciella rörelser. Rörelser som man lärt sig att undvika. Flera år tog det att processa med försäkringsbolagen (bytte efter en tid) och jag fick drygt 20 000 kr. Man blev ju glad när man fick pengarna, men frågan är om det var värt det. Man vill inte tänka på vad som kunde ha hänt. Jag hade ingen hjälm...

I början av 1900-talet var Leonurus cardiaca (hjärtstilla) mycket vanlig på Södermalm. Den är idag mycket ovanlig eftersom dess växtplatser försvinner. Gårdsmiljöer. Jag hade en kruka med hjärtstilla på köksbordet. Tanken var att jag skulle plantera ut den på något lämpligt ställe där ingen skulle ta den för ogräs och rensa bort den. Den här platsen hade jag i åtanke, men var rädd att den skulle rensas bort. Tyvärr dog den innan jag hunnit plantera den. (På bilden finns ingen L. cardiaca, mest sporrar och kanske Arthemisia)

Igår köpte jag mig en sak jag önskat sedan i vintras. Jag fick väl nog när min DVD inte ville läsa skivor som jag bränt på datorn och när min bildsändare från datorn till TVn inte fungerade. Jag köpte en hårddiskvideo med ett kinky namn. Jag har strulat med den i natt och hela eftermiddagen. Dessvärre har jag ännu inte fått internetfunktionen att fungera. Det är meningen att man ska få fram en programtablå och på ett enkelt sätt kunna programmera inspelningar. Det ska dessutom gå att programera videon varifrån som helst där det finns internet eller Wap. Onödigt, men roligt och när funktionen finns så vill man ju att den ska fungera. Jag visste inte om den när jag köpte apparaten. Det har blivit några avsnitt av en gammal TV-serie med kristallklar bild. Enastående. Dessutom går bildväxlingen oändligt mycket snabbare när man kör genom videon. Min plasma-TV är oerhört långsam på kanalbyten.

Vattenkylningen fungerar enastående. Trots att jag bestämt mig för att inte göra några mer inköp över huvud taget på ett tag och framför allt inte till datorn så har jag bestämt att köpa en vattenkylning/vibrationsdämpare till den andra hårddisken. Nu lyckades jag skapa resonans som låter störande mycket.

Ett år

Ett år har jag bloggat och 95 inlägg har det blivit. Mycket att läsa, men också mycket allsidig läsning. Får se om jag håller ut ett år till, det är trots allt ganska roligt att läsa alla träffar som sökmotorerna ger för denna blogg ! Det är däremot för få kommentarer eller mejl.

Vattenkylning

Installation av vattenkylning till min dator

Man kan diskutera nödvändigheten med vattenkylning till en normal hemdator. När jag köpte datorn valde jag en specialmodell som JME-data byggde. Den var helt ljudlös. Det skulle dock visa sig att framförallt hårddisken och till viss mån även processorn blev oroväckande varma. Jag har mätt hårddisktemperaturer på uppåt 70 grader och processortemp på över 90 grader. Det skulle ha räckt med en fläkt för 250 kr. Jag är prylbög och en vattenkylning tillfredställer det behovet. Så här i efterhand när man kämpat med allt så ångrar man sig till viss del, framför allt nätaggregatet. Det var det ända som lät från datorn, sånär som lite burr från hårddiskarna. Jag valde att köpa ett vattenkylt nätaggregat från Tyskland. Det var inte likadant som det jag hade så jag fick klippa upp bakkåpan lite för att kunna ansluta nätkabeln.

Före

Installationen var knepig. Jag fick montera bort ganska mycket för att få saker på plats. Det hade knappast varit svårare att bygga en dator från grunden. Eftersom jag saknade ett fäste för CPU-kylaren så fick jag bege mig till en datorbutik, där jag som tur var fick en gratis. Originalfästet var avlägsnat när kylflänsen monterats dit. Det jag gjorde var att jag installerade ett kylblock för CPUn, en vattenkylning med vibrationsdämpning till masterhårddisken. Hårddisk 2 (som jag kallar M:) fick redan från början en bullerdämpande kylare. Jag har aldrig upplevt att grafikkortet har blivit för varmt så jag installerade inget kylblock på den. Dess kylflänsram är mycket fin. Sist i vattenkretsen ligger nätaggregatet. Utanför datorn står ett kyltorn med vattet i och massor med kylflänsar. I botten sitter pumpen. Den är i det närmaste ljudlös. Det finns dock risk för resonans i golvet därför står den på en skumgummibit. En slang blev lite böjd och flödet hämmas på så sätt. Det verkade inte påverka kylningen, men jag åtgärdade det innan färdigställandet av arbetet genom att sätta dit en bit silikonslang istället för plastslang.

Utrustningen

Det känns väldigt riskabelt att hålla på och mecka så här med datorn. Det är så lätt att förstöra någonting. Det enda problemet som uppkom var att datorn inte hittade diskettstationen. Jag har mixtrat med kablarna för att få det att fungera, men inte lyckats. Jag ska se om en kompis kan assistera mig, annars får jag skippa diskettstationen för jag använder den ändå inte särskillt ofta. Nu har jag dessutom ett fungerande nätverk mellan Scilenzio och Bärbara datorn (som mina datorer heter).

Resultatet blev häpnadsväckande: Efter att ha belastat datorn och haft den på i åtskilliga timmar så når CPUn 50 grader och hårddiskarna 40 respektive 45 grader. Det är 10-20 grader lägre än tidigare vid normal drift.

Alla dessa datagrejjer tillsammans med ett modem och färgpatroner kostade 7499,32 SEK. Färgpatroner till skrivaren är verkligen svindyra. Modemet visade sig vara onödigt då Glocalnet endast kunde uppgradera till 8 Mbit - inte 24 Mbit än. Men å andra sidan behöver jag inte diskettstationen när nätverket fungerar :)

Efter

Utvärdering: Som jag tidigare nämnt så var det onödigt att installera vattenkylning, men kylningen blev effektiv. Däremot så blev jag av med diskettstationen och hårddisken låter mer än tidigare. Ett lågfrekvent pulserande burrande ljud. Det är möjligt att det fanns förr också. Kostnaden blev nästan 6000 kr för vattenkylningen och det är det knappt värt.

Det fungerar fortfarande inte att publicera bilder. Dessa tre av fem lyckade jag efter flera försök få in. Jag har felanmält det, men de tar tid på sig.

Kassa bloggar o IRL-dagböcker

Blogg-provajdare kan man inte lita på. Här kan man inte publicera bilder och när man skrivit en detalgerad beskrivning över problemet så får man ett automatsvar där de önskar en beskrivning över problemet om man inte kan lösa de genom deras FAQ som de länkar till. Smart för det är väl ingen som orkar skriva en detaljerad beskrivning igen, så då slipper de anstränga sig. Eftersom reklamanonsörer är kunderna så kan man ju inte kalla det för dålig kundservice. Den andra bloggen är Lunarstorm. Man kan inte publicera mer än ett inlägg per dag och det går inte att kopiera för att sedan klistra in i det tidigare inlägget. Idioter, men Gratis. Så jag publicerar Lunarinlägget här istället med viss censurering.

Jag skrev aldeles nyss sista sidorna i min IRL-dagbok. En röd reklambok som nu är fylld med 382 sidor tätskriven text. Första raden från Torsdag 15 November 2001: "Inför tentan i genetik i torsdags hade..." och sista raderna idag:
"Vad vill du ?
Gud !"
Mellan dess har det hänt ganska mycket. Jag har inte skrivit kontinuerligt. Det längsta uppehållet var nästan ett halvår. Stora ämnen har varit kärlekar och framtidsplaner såsom flytter och jobb. Jag har inte tagit upp samhällsproblem - det gör jag på min blogg där jag kan dela med mig av det. Boken är bara mina privata tankar. Tankar som jag visserligen i utvalda avsnitt kunnat tänka mig att läsa upp för den det handlar om - och kan för Någon.

Vid nästa speciella tillfälle börjar jag på min grön-beiga bok. Vad ska den innehålla?

Följer jag bara Guds stig så blir det bara spännande utan alltför mycket oro. Men hur vet jag att jag följer Guds vilja ? De senaste dagarna har Han sammanfört mig med en viss person med hjälp av slumpen ett par gånger, vad som är syftet med detta undrar jag. Hon är med säkerhet intresserad utav mig, men har pojkvän och är ganska ung. Jag har inget emot unga tjejer, men det är Kvinnan jag älskar och hon har börjat se på mig på ett annat sätt senaste tiden. Positivt sätt. Hur tänker hon, har hon samma tankar som mig ?

Tripp till betongen i söder 2006

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra idag. Jag fick för mig att göra en cykeltur liknande den förra året fast den här gången så nära kusten som möjligt. Jag hamnade på ställen som jag inte trodde fanns i Stockholm. Gamla industribyggnader, gamla villor och trädgårdar, nära visslande ångbåtar och på bryggor. Cyklingen gick på allt från vanliga vägar och cykelbanor till grusiga stigar såsom vid Mälarhöjdsbadet. I Vårby hade jag tänkt gå upp för Vårbytoppen och rasta och sitta och läsa, men jag hittade inte dit så det fick bli lite rast nere vid vattnet istället. Ett invandrarpar började duka upp med stora grytor och grejer. Undrar om de rent av skulle koka maten på plats? När jag var så nära Botkyrka kommun så bestämde jag mig för att fortsätta söderut och besökte tre kommuner: Stockholm, Huddinge och Botkyrka.

Det blev en bit till nedanför Fittja och sedan till Alby. Jag hade en liten plan på att fortsätta till Hågelby, men hejdade mig och cyklade runt bland radhusen istället. Vid km 28,50 vände jag åter mot Stockholm så rakt det gick, dock hamnade jag fel vid Skärholmen såsom förra året. Där är cykelbanan märkligt framdragen. Man måste göra 90-graders svängar i korsningar och cyklar rakt igenom smala gångvägar i bostadsområden. Vid km 48,04 var jag hemma. Det tog ganska precis en timme. Hastigheterna under turen varierade en hel del. Medelhastighet 17,45 km/h och maxhastighet 44,3 km/h, sammanlagd tid 2:45:07 (i rörelse) och totalt 64,4 mil i år. Eftersom det var en nöjestripp i lugn takt och en varm sommardag så hade jag ingen hjälm, annars har jag haft hjälm i princip varenda meter i år. Cykeln går underbart bra, trots att framhjulet är aningen skevt så glider man fram helt skakfritt och ljudlöst även i 40 km/h.

"Hey, Kompis, kan duy skussa mej på din cykel" (kidsen vid Alby)

Det är så vackert en bit från asfalt och tegelöknen som jag är placerad i just nu. Mycket grönområden, vilda träd överallt. Folk av alla sorter. På Söder verkar det bara finnas vanliga och persade med konstiga kläder. Eftersom jag egentligen inte vill bo i lägenhet och inte heller radhus så kan jag inte tänka mig att flytta dit, men allt hänger ju på alternativet...

Det där med vikt är inget jag har intresserat mig av. Trots att jag är sjukligt fixerad av löpande dataserier så har jag aldrig studerat min vikt. Jag väger mig kanske i snitt en gång per månad och det står alltid samma, 72 eller 73. Därför blev jag lite orolig när jag nu bara har 70 kg. Det måste ha varit mat, skit och vatten och tyngre kläder som härom dagen gjorde att jag vägde nästan 75 kg. Jag har inte lyckats gå upp i vikt jag väger 71 kg.

Nu ska jag kontakta Blogger och höra varför jag inte kan publicera bilder - irriterande.

Tyngre !!

Nu har jag kört nästan en vecka med gå-upp-i-vikt-kampanj. När jag ställde mig på vågen alldeles nyss så visade den nästan 75 kg - otroligt. Jag har visserligen ganska mycket vatten och mat i kroppen så viktuppgången borde ha varit 2-2,5 kg. Hur bar jag mig åt ? Hur ska en som vill gå ned i vikt inte göra ?

Jag har ätit stora portioner och möjligen lite oftare, har inte hoppat över lunch så många gånger. Jag har ätit ett par gånger på skräpmatställen, vilket jag praktiskt taget aldrig gör annars. Jag har tom druckit Coca-cola. Mycket pasta och en del kött. Det är möjligt att punkten alkohol har bidragit. Härom dagen besökte jag systembolaget och köpte en baginbox rödvin, så jag har tagit ett eller ett par glas på kvällen. Däremot har jag rört mig lika mycket som vanligt, cyklat 5 mil, gått en dryg mil i förrgår.

Meningen är självklart att jag ska gå upp i muskelmassa. Tyvärr har jag inte tränat någonting. Jag tror dock att denna lilla viktökning mest består av upplagring av fett och framför allt vätska. Dessutom väger nog de nya nyckelknipporna 1 hg.

Jag kommer inte fortsätta med denna medvetna viktuppgång då det kan gå ur styr. Bättre är att äta nyttigt och träna för att få lite muskelmassa istället.